Lättsam melodiös och ofta med en catchig refräng, så kan pop-musik från 80-talet ofta beskrivas. Ibland hittar man de bästa exemplen på soundtracken till några den tidens mest populära filmer och ibland blir kanske låten mer känd än filmen.
Trots att filmen endast är 93 eller 94 minuter lång har den en episk känsla, vilket till stor del beror på det magiska fotot och Ennio Morricones musik.
Inte nog med att In Bruges är en grymt bra film, den har även magnifikt komponerad filmmusik av Carter Burwell. Filmen är perfekt castad, har ett väldigt välskrivet manus och Carter Burwells musik som strössel uppe på toppen. Kan nästan inte bli bättre!
Ja jag vet att mycket av Hans Zimmers filmmusik låter ganska lika, lik väl så fungerar den ofta väldigt bra och ger en extra dimension till filmupplevelsen. Jag kan fortfarande minnas när jag såg The Rock på bio och Zimmers karaktäristiska musik dundrade ut från högtalarna. Ljuv nostalgi.
Nyligen röstade 150 filmkritiker, journalister samt regissörer, producenter, skådespelare och annat löst filmfolk fram Nicolas Roegs gialloinspirerade dramathriller till den bästa brittiska film som någonsin gjorts. Mycket av filmens tjusning ligger så klart i personkemin mellan Donald Sutherland och Julie Christie, det utsökta fotot och den briljanta klippningen, eller kanske snarare montagetekniken, men det hade inte varit samma film utan Pino Donaggios subtila och vackra musik.
De tio bästa filmerna enligt omröstningen i Time Out London:
1. Don’t Look Now (Nicolas Roeg, 1973)
2. The Third Man (Carol Reed, 1949)
3. Distant Voices, Still Lives (Terence Davies, 1988)
4. Kes (Ken Loach, 1969)
5. The Red Shoes (Michael Powell och Emeric Pressburger, 1948)
6. A Matter of Life and Death (Michael Powell and Emeric Pressburger, 1946)
7. Performance (Donald Cammell och Nicolas Roeg, 1970)
8. Kind Hearts and Coronets (Robert Hamer, 1949)
9. If… (Lindsay Anderson, 1968)
10. Trainspotting (Danny Boyle, 1996)
Senaste kommentarer