Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!
|
Av Mattias Berg, 8 februari 2010
 
Det lät ju så spännande när Lucasfilm presenterade den kommande utgåvan av första säsongen av Star Wars: The Clone Wars. Den skulle släppas på både Blu-ray och DVD och innehålla massor av extramaterial. Dessutom visade det sig att avsnitten animerats i formatet 2.40:1 och inte i 1.78:1 som den visats i på TV. I boxen skulle man äntligen kunna se avsnitten i det riktigt breda formatet. De flesta hade nog varit nöjda där, men inte Lucasfilm. De skulle även bjuda på förlängda versioner av sju avsnitt. Jag, som till en början varit besviken på The Clone Wars, har med tiden upptäckt att serien fungerar bäst när man ser många avsnitt i sträck och då lät det fantastiskt med längre avsnitt.
För att tjäna lite extrapengar släppte Lucasfilm först ifrån sig några samlings-DVD:er. I Sverige fick vi fem avsnitt på den första samlingen till skillnad från släppet på region 1, som endast innehöll fyra. Det var ju roligt till en början, men sedan började det bli lite konstigt. Vi fortsatte få samlingar som inte släpptes i USA. Det är egentligen fel av mig att kalla dem samlingar eftersom avsnitten gavs ut kronologiskt på utgåvorna.  När hela första säsongen utannonserades i Sverige visade det sig att boxen inte hade samma omslag som den har i andra länder och Warner hade nöjt sig med att trycka ihop samlingsvolymerna i ett vanligt, tråkigt keep case. Allt det där fina extramaterialet som man gått och väntat på var borta. Likaså 2.40:1-formatet. På Blu-ray finns det, men inte på DVD.
Väldigt tråkig behandling av en serie som bara blir bättre och bättre. Om man vill ha den riktiga utgåvan av första säsongen behöver man inte vända sig till region 1. Den riktiga boxen finns utgiven i England. Alltid någonting. Men det är ju tråkigt för småttingarna som vill ha svenska röster. De förlängda avsnitten finns dubbade på Blu-ray, varför inte på på DVD?
Av Erik Larsson, 7 februari 2010
Det är inte helt lätt att förstå sig på hur Al Pacino väljer sina filmprojekt, i.a.f i nte på senare tid. Shakespears The Merchant of Venice följdes upp med Two for the Money, 88 Minutes, Ocean’s Thirteen och Righteous Kill. Det är klart att mannen skall ha mat på bordet och att filmgagerna på hans storhetstid inte kommer i närheten av vad han numera får betalt för en dussinrulle, men lite trist är det att se hans livsverk besudlas med en del lågkvalitets-filmer. Hans nästa projekt är dock intressant och säkerligen relativt lågavlönat. I en HBO-producerad tv-film, skall Pacino spela Dr. Jack Kevorkian, känd för att han gav dödshjälp med hjälp av en maskin. Kevorkian kämpade för sina patienters rätt till en värdig död, ett kontroversiellt och ständigt aktuiellt ämne. Och är det kanske just för att ha möjlighet att göra sådana här projket, som Pacino väljer att ta välbetalda jobb med låg status. Jag vill i alla fall tro att det är så. You Don’t Know Jack har premiär våren 2010, håll utkik!
Av Emil Gustafsson Ryderup, 6 februari 2010
 Råkar arbeta på ett jobb där jag rotar runt i ett stort lager med DVD och Blurayfilm varje dag. Filmerna skickas ut och kommer tillbaka från hyrbutiker ute i landet. Och skivorna är oroväckande repiga då de returneras.
Alltså så repiga att det måste vara folk som medvetet repar dem. För att hyra en film, ta hem den, sätta i den i DVD-spelaren och sedan lämna tillbaka den borde inte repa skivor så här mycket. Självfallet så blir skivor mer och mer repiga med tiden och vid flera uthyrningar – det är ju bara naturligt. Men har en film premiär vecka X och vi får tillbaka filmen vecka X+1 så borde den inte vara så repig att undersidan ser ut som ytan på meteoriten i Armageddon. Seriöst.
Men när jag sökt genom en titels lagerplats efter en ”OK” film att skicka till en kund så har jag upptäckt något. Bortsett från diverse barnfilmer (som naturligt har en större frekvens av repor) så är det speciellt två titlar som haft i stort sett 99% sönderrepiga skivor vid returer. Och det är inte Transporter3 eller valfri Steven Seagal film.
