Submarine är först ut bland helgens biopremiärer. Brittisk uppväxtkomedi med fina karaktärsskådisar som Paddy Considine, Noah Taylor och Sally Hawkins i vuxenrollerna. Smånördige Oliver träffar en flicka och hoppas att han äntligen ska bli av med oskulden om han ser till att vara världens bästa pojkvän. Detta samtidigt som han behöver stoppa sin mors ex-pojkvän från att förstöra sina föräldrars redan skakiga förhållande. Givetvis går du dock inte på bio utan köper istället den brittiska BD-utgåvan som redan finns för 150 pix på Play.com.
Sommarens sista stora actionfilm blir Cowboys & Aliens. Även om titeln inte ger helt behagliga Snakes on a Plane-vibbar kan det finnas större anledning att besöka biografen än bara för att se kofösare och utomjordingar tillsammans. Daniel Craig och Harrison Ford är ett par jag skulle vilja se på duken i vilken film som helst och regissören Jon Favreau börjar bli riktigt varm i kläderna i genren efter två Iron Man-filmer. Perfekt film för pappa att smyga in grabben på, om ni tänkt göra något tillsammans i helgen. Filmen har nämligen fått en 15-årsgräns som säkert är orättvis jämfört med Sagan om konungens återkomst och andra ”viktigare” storfilmers 11-årsgränser.
Slutligen kan ni givetvis se en svensk film också, denna gång med det på tal om titlar inte överspännande namnet Försvunnen. Sofia Ledarp tycker jag är bra för att hon är snygg och Kjell Bergqvist/Björn Kjellman känns liksom Craig/Ford som något man vill se. Dessutom listas bara en skådespelare till och denne heter Dietrich Hollinderbäumer, vilket måste vara ett bra tecken. En förhoppningsvis nonsensfri svensk kidnappningsthriller som jag säkert hyr vid något svagt tillfälle, men på bio ser jag något annat.
Lättsam melodiös och ofta med en catchig refräng, så kan pop-musik från 80-talet ofta beskrivas. Ibland hittar man de bästa exemplen på soundtracken till några den tidens mest populära filmer och ibland blir kanske låten mer känd än filmen.
Marvel fortsätter att stressa ut filmer för att dess karaktärer sedan ska kunna sammanstråla i Avengers, en slags superhjältegrupp med några av deras mest kända trikånissarna, däribland Captain America som når oss denna vecka. Även om jag egentligen är ganska ointresserad av karaktären och förväntar mig en rätt dålig film, så kommer jag nog se den ändå. Däremot inte i 3D om jag slipper.
Kanske är det intressantare med en komedi som förhoppningsvis kan bjuda på lite svart humor? Horrible Bosses med bland annat Kevin Spacey och Jamie Foxx kanske kan vara denna? Den är nästan garanterat roligare än den kanadensiska flerfaldigt prisbelönta Nawals hemlighet som även den har en ganska begränsad Sverige-premiär på fredag. Kretsar kring mörka familjehemligheter med ursprung i mellanöstern och är säkert bra.
Franska Kvinnorna på sjätte våningen är även det någon slags komedi, fast av det där livsbejakande slaget som lätt kan bli påfrestande, åtminstone för mig. Förmodligen inget jag någonsin kommer att se, men som säkert kommer gå varm på Filmstudior runt om i landet.
Manuset till nästa Conan-film, där den första har premiär i augusti, är redan färdigskrivet. Det är herr Conan själv, Jason Momoa, som skrivit manuset. Enligt utsago ska han inte ha baserat det på någon befintlig story som Robert E Howard skrivit, utan något helt nytt. Detta för att han vill närmare utforska den mytologiska världen som Conan befinner sig i.
Huruvida det godkänns av högre ort, eller om det ens blir en uppföljare, återstår dock att se.
Jag ska berätta för er exakt vad ni ska se av de filmer som har permiär denna vecka. För veckans höjdpunkt ärför mig inte en knökig techno-thriller med världens sötaste Gyllenhaal i huvudrollen, den bosnisk-hercegovinska dramafilmen Cirkus Columbia eller Pixars/Disneys senaste kassako.
