Quentin Tarantino lär en gång ha sagt att ”all movies are genre movies”. Nu är det ju så olyckligt att jag i min research inför den här bloggen inte kunnat hitta var och när han skulle fällt dessa odödliga ord, men vi kan väl låtsas att han sagt det – vi kan kanske till och med enas om att det låter som något han skulle kunna säga? I alla fall, vad han (och, uppenbarligen, jag) vill ha sagt är att de allra flesta filmer som görs tillhör en eller annan genre, och publiken som ser dessa filmer har vissa förväntningar på vad de skall komma att innehålla. En actionfilm skall innehålla biljakter, slagsmål, skottlossning eller liknande, ett romantiskt drama skall innehålla… kärlek.
Men han säger något mer också, eftersom det som i dagligt tal kallas för ”genrefilm” oftast är film med en väldigt tydlig målpublik, och de innehåller element som kan verka underliga eller direkt frånstötande för de som befinner sig utanför denna utvalda skara. Idag handlar det om filmer som klassas som science fiction, skräck, kampsport-, superhjälte- och liknande, och tidigare kan det också ha varit exempelvis western- eller krigsfilmer. Det är filmer som i mångas ögon endast är riktade till jämförelsevis unga män, och det är filmer som väldigt ofta faller inom väldigt snäva ramar för handling, karaktärer, miljö, bildspråk och tematik. Men:
DET GÖRS BRA FILM I ALLA GENRER!
…utom möjligen nunsploitation, men det vet jag inget om för jag har aldrig sett en nunsploitation-film. Ni får fråga rikardofrya om det där.
Poängen är att en film inte blir bättre eller sämre av att den har en viss typ av handling, utspelar sig i det förflutna i stället för i framtiden, porträtterar ”verkliga” personer i stället för påhittade karaktärer. En film om en briljant forskare som överkommer sitt psykologiska handikapp och blir Nobelpristagare kan vara ett patetiskt pekoral, medan en film om en prisjägare som jagar mördarrobotar från rymden kan vara en vacker studie över den mänskliga naturen och sökandet efter en skapare som kan ge vårt liv mening. Det handlar bara om hur det är genomfört. Stora filmskapare kan skapa de mest intressanta och underhållande filmer man kan tänka sig när de arbetar inom väl definierade ramar – se bara på Hitchcock, Lubitsch och Lean, som alla gjorde vad som när de var aktiva kunde betraktas som ”genrefilm”, och som inom ramarna för det har producerat regelrätta mästerverk.
Genrefilm påminner lite om jazz i det avseendet: den har tydliga regler som den följer, melodin, men inom ramarna för dessa regler står det filmskaparen fritt att improvisera, och om han känner att han kommer ut i obekant terräng och börjar förlora sin publik kan han alltid återvända till genrekonventionerna och snabbt vinna tillbaka förtroendet. Tarantino är definitivt medveten om det här, och han har genom hela sin karriär arbetat och pratat för att folk ska söka upp och se tidigare bortglömda genrefilmer för att hitta guldkorn som de kanske inte visste fanns. Det är nämligen bland det roligaste som finns – att ge Att vara eller inte vara till någon som inte gillar ”svartvit film”, Seven till någon som inte gillar ”filmer med olyckligt slut”, Blade Runner till någon som ”vågar vägra science fiction”, Harakiri till någon som tror att samurajfilmer bara handlar om avhuggna huvuden och sprutande blod (inget kunde vara längre från sanningen) och så vidare. Alldeles för många är rädda för att vidga sina vyer, och de tror att Fyra Bröllop och en Begravning eller Beck 2: Spår i Mörker är mindre genrebundna än Ang Lees Hulk eller Kubricks 2001. De har fel.