Utan det är Marley & Me och Bride Wars.
Vad betyder detta?
Av Andreas Krantz, 5 februari 2010
Quentin Tarantino lär en gång ha sagt att ”all movies are genre movies”. Nu är det ju så olyckligt att jag i min research inför den här bloggen inte kunnat hitta var och när han skulle fällt dessa odödliga ord, men vi kan väl låtsas att han sagt det – vi kan kanske till och med enas om att det låter som något han skulle kunna säga? I alla fall, vad han (och, uppenbarligen, jag) vill ha sagt är att de allra flesta filmer som görs tillhör en eller annan genre, och publiken som ser dessa filmer har vissa förväntningar på vad de skall komma att innehålla. En actionfilm skall innehålla biljakter, slagsmål, skottlossning eller liknande, ett romantiskt drama skall innehålla… kärlek.
 Men han säger något mer också, eftersom det som i dagligt tal kallas för ”genrefilm” oftast är film med en väldigt tydlig målpublik, och de innehåller element som kan verka underliga eller direkt frånstötande för de som befinner sig utanför denna utvalda skara. Idag handlar det om filmer som klassas som science fiction, skräck, kampsport-, superhjälte- och liknande, och tidigare kan det också ha varit exempelvis western- eller krigsfilmer. Det är filmer som i mångas ögon endast är riktade till jämförelsevis unga män, och det är filmer som väldigt ofta faller inom väldigt snäva ramar för handling, karaktärer, miljö, bildspråk och tematik. Men:
DET GÖRS BRA FILM I ALLA GENRER!
…utom möjligen nunsploitation, men det vet jag inget om för jag har aldrig sett en nunsploitation-film. Ni får fråga rikardofrya om det där.
Poängen är att en film inte blir bättre eller sämre av att den har en viss typ av handling, utspelar sig i det förflutna i stället för i framtiden, porträtterar ”verkliga” personer i stället för påhittade karaktärer. En film om en briljant forskare som överkommer sitt psykologiska handikapp och blir Nobelpristagare kan vara ett patetiskt pekoral, medan en film om en prisjägare som jagar mördarrobotar från rymden kan vara en vacker studie över den mänskliga naturen och sökandet efter en skapare som kan ge vårt liv mening. Det handlar bara om hur det är genomfört. Stora filmskapare kan skapa de mest intressanta och underhållande filmer man kan tänka sig när de arbetar inom väl definierade ramar – se bara på Hitchcock, Lubitsch och Lean, som alla gjorde vad som när de var aktiva kunde betraktas som ”genrefilm”, och som inom ramarna för det har producerat regelrätta mästerverk.
Genrefilm påminner lite om jazz i det avseendet: den har tydliga regler som den följer, melodin, men inom ramarna för dessa regler står det filmskaparen fritt att improvisera, och om han känner att han kommer ut i obekant terräng och börjar förlora sin publik kan han alltid återvända till genrekonventionerna och snabbt vinna tillbaka förtroendet. Tarantino är definitivt medveten om det här, och han har genom hela sin karriär arbetat och pratat för att folk ska söka upp och se tidigare bortglömda genrefilmer för att hitta guldkorn som de kanske inte visste fanns. Det är nämligen bland det roligaste som finns – att ge Att vara eller inte vara till någon som inte gillar ”svartvit film”, Seven till någon som inte gillar ”filmer med olyckligt slut”, Blade Runner till någon som ”vågar vägra science fiction”, Harakiri till någon som tror att samurajfilmer bara handlar om avhuggna huvuden och sprutande blod (inget kunde vara längre från sanningen) och så vidare. Alldeles för många är rädda för att vidga sina vyer, och de tror att Fyra Bröllop och en Begravning eller Beck 2: Spår i Mörker är mindre genrebundna än Ang Lees Hulk eller Kubricks 2001. De har fel.
/AKz
Av Rikard Eriksson, 5 februari 2010
Fredag 5/2
Kanal 5 21:30 The Prestige (2006)
Filmen Christopher Nolan gjorde mellan sina två succéartade Batman-filmer är allt annat än en mellanfilm. Christian Bale och Hugh Jackman är två rivaliserande trollkarlar i 1800-talets England. Höjdarrulle!
