Jag växte upp i det socialistiska Sverige på 80-talet och då fick man reda på att KNARK är livsfarligt, rök maja en gång och sex månader senare sitter du med en spruta i armen på någon skitig toalett vid plattan. Jag kommer ihåg att jag satt och läste ett album med mystiska 2:an på biblioteket och hur den på ett klart och tydligt sätt framställde knark som något fruktansvärt. I filmens värld är det annorlunda. Knark är nödvändigtvis inte något dåligt, snarare tvärtom, någon som fungerar som social bonding och något många gör. Visst finns det filmer som på ett negativ sett framställer narkotika och dess påverkan på folk men lika ofta har du precis tvärtom. The Dude i The Big Lebowski drar gärna en maja och njuter av livet. Trainspotting har ett väldigt mörkt tema och Renton är den en person djup fast i sitt missbruk, samtidigt framställs han i ett generellt positivt drag och vi finner oss dragna till honom. I filmen 54 verkar alla syssla med någon form av drogmissbruk som det vore den naturligaste saken på jorden.
Tycker ni jag tar i nu? the Office of National Drug Control Policy and the Substance Abuse gjorde en undersökning där man tog de 200 populäraste titlarna som folk hyrde på video under åren 1996 och 1997, av dessa innehöll 98% någon form av droganvändning och 22% var illegala droger. Samma verkar skådespelarna alla har haft något form av missbruk någongång och folk som kommit tillbaka från ett djupt missbruk verkar vara populär att ta med i storfilmer. Som svensk, där jag från ung ålder fått inhamrat i huvudet att all form av narkotika är farligt finner jag fascinerande över hur vanligt det är inom film och hur lite folk egentligen reagerar. Eller är det så att film är så pass mycket en verklighetsflykt att ingen reagerar?
Senaste kommentarer