/AKz
Jag har i alla fall sett en par nunsploitation-filmer. Tyvärr så har jag inte lyckats hitta deras namn på IMDB, men jag har inte sett någon bra. Det var en kul genre att ta som exempel, eftersom i alla fall jag fortfarande tvivlar på att det finns någon sådan film som kan klassas som ”bra”. Jag brukar å andra sidan undvika japanska filmer om de är perversa, eftersom det kan bli lite påfrestande. Och jag såg på IMDB att någon hävdar att japanska ”School of the holy beast” är ett mästerverk, så jag kanske har missat den då.
Det är intressant att tänka ett steg till, och fråga sig om det verkligen finns någon suverän film i varje genre. När man börjar följa en genre så blir man oftast besviken och uttröttad efter ett tag, tycker jag. Varulvsfilmer t.ex.: Det finns en hel del betyg 3, och minst en par betyg 4, men finns det någon 5? Jag kommer inte ihåg American Werewolf In London tillräckligt bra för att kunna bedöma om just den är ett mästerverk.
Jag skulle även vara nyfiken på att se något riktigt bra i genren ”Buskis”. Men de kanske bara förvandlas till vanliga komedier om de är bra?
Jonas: Intressanta tankar
Ja, det är lite vad jag är ute efter (att det finns ”suverän film i varje genre”). Jag vet att det kan verka som ett lite kontroversiellt (eller möjligen redundant) uttalande att det görs bra filmer i alla genrer, men i grund och botten är det en fråga om definitioner. Jag ser egentligen exempelvis nunsploitation, film noir, torture porn och liknande som subgenrer, varför det egentligen inte ”behöver” finnas några bra sådana filmer för att teorin skall fungera. Egentligen vill jag bara att folk ska vidga sina vyer, pröva på nya filmgenrer och inte säga dumheter som att de ”inte gillar science fiction”. Och jag vet förresten massor med folk som nog skulle ge An American Werewolf in London full pott.
Jag är helt med. Jag tror till och med att det finns en risk för att jag har argumenterat för ungefär samma saker rätt många gånger… Jag har även glömt att tacka för ett bra ämne.
Det råder i alla fall inga tvivel för mig om att det går att göra ett totalt mästerverk inom gränserna för varje genre.
Du är ju väldigt snäll när du uppmuntrar folk att vidga sina vyer. Det är också ganska befriande att vara lite elakare mot folk som säger att de ”inte gillar ”: Om det finns en hel genre som man inte gillar, så beror det på att man inte är mentalt utrustad för att kunna uppskatta det speciella med just den genren. Ditt exempel science fiction t.ex. erbjuder en av de bästa plattformarna för att granska vår nuvarande existens, genom att jämföra den med en konstruerad värld. Jag vet att jag har hört folk säga att de inte gillar sci-fi just eftersom det inte handlar om verkligheten. Det lustiga är att det ofta sägs med en viss stolthet, ungefär som om det var en intelligent sak att säga… ”Nej, det finns vissa grundläggande saker som jag helt enkelt inte har förstått än…”
Jag tycker att det här är märkligt intressant, precis som man skulle kunna misstänka av mitt babblande… Det slumpade sig som så att jag faktiskt redan höll på att skriva något i samma genre, bara från motsatt vinkel : ”Varför är det ingen som har gjort en suverän film i än?”.
Vi får se hur det går. Man upptäcker lätt att man har missat några filmer när man försöker med ett sånt projekt. Så jag ska göra lite mer research för att ha torrt på fötterna.
Hm, jag hade skrivit ordet ”genre” inom hakparenteser på en par ställen. Uppenbarligen så tolkades det som HTML, och så försvann det bara. Så om det verkar saknas ett ord i texten ska det stå ”genre”.
”det går att göra ett totalt mästerverk inom gränserna för varje genre” – exakt, och jag skulle gärna se några bra exempel på ”varför har det inte gjorts någon riktigt bra *sån* film?”
Jag ville t.ex. att bröderna Wachowskis Ninja Assassin skulle vara en riktigt häftig ninjafilm med crossover-appeal, men reaktioner och recensioner sa att den chansen var sumpad.