TV4 Film 22:45 Bitter Moon (1992)
En av Roman Polanskis mest underskattade filmer. Hugh Grant (som en gång i tiden gjorde modiga filmval) och Kristin Scott Thomas spelar helylleparet som lockas in i synd av Peter Coyote och Emmanuelle Seigner.
SVT1 23:30 Taking Lives (2004)
Inte alls tokig seriemördarthriller med Angelina Jolie, Ethan Hawke och Kiefer Sutherland. Typisk söndagsfilm på TV4 men de har väl inte plats för något annat än svenska polisfilmer för tillfället.
TV3 00:15 Lida (1990)
Stephen Kings roman har blivit en strålande film av Rob Reiner. James Caan spelar författaren Paul Sheldon som blir strandsatt (eller snarare snösatt) hos det galna fanset Annie Wilkes, oscarsbelönt spelad av Kathy Bates.
TV4 Komedi 04:00 Mördartomaterna anfaller igen (1988)
För Cactus på forumet ska jag självklart tipsa om denna film. Vansinnigt roliga scener blandas med bara vansinniga scener. Håll särskild utsikt efter lustig produktplacering och en ung George Clooney.
Lördag 6/2
TV4 Film 21:00 This is England (2006)
En av de bästa brittiska filmerna på länge får en tidig premiär i fyrans filmkanal. Om hur skinheadkulturen växte fram med fantastiskt mode och ett rejält genombrott för unge Thomas Turgoose.
TV6 23:30 Big Daddy (1999)
Söt och sentimental komedi med Adam Sandler. Kanske den av hans filmer som har träffat bäst i mixen mellan prutthumor och hjärta. Handlingen är att han får en unge på halsen.
Kanal 5 00:35 Dirty Harry (1971)
En av de tuffaste polisfilmerna någonsin. Har inget speciellt att säga, men vill inte att ni missar den.
TV4 Film 00:50 Quills (1999)
Geoffrey Rush briljerar och har sällskap av Kate Winslet, Joaquin Phoenix och Michael Caine i filmen om den ytterst kontroversielle författaren Marquis de Sade.
TV6 01:15 Boiler Room (2000)
Cool dramathriller med bland andra Giovanni Ribisi och Vin Diesel. Unga börsmäklare går över gränsen för att lyckas.
TV6 03:25 Kalifornia (1993)
Lagom när du kommer hem från krogen hinner du ändå se denna våldsamma thriller av Dominic Sena som senare följde upp den med Gone in 60 Seconds. Brad Pitt, Juliette Lewis och David Duchovny är alla suveräna.
Söndag 7/2
TV4 Komedi 20:00 Lost in Translation (2003)
Märkligt kanalval till en självklar söndagsfilm.
TV3 21:00 Spider-Man 3 (2007)
Jag är väl medveten om att jag kanske är den ende som gillar den här filmen men då får det vara så. Den har sina problem, framförallt på skurksidan, men jag älskar när Peter Parker transformeras till elak på ett sätt som vi inte sett sedan 80-talet.
TV4 Film 22:45 Nikita (1990)
Fransk action när den var som bäst. Lustigt nog är det regissören själv, Luc Besson som jobbat ned genren till en nästan infantil nivå i sitt hemland. Se den och passa på att njut av den relativa komplexiteten.
Showtime 23:00 Youngblood (1986)
En av de starkaste pelarna i den svaga genren hockeyfilm. Rob Lowe, Patrick Swayze och massor av intriger på och utanför isen.
Av Anton Bjurvald, 4 februari 2010
Det är val i Vita Huset. Bartlet berättade redan i början av säsong tre att han skulle ställa upp för omval och kampen mot Guvernör Ritchie (James Brolin) upptar ungefär halva säsongen. Men det handlar också om ett val i Californien där den demokratiska kandidaten i ett valdistrikt dör under sin kampanj. Hans kampanjchef Will Bailey (Joshua Malina) vägrar dock att avsluta valkampanjen. Här görs ett monumentalt misstag i serien då man byter ut en av seriens bästa karaktärer, talskrivaren Sam Seaborn (Rob Lowe), mot en av seriens klart tråkigaste.  Egentligen är det inget fel på Malina, men Will Bailey fyller aldrig ut Seaborns skor. I verkligheten handlade det om att Seaborn sakta men säkert gått från att ha varit seriens fokus till att bli en karaktär i utkanten. En idé som tydligen kom från NBC och som både seriens skapare Aaron Sorkin och Rob Lowe inte gillade.
