Blogg :: dvdforum

Vem är Steven Soderbergh?

Är han en modern auteur som smidigt rör sig mellan både genrer och mer eller mindre kommersiella projekt? Eller är han inte någon värd att lägga på minnet utan man kan fokusera på enstaka filmer istället för honom som filmskapare? Jag tycker personligen han är lite intetsägande och det finns, av det jag sett, inte så mycket spännande i hans CV.

Hans film The Girlfriend Experience är en mindre film, väldigt mycket mindre t.o.m. med obefintlig budget, skådespelarstall och med ett foto kalkerat från det dokumentära. Filmen följer prostituerade Chelsea, spelad av pornografiaktrisen Sasha Grey, och vi får genom filmen en inblick i hennes liv och hur hon balanserar sitt yrke med sitt privatliv.

Det titeln syftar på och som skiljer Chelsea från vanliga prostituerade är att hon inte bara säljer sin kropp utan ett paket i form av en fiktiv flickvän. En paketlösning där hon förutom den sexuella biten även äter middag ihop med kunderna och lyssnar på dem som har behov av att prata om sina vardagliga problem. En flickvän on demand.

Det är en karriär som går bra och Chelsea är målmedveten. Likt en sjätte Sex And The City-medlem har hon makt över sig själv och sin sexualitet. Hon är inget offer, utan är i kontroll och inte beroende av män – hon har snarare makt över dem. Det finns inte ett moln på hennes klarblå himmel och inte nog med att hon är nöjd med sitt karriärsval, hon kan också balansera sitt yrke med sin kärleksrelation. Det är bara ett jobb och konkurrerar inte med relationen till pojkvännen.

Dock börjar ytan krackelera. Chelsea börjar dels rucka på sina egna regler, får känslor för en kund och blir utnyttjad av en man. Självklart är denna man svettig, fet, misslyckad, avskyvärd och trots sin kackerlacksliknande position får han makt över denna underbart vackra kvinna. Det är trots all männens värld och hon är inte så fri och i kontroll som hon gett sken av. Att dockan Chelsea luras och utnyttjas av kackerlackan gör mig arg, dels på Soderbergh då det känns väldigt typiskt på ett sätt jag inte förväntat mig och dels för att jag känner en sorts faderlig ilska mot karaktärens dumma val. Jag vill bara krama om Chelsea, klappa henne på huvudet och visa att alla män inte är svin. Sedan hade jag väl också velat bada med henne.

Den erfarenhet jag har av filmanalys är att jag en gång motsätta mig en dravelanalys av de uppstoppade fåglarnas betydelse i Psycho med motiveringen att man inte skapa ett innehåll i en film som inte var menat att finnas. Regissören är Gud över sitt universum och det enda som existerar är hans intentioner och budskap.

Så jag har inget intresse av att läsa av filmen och skapa mig ett fiktivt pseudo-innehåll utan undrar istället vad Soderbergh vill berätta? För jag hittar inte svaret i filmen. Kvinnan med bilden av sig själv som högst stående visar sig inte vara mer än en rädd liten flicka underställd mannen. Är det detta Soderbergh vill visa upp? Kvinnor är inte jämställda? Eller vad vill han med filmen? Jag vet faktiskt inte.

Jag får hålla mig till dem som följer filmen för resan, och som resa finns det inte jättemycket att fastna för – även om filmen heller inte har mycket som stöter ifrån. Det är väldigt objektivt och kallt och tyvärr trampar det över på ett par ställen gränsen till ointressant. Men ni som hittar Soderbergs budskap och känner en syntespåverkad tillfredställelse kommer nog att kunna njuta betydligt mer.