Det är alltså en helt vanlig torsförmiddag. Jag tror jag har koll på läget och att jag faktiskt vet vad filmerna jag sett heter och hur handlingen utspelade sig. ”Åhhh åh den där ubåtsfilmen med Gene Hackman och han den mörka killen Denzel nånting, vad heter den”, frågar en släkting och jag kan liksom plocka fram Rött hav ur huvudet. Ja jag har sett Gudfadern, Nyckeln till frihet och alla andra titlar som ligger högt på IMDBs lista över de bästa filmerna. Jag saknar Borta med vinden i arkivet vilket kanske gör mig till en bluff, jag vet inte, men okej jag står för det. I övrigt anser jag mig ha sett en del av såna där filmer man ska ha sett när man surfar runt på en filmsida och skriver filmrecensioner. Fast jag är lite motståndare till tvång, men ni fattar ju vad jag menar….
Men okej, kom till saken lilla vän. Jag sitter alltså en vanlig torsdag och läser min gästrikebroders recension av Reservoir Dogs på blu-ray och jag har ju inte sett den….EHHH SAY WHAT! Ja jag bara tror att jag vet allt om den eftersom att jag har koll på Mr White, Mr Orange, Mr Pink och resten av grabbarna. Jag har i huvudet flera scener från filmen men jag inser ju att jag aldrig sett filmen och då är det ändå Tarantino vi pratar om, som jag mer eller mindre älskar när det kommer till bra filmer med egen stil. Hemma hos brorsan står Tarantinos samlingsbox, den röda med nåt sorts lejon på och där ropar någon:
”Psssst, vill du se en riktigt bra film där man använder ordet FUCK 272 gånger. Ta mig.”
Sagt och gjort och nu även skrivet så plockade jag med mig De hänsynslösa färgnämnda grabbarna och fick alltså uppleva det där som folk tog del av redan för 17 år sedan. En helt vanlig torsdag blev underbart blodig.
Senaste kommentarer