Om man tänker sig en ordinär ät-scen med allt vad det innebär så ser man som publik bara en kort sekvens av själva ritualen som inslevandet innebär. Men för skådespelaren som företar själva islevandet måste ju scenen vara en källa till tvungen ångest och äckelkänslor. Om man nu inte är Rosanne Barr eller John Goodman vill säga. Att på beställning, i omtagning efter omtagning, låtsas vara övermäktigt hungrig och hugga in på den extra flottiga fläskkotletten, den smördrypande amerikanska submarinen, eller den tibetanska geggan bestående av fårögon och testiklar från ett djur sedan länge utdött, måste kräva sin man. Eller kvinna.
Depp är känd för sina udda roller varav en blev uppäten av något okänt, DiCaprio för att han sänkte en båt när han beställde is till whiskeyn och Lewis stod bredvid dem på bilden helt enkelt.
Att det inte är Whiskey i Whiskeyglasen har vi fattat , (eller är det whiskey?) men finns det hemligheter kring inmundigandet av fast föda som endast Hollywood känner till? Någon slags kalorifattig, smaklös ”austronautföda” som man kan äta till man svälter ihjäl? Jag skulle annars kunna tänka mig att ansiktsuttrycket på den skådespelare som, för tolfte gången, tvingas hugga in på en möglig rostbiff är lite skild från det önskade. Ligger detta i regissörens ansvar eller är det skådisen som skall förbereda sig genom att inte äta tre dagar före inspelning?
Och en intressant aspekt på det hela är ju Hollywoods kroppsfixering som knappast kan få skådisarna att flockas kring filmer som innehåller både yppiga matscener samt en regissör känd för sin perfektionism. Det kanske finns en hel industri kring pseudomat för filmindustrin, vad vet jag? Men det vore intressant att veta.
Senaste kommentarer