I början av säsongen får vi se serien ta sig utanför vita huset då Toby, Josh och Donna missar ett plan från ett valtal i Indiana. Amy Adams dyker upp som bondtjej som hjälper dem att komma hem. Avsnittet tangerar kritiken som serien fått, att Bartlet är en vänsterelitist som inte bryr sig om den arbetande amerikanen. På samma gång försöker man förändra den bilden genom att låta Josh och Toby möta upp med en ”vanlig” människa och inspireras av hans problem. Äventyret är lite krystat men utgör en ”semester” från Washingtons trånga korridorer.
Christian Slater gör ett par avsnitt som Örlogskapten Jack Reese och inleder en flirt med Donna Moss. Men eftersom att serien inte verkar vilja låta Donna få finna kärleken går det förstås åt pepparn. Även Matthew Perry dyker upp och gör ett par avsnitt som republikansk advokat som anställs av Vita Huset. Perry visar att han kan göra mer än bara komedi, något som han fortsatte med i Sorkin-skrivna ”Studio 60 at the Sunset Strip”.
Säsong fyra handlar mycket om hur mycket USA kan och ska lägga sig i konflikter i utlandet. Inhemsk och utländsk terrorism är en del av flera avsnitt. Även om det gör att serien får mer fart känns säsongen mer ojämn än tidigare. Det är också sista säsongen som Aaron Sorkin jobbade med serien. Konflikter med NBC över budgetproblem och manusstrul blev för mycket för seriens skapare.
Slutet på säsongen håller hög klass, men överlag är den fjärde säsongen seriens svagaste överlag. Den känns lite för fragmentarisk och Bartlets omval blev inte så spännande som det hade kunnat bli. Vice-presidentens avgång efter en otrohetsaffär känns väldigt slätstruken. Det enda riktigt gripande avsnittet (undantaget de två sista) är det när vi får följa CJ Creggs resa till sin klassåterträff och hennes möte med sin altzheimersdrabbade far. Där lyser serien som aldrig förr, men tyvärr är det många avsnitt som känns mer som axelryckningar trots att de behandlar potentiellt starka ämnen. Sådan tur att serien rycker upp sig rejält redan i början av den femte säsongen.
Av Jonas Östby, 3 februari 2010
De norrländska riddarna Jonas och Tommy har besökt Göteborg International Film Festival 4 gånger under de senaste 11 åren. I år såg vi film i 2 dagar och en fredagskväll den första helgen, och här delar vi kortfattat med oss av våra erfarenheter för de som vill ta en tur ned till skåne över nästa helg eller bara har generellt filmintresse. Filmerna är listade i den ordning vi såg dem. Betyg ges på 5-gradig skala. Fler bilder finns bakom filmfestival-länkarna (GIFF).
Cracks [IMDB|GIFF] – Lesbiskt skoldrama
 Eva Green gillar sina elever ovanligt mycket. Fredagskvällen gick i lesbiskt tema, och Cracks utlovade “lesbisk besatthet”. Dessutom var det en lovande titel på en film med en sådant tema – tyvärr så visade det sig vara en metafor. Filmen är debutregisserad av Jordan Scott, som är dotter till Ridley och brorsdotter till Tony. Jordan har gjort en film som i snygghet står sig vid de flesta jämförelser med familjens filmografi. Cracks är en stillsam orgie i begär och fetishistiska simscener i under ytan-perspektiv. Filmen utspelar sig på en flickskola. Om man inte tycker beskrivningen hittills är orsak till att se filmen, så kommer man också att tycka att den är tråkig. Det gjorde inte vi – speciellt inte Tommy.
Jonas: 3, Tommy: 4
The Fish Child (El niño pez) [IMDB|GIFF] – Lesbiskt drama/thriller
 Omöjlig och mycket het kärlek. En film med några föredömliga hångelscener mellan en rik ung kvinna och familjens hembiträde. Åsikterna går isär om huruvida huvudrollernas hade personkemi. Jonas tyckte det, medan Tommy kände sig opåverkad. Manus var delvis ologiskt, men vill man vara snäll kan man säga att filmen ändå var fantasifull och att man hejade på hjältinnorna.
