Dennis (Simon Pegg) fick kalla fötter och flydde från sitt bröllop och sin gravida flickvän Libby (Thandie Newton). Fem år senare är hon fortfarande sur, Dennis försöker få henne att förlåta och han försöker umgås med sin son. Då dyker plötsligt Whit (Hank Azaria) upp som rik, snygg ny pojkvän i Libbys liv. På lite underliga vägar har Dennis plötsligt lovat att springa ett maratonlopp för att bevisa att han har förändrats och att han kan slutföra saker. Att även Whit ska spring har naturligtvis en del med saken att göra.
Den här filmen hittade jag i en lågprispall och kunde inte låta bli att köpa den på grund av skådespelarna. Historien är ganska konventionell romcom även om slutet kanske inte är fullt så sockersött som det hade varit om den här filmen hade producerats i USA. Men det är de enskilda prestationerna som gör filmen. Simon Pegg, som också medverkat i manusarbetet är lysande och Thandie Newton och Hank Azaria är precis så bra som man kan förvänta sig. Dylan Moran som spelar Libbys kusin och Dennis bästa vän stjäl nästan varenda scen han är med i.
Det här är klyschigt och förutsägbart, javisst, men ändå skrattade jag gott allt som oftast, och det är väl meningen med komedier om jag har förstått saken rätt. Man blir lite rörd också på slutet, vad mer kan man begära av en sådan här film. Ibland är det rätt vulgärt och ibland mer ironiskt men roligt lika fullt. I botten ligger också en väldigt mänsklig aspekt som gör karaktärerna trovärdiga och verkliga.
Filmens titel kan ge intrycket att det handlar om att bli smal och vinna flickan men så till vida är titeln lite missvisande. Det handlar om att ingen runt Dennis tror att han kan slutföra loppet eftersom han aldrig har slutfört någonting i hela sitt liv och till slut handlar det om att han skall vinna tillbaka