Nej, det jag varm rekommenderar denna vecka är Michael Winterbottoms The Trip med Steve Coogan och Rob Brydon. En underbart vass tragikomisk road movie där Coogan och Brydon nästan spelar sig själva. Coogan tar med sig Brydon att resa runt i norra England för att recensera gourmetresturanger. Han hade tänkt att ta sin flickvän men hon kan inte följa med honom och Brydon är den enda av hans vänner som inte är upptagen. Men ramhandlingen är helt ointressant. Anledningen att se The Trip den fantastiskt sköna men på samma gång obekväma kemi som de båda komikerna har tillsammans. Genom att överdriva sina svagaste sidor skapar de, tillsammans med Winterbottoms utsökta känsla för hur länge man kan dra ut på en scen, en blandning som bjuder på både gapskratt, utmärkta imitationsdueller och en del riktigt obehagligat pinsamma scener. Om ni sedan gillade filmen kan jag rekommendera den långa versionen i sex halvtimmesavsnitt som gick som tv-serie på brittisk tv. Den går att importera redan idag.
Det är något lurt här. Pixar brukar inte, som Disney , göra uppföljare utan hittills är det bara den otroligt framgångsrika Toy Story-serien som är undantaget som bekräftar regeln. Tills nu, då man släpper Bilar 2 som, helt logiskt är uppföljaren till Bilar från 2006. Vad som förvånar många är att Bilar är den av Pixars filmer som betraktas som deras minst lyckade så varför i hela friden gör man en uppföljare på den? Det borde vara rena självmålet, har Pixar tappat greppet?
Nja, jag är inte så säker på det. Man kanske ska fråga sig, av vem betraktas Bilar som deras sämsta film? Svaret på den frågan ger nämligen en liten hint om att Pixar kanske är smartare än vi tror. Det verkar som om det i allmänhet är vuxna kritiker och filmälskare som har uttalat domen över Bilar. Men är det verkligen världens filmkritiker och cineaster som är den tilltänkta målgruppen, för en uppföljare? Jag råkar genom mitt dagjobb ha ett grodperspektiv på köpfilms-efterfrågan och en lite märklig erfarenhet jag gjort är att av Pixars äldre filmer så är just Bilar kanske den som efterfrågas oftast. Mycket mer än Superhjältarna, Monsters inc, Råttatouille, eller ens Hitta Nemo. Dessa filmer efterfrågas oftast av nostalgiska skäl, dessutom, men Bilar verkar hitta nya små entusiaster, kanske inte i jättemängder, men tillräckligt för att det ska vara remarkabelt. Och tillräckligt för att jag inte ska döma ut Pixar. De har nog koll på försäljningen av sin backlist.
Världspremiär på Toronto International Film Festival i september för att sedan rulla ut på ett gäng biografer i staterna. Möjligheterna till att få se filmen på duk i Sverige verkar små, men inga internationella biografer har offentliggjorts än.
Den här helgen är det Comic Con-mässa i San Diego och som vanligt får man som Star Wars-fan en massa roliga nyheter (som det här året det är svårt att glädjas över med tanke på vad som hände i Norge i år). En video som visar snuttar av de bortklippta scenerna som finns med i den stora blu-rayutgåvan av Star Wars-sagan som släpps i september publicerades på Star Wars officiella hemsida i går.
Det hela inleds med scenen där Luke tänder sin nybyggda ljussabel innan han placerar den i R2-D2 i Return of the Jedi. Denna scen visades i sin helhet på Celebration V redan förra sommaren. Detta följs av den berömda presentationen av Luke från A New Hope där han från Tatooine följer rymdstriden mellan imperiet och rebellerna. Även denna och andra scener från Anchorhead har funnits tillgängliga under några år. Jag hoppas att scener från filmen kommer att klippas ihop med dessa scener i boxen så man får en uppfattning om hur det skulle sett ut som helhet.