Jonas: 3, Tommy: 3
Agora [IMDB|GIFF] – Antikepos
 Hypatia och Orestes försöker rädda lite av biblioteket i Alexandria. Alejandro Amenábar regisserar Rachel Weisz som Hypatia – naturfilosofen som uppenbarligen alla 300-talets hårdingar var vilt förälskade i. Hypatia är mest en konstruktion för att få berätta den våldsamma historien om hur och varför kristendomen lyckades ta makten i antikens värld. Här finns några mycket grymma scener, ett antal stora upplopp, och lite pedagogiskt filosoferande om fysik/matematik. Jonas var mycket imponerad av en snygg och storslagen kostymfilm om samhällets tidlösa misslyckande. Tommy var inte fullt lika gripen.
Jonas: 4, Tommy: 3
Tomorrow At Dawn (Demain dès l’aube) [IMDB|GIFF] – Thriller/Komedi
 Två arga bröder. En framgångsrik hårding i livskris går med på att följa sin nördigare bror till ett live-roleplay med riktiga vapen och fokus på dueller. Det hela slutar i härlig besatthet. Det verkar egentligen vara en film om det optimala rollspelet. Karaktärerna bjöd på stor humor. Kan rekommenderas till de flesta.
Jonas: 3, Tommy: 4
Skeletons [IMDB|GIFF] – Övernaturlig hårdingkomedi
Två hårdingar i kostym tar betalt för att som spågummor berätta alla hemligheter som par har för varandra. Kruxet är att de är spå-gangsters på riktigt, vilket några av kunderna inte verkar ha räknat med. Upplägget är fantastiskt, och filmen håller hela vägen, men tyvärr så blir den ganska snabbt för serietidningsartad och stillastående för att vara så makalös som den skulle kunna vara.
Jonas: 3, Tommy: Somnade
Soul Boy [IMDB|GIFF] – Barnfilm
En pojke i en slum i Nairobi får i uppdrag av ett övernaturligt väsen att utföra 7 stordåd, men filmen utspelar sig i övrigt helt i den verkliga världen. Soul Boy berättar snyggt och effektivt om en främmande värld. Filmen är väl värd att lägga en dryg timme på för de som vill få en inblick i andra människors verklighet men inte hittar/orkar med en dokumentär. Efter filmen kunde man glädja sig åt att se bl.a. producenten Tom Tykwer stå och försöka kommunicera med publiken genom en mikrofon utan batterier.
Jonas: 3, Tommy: 3
Life During Wartime [IMDB|GIFF] – Satir
 Bilden blir roligare om man noterar att kvinnan till vänster är mjälltjejen från The Breakfast Club och mannen i mitten är död (i filmen). Mycket rolig film som primärt driver med pedofil- och terroristskräck. Centralkaraktären är en judisk (amerikansk) mamma vars ex-make är en fängslad pedofil. Den här filmen är fantastiskt bra. Alla karaktärer är roliga. Filmen kan inte rekommenderas för konservativa människor.
Jonas: 4, Tommy: 4
Lebanon [IMDB|GIFF] – Krig
 Stridsvagnens snabbt minskande vänskara. Det här är en av de mest fokuserade krigsfilmer som finns. Man får följa besättningen i en stridsvagn under en dag då det mesta går åt helvete i Israels krig i Libanon. Många fruktansvärda scener utspelar sig genom kanonsiktet. Filmen är gjord av stridsvagnens skytt såhär 20 år senare, och den är ett mästerverk. Den påminner till stilen om en komprimerad Das Boot (ett dåligt skämt). Lebanon kan även jämföras med The Hurt Locker, som har kommit långt sedan den var fjolårets krigsmästerverk från festivalen. Vid den jämförelsen vinner Lebanon – om än knappt. Eftersom regissören efteråt bl. a. berättade att den snart går upp i USA så finns det en genuin chans att även den här filmen kommer att bli ganska omtalad. Betyg 5 är inte långt borta här, och när vi tänker tillbaka på filmen så kan ingen av oss förstå varför vi inte satte det.
Jonas: 4, Tommy: 4
Bomber [IMDB|GIFF] – Roadmovie/Generationskomedi
En bombflygare släppte under andra världskriget sina bomber på en tysk by av misstag. Nu är han pensionär, och han vill åka dit för att be om ursäkt. Hans hustru och son följer med i bil. Filmen började mycket humoristiskt, men enligt vår mening blev den sedan ganska ojämn. Den passar fint att se med sina föräldrar om den går på TV en vardagskväll.
Jonas: 3, Tommy: Somnade
Don’t Worry About Me [IMDB|GIFF] – Romantik/Drama
Två människor som verkar passa bra för varandra möts slumpmässigt och utvecklar ett förhållande under en dag i Liverpool. Filmen verkar dessutom vara en kärleksförklaring till staden. Jonas tyckte karaktärerna var ganska intressanta och höll intresset i liv. Tommy var inte speciellt begeistrad.
Jonas: 3, Tommy: Somnade
The Misfortunates (De helaasheid der dingen) [IMDB|GIFF] – Komedi/Tragedi
 Stabil uppväxt. En hit i Belgien, tydligen. Fyra gravt alkoholiserade belgiska bröder uppfostrar en pojke. Karaktärerna är klassiska, och deras öl-lekar är fantastiska. De betar av nakenlopp på cykel, klä-dig-som-en-kvinna-helgen, och en variant på Tour de France som måste prövas om man en dag hamnar på ålderdomshem (tidigare i livet kan den uppfattas som oansvarig). Filmen påminner mycket om Populärmusik från Vittula men är klart ännu bättre.
Jonas: 4, Tommy: 4
Kaifeck Murder (Hinter Kaifeck) [IMDB|GIFF] – Thriller/Skräck
 Är byns förföriska pudding snäll, eller har hon oförklarligt en SS-uniform i garderoben? En man kommer till en mycket gammaldags by i Bayern. Varje natt drömmer han att han är vittne till ett gammalt mord i en (numera) öde gård ute i skogen, och varje morgon vaknar han i leriga kläder. Byns invånare är hotfulla. Mystiken tätnar. Filmen är duglig och originell skräck, men upplägget hade ännu högre potential.
Jonas: 3, Tommy: 3
Av Mats Lundberg, 3 februari 2010
 Hemmabiomässa - av nördar, med nördar och för nördar. Jag besökte HiFi och hemmabiomässan i Lund (15-17 januari) men jag var egentligen inte i skick att vara där. Morgonen hade börjat med illamående av migränkänning. Tyvärr verkade inte olyckan sluta där utan jag verkade ha fått en släng av magsjukan som dragit flera varv på min sons dagis. På mässan började jag må rätt risigt och det resulterade i att jag bara spenderade en knapp timme där.
Som vanligt på den här typen av arrangemang är det nästan enbart män där. En riktig ”sausage fest” och de få kvinnor som var där hade förmodligen gått fel eller blivit ditdragna av sina respektive. Sladdar, högtalare, ljudsystem, fåtöjer som vibrerar, dvdfilmer, ja det mesta fanns utspridda i olika rum. Mässan, som arrangeras av www.therock.se var mest hemmabio denna gång och väldigt lite HiFi. Visst fanns där ett Meridian hemmabiosystem för lite över en miljon kronor, men även modeller för vanliga dödliga. Till min förvåning körde de Blades of Glory för att dema miljonkronorssystemet. Skridskoskären lät väldigt … naturtrogna …
 Harman Kardon visade upp en välljudande högtalare, men designen är en fråga om smak kanske. Sharp visade upp sin LED-TV som inte var sidobelyst utan äkta bakgrundsbelyst, med prislapp därefter. Det fanns även oilika projektorer, projektordukar av olika kvalitet och onödigt dyra HDMI-sladdar. Hörlurar som instuckna i öronen skulle ha bättre blingfaktor och designhögtalare som eggade fantasin. Det fanns även DVD-filmer för 10 kr styck som lockade många besökare. Själv orkade jag inte ens bläddra igenom backarna med tusentalsfilmer. Ett tecken gott som något att jag var sjuk.
 Canton visade takhögtalare. 9.2 var det som gällde. Det var lagom mycket folk där, men vissa rum gick helt enkelt inte att komma in i för att det var populära prylar där. Nästa gång mässan går av stapeln hoppas jag att jag är friskare och mer på hugget. För att summera det så är det Blu-ray som gäller. FullHD och gärna 9.2-ljudsystem trots att det inte finns en enda titel (vad jag vet) släppt med det. Det finns ca 150-200 BD-titlar med 7.1-ljud, men enligt representanterna så kommer det filmer framöver med grymma ljudspecar. Den som lever får se.
Av Mattias Berg, 2 februari 2010
Jag skäms!
Det har blivit så löjligt billigt att köpa film att det numera är någonting jag gör på ren rutin. När filmerna väl är sedda står de bara och tar plats i hyllan. (Fel! Jag har inte plats i hyllorna längre utan samlar dem på hög.) Det händer alltmer sällan att jag ser om filmer och de gångerna jag gör det är det för det mesta äldre filmer. Kanske är det med film som det är med musik: de filmerna som man kommer att älska resten av livet är de som man såg fram till 25 års ålder. Visst kan man hitta guldkorn i det nya, men det är i Pulp Fiction och Fight Club man har sin trygghet. 
Och nu har jag gjort det igen: Jag har shoppat loss. Givetvis är det hos näthandlarna jag gör mina mest onödiga inköp. På nätet är pengar någonting väldigt abstrakt som jag oroar mig för först när fakturan ska betalas. Om jag står i en fysisk butik är jag betydligt snålare. I dag fick jag levererat The Mummy Trilogy (den kostade faktiskt bara 99 kronor) och National Treasure: Presidential Edition (199 kronor för denna läckerbit). Jag minns att jag såg första Mumien-filmen på bio, tänkte att jag hellre hade velat se om Evil Dead och Indiana Jones och tyckte det var slöseri med tid att se sådant trams. Ändå sitter jag och beställer hela trilogin! ”Kan ju vara mysigt att krypa ihop i soffan och kolla igenom dem i jul”, tänkte jag. Det gjorde jag också. De där Mumien-filmerna stod jag inte ut med hela vägen och stängde av spelaren en bit in i tredje filmen. Då var National Treasure-filmerna mycket roligare. Ganska spännande små äventyrsfilmer. Men vad jag ska med den där lyxiga utgåvan till har jag ingen aning om. Chansen att jag någonsin skulle få för mig att titta på extramaterialet är minimal.
För några veckor sedan var jag på väg att beställa den kompletta Seinfeld-boxen när det tipsades om var man kunde köpa den för under 500 kronor. Jag stod emot den gången men jag vet att jag hade suttit och sett varenda avsnitt om jag köpt den. Då ska man tänka på att jag aldrig någonsin har skrattat åt Seinfeld.
Snälla distributörer och försäljare, chockhöj priserna på DVD och rädda mitt liv!
Av Emil Gustafsson Ryderup, 1 februari 2010
Miramax Dör
Miramax slår igen portarna. För oss som växt upp på 90-talet och med filmer som Pulp Fiction, The Crow och Scream så har Miramax en liten plats i hjärtat.
För känns det inte lite speciellt när de upplysta fönstren i New Yorks natthimmel formas till filmbolagsnamnet? Är inte det någon sorts försäkran om filmens underhållningsvärde? En sorts kvalitetstämpel som inte Universals jordglob eller Paramounts berg kan garantera.
Eller är det här bara nostalgiska känslor som infinner sig nu när de väl är borta?
Men det är väl alltid tråkigt när ett filmbolag lägger ner sin verksamhet. Eller ja, det finns ju undantag. Skulle Platinum Dunes råka ut för en våldsam och smärtsam död skulle jag väl inte klaga.
Här finns info om Miramax och deras död, här finns möjlighet att diskutera saken.
Veckans trailers
Under veckan kom det två trailers som fångade mitt intresse. Den första är till Roman Polanskis nya film The Ghost Writer som handlar om en författare, spelad av Ewan McGregor, som får I uppgift att skriva en politikers, Pierce Brosnan, memoarer. Det ser helt klart ut att vara en spännande thriller.
Första teasern till Wall Street: Money Never Sleeps har också släppts. Jag har tyvärr missat den första filmen så hela det “Indiana Jones 4-trailer” aktiga presentationen av huvudkaraktären ger mig ingenting. Men jag antar att alla som diggar Michael Douglas porträtt av Gordon Gekko får ut något av det. Jag får väl helt enkelt försöka se första filmen innan jag sätter mig I biomörkret för att se den andra.
|
|
Loading ...
Senaste kommentarer