Någonstans i DVD-samlingen har jag gömt undan ett exemplar av Det bästa ur Blåsningen. Ända sedan jag var liten har jag varit svag för dolda kameran. Jag har skrattat mig fördärvad när Jean-Pierre Barda rusar in på fotbollsplanen och gör mål under en direktsänd match. Hans Army of Lovers-kamrat tror givetvis att det är en riktig match. För att inte tala om när Nick Borgen ska mima till sin gamla hit We are all the winners i en direktsändning och uppspelningshastigheten på musiken ändras hela tiden. Det är kanske inte den finaste typen av humor, men jag tycker verkligen att sånt är hur roligt som helst.
Nu har TV 3 spelat in nya avsnitt av Blåsningen och de började sändas i söndags (söndags för två veckor sedan. /red. anm.). Första avsnittet bjöd kanske inte på några gapskratt direkt, men jag är ändå hoppfull inför de kommande söndagarna. Det har ju hänt en del sedan Blåsningen sändes senast. Bland annat har program som Jackass och Ballar av stål höjt ribban för vad som är tillåtet. När man tittar på Blåsningen kommer en doft från det förflutna över en. Skämten är hämtade från en tid när allting inte behövde vara elakt och vulgärt utan kunde vara lite snällare och hjärtligare. Det som talar för att Blåsningen kan hitta en publik 2010 är att blåsningarna har högre budget och kan kosta på sig till exempel biljakter. Dessutom är det ju betydligt familjevänligare än ovan nämnda program.
Missa inte Blåsningen på söndag. Titta på det och tänk tillbaka på en värld som inte var så kall och cynisk som den är i dag.

Senaste kommentarer