Efter dessa självskrivna scener dyker plötsligt en Mon Calamari-pilot upp i grön dräkt. Detta innebär att han flyger en A-Wing och att scenen är tagen från ROTJ. Tråkigt att han klipptes bort. I princip alla rebeller är ju vanliga människor. Det behövs några aliens bland dem. Detta lilla klipp och det faktum att leksaktillverkaren Hasbro redan avslöjat sina planer att göra figurer från de bortklippta scenerna (något som de redan gjort i några år faktiskt) och visat ännu en rebell från striden över Endor gör mig väldigt förhoppningsfull. Hasbro visar även en General Cracken.
Efter lite efterforskning visar det sig att han heter Airen Cracken och var ansvarig för en av Millenium Falcons kanoner när rebellerna utförde sin attack mot den andra Dödstjärnan. Detta måste innebära att hela rymdstriden i slutet av ROTJ är kraftigt förkortad och om Lucas gjort som han gjorde med de bortklippta scenerna från episod 1-3 borde dessa scener kompleterats med nya animeringar inför detta släpp.
Jag är exalterad!
Men det är inte slut där. Klippet med piloten följs av sandstormen som hjältarna råkar ut för när de besegrat Jabba på Tatooine (även detta från ROTJ). Även denna scen var förväntad som extramaterial och dyker upp ännu en gång i trailern när Luke letar sig fram till sin X-Wing.
Efter detta får man äntligen ett första tecken på att Wampa-scenerna från The Empire Strikes Back kommer att finnas med i boxen. R2-D2 försöker fly undan någonting och om man tittar i bakgrunden ser man en Wampa vingla fram i rebellernas isbas. Eftersom dessa snömonster skulle ha dykt upp flera gånger i filmens inledning hoppas jag, precis som i fallet med Anchorhead-scenerna, att vi får se dessa placerade i filmens sammanhang och inte bara som fristående klipp. En BD-disc rymmer så pass mycket att det knappast kan spela någon roll om de trycker in hela filmens inledning med de bortklippta scenerna inklippta på en av discarna med extramaterial.
När Han Solo & Co tagit sig in i imperiets bunker på Endor (i ROTJ) tar de sig väldigt snabbt in till bunkerns kärna. Om man ska tro klippet i trailern var det inte meningen att det skulle vara så enkelt från början utan det skulle även vara lite eldstrid mellan rebeller och stormtroopers.
Jag längtade redan efter boxen och nu längtar jag ännu mer. Jag hoppas bara att scenen med C-3PO, Ree-Yees och Saelt-Marae som jag skrev om för några månader sedan också kommer att finnas med.
Då jag inte har någon egen kunskap eller åsikt om veckans biopremiärer snor jag helt enkelt all information och förhandssnack från trådarna i vårt eminenta forum.
Angående den spanska skräckfilmen Julias ögon av Guillem Morales så är medlemmen Bigmouth skeptisk i denna tråd. Han anser att rysare från landet i Sydeuropa i stort sett alltid har något vad han kallar, försonande Sjätte sinnet-drag, över sig. Vid närmare eftertanke plockar han fram [REC] som undantaget som bekräftar regeln. Maria Nyström förstår inte riktigt vad Bigmouth menar med parallellen till Shyamalans film från 1999. Hon gissar dock att han tänker på det lite vemodigt övernaturliga som förenar filmer som The Devil’s Backbone, Barnhemmet, The Others och Pans Labyrint. Maria, som sett och även har en recension av filmen på gång, utlovar ett betydligt mer påtagligt hot än i någon av de filmerna. Visst har filmen små problem, men slutet ska inte alls vara typiskt för spansk skräckfilm. Bigmouth förklarar nu närmare vad det var han menade med sitt utspel: ” Det jag menar är att jag inte gillar när det visar sig att det hemska spöket visar sig vara snällt och bara vill ha upprättelse. Eller nåt sånt.”. Efter Marias löften kommer dock Bigmouth se filmen om den går upp i hans hemstad Malmö, där han ändå ser allt på bio för tillfället. Ja, förutom Transformers 3 och någon fransk film som gick upp i fredags (François Ozons Potiche – En fransk troféfru red. anm.) som han skippar av princip.
Om Paul Feigs komedi Bridesmaids är det också Bigmouth på forumet som i denna tråd slitit bort tejpen från munnen först. Han tror på den lägsta och värsta sortens humor och har även konstaterat att det är den längsta sorten (2h och 5 min enligt SF Bio red. anm.). Han tycker bestämt att de som vill göra filmer på över två timmar ska hålla sig till andra genrer. Han såg trailern till Bridesmaids efter några glas vin och inför visningen av vad som antagligen var Bad Teacher. Han minns att han skrattade men inte riktigt åt vad. Säkerligen åt bruden som ramlar i slutet och troligtvis även åt rapandet och den vita mattan, en scen han ser extra mycket fram emot. Sen tycker han nog ändå inte att man behöver skämmas för att man skrattar då regissören tidigare regisserat avsnitt ur The Office, Weeds och Mad Men. Och Freeks and Geeks lägger användaren Blade Runner till, varpå Bigmouth blir lämnad frågande om den serien är något att se.
Efter denna nyvunna kunskap från det allvetande forumet kan jag nog tänka mig att se båda… på biobesök där jag inte själv får välja film.
Den här veckan vill jag lyfta fram några dokumentärer en smula och först ut är Exit through the Gift Shop, filmen om Banksy, den maskerade graffitikonstnären som blev legendarisk efter att ha målat muren på Västbanken. Filmen är av Banksy själv men handlar om hur filmaren Thierry Guetta skapar en dokumentär om Banksy och graffitikonsten men också dras in i den. Hur mycket av detta som är fiction är osagt men jag skulle tro att man snarare får se den här filmen som en dokumentär med inslag av drama och fake.
Till min egen förvåning så är jag också lite nyfiken på Senna, filmen om den brasilianske trefaldige Formula 1 världsmästaren Ayrton Senna, som omkom i en krasch i San Marionos Grand Prix 1914 vid 34 års ålder. Filmen har fått väldigt bra recensioner internationellt och ska tydligen ha mycket att ge även om man inte är någon motorsportafacionado.
Av mer renodlat slag är Mitt Mörka Hjärta som handlar om fyra krigsveteraner från inbördeskriget i Angola då de stred på olika sidor. I den här filmen möter vi dem på en resa till olika krigsskådeplatser men det handlar också om konfrontationer och försök att ventilera och förstå krigets fasor. Titeln refererar till Joseph Conrads 1800-tals roman Heart of Darkness som utspelade sig längs Kongofloden och som dessutom ligger till grund för Apocalypse Now och den återkopplingen verkar finnas i den här filmen också. Gillar man dokumentärfilmens möjligheter är det här värt att kolla upp.
På spelfilmssidan finns det också några titlar som kan vara värda att nämna. Gränsen av Richard Holm är något så relativt ovanlig som en svensk krigsfilm . Att den verkligen har fått skiftande kritik borde egentligen göra det än mer lockande att se den så man får bilda sig en egen uppfattning.
Kumpanerna från Pirates of the Caribbean, Gore Verbinski och Johnny Depp har Rango tillsammans. En animerad historia om en kameleont, klädd som Depps karaktär i Fear and Loathing in Las Vegas, vilken hamnar i vilda västern. Eftersom jag har svårt att låta bli att se animerade filmer så lär den här snart ligga i spelaren.
På BD släpps denhär veckan Stephen Daldrys debutlångfilm Billy Elliot (recenserad här) från 2000 om en 11-årig gruvarbetarson som i skuggen av den stora kolgruvestrejken i 80-talets England upptäcker att han älskar balett. Hans strejkande far och bror är kanske inte fullt så begeistrade och Billy får besvär att uppfylla sin dröm att söka till balettskolan. Det här är en feelgood-film med sälta som jag tycker man ska försöka se om man inte har gjort det tidigare. Dessutom kan det vara kul att se Jaime Bell i sin första filmroll och han är faktiskt riktigt bra och det bådar gott inför hans insats som Tintin i höst.
Det var det sista veckans släpp på ett tag, då släppet åker på semester. Förhoppningsvis hittar det hem igen och kan återkomma till hösten.
Senaste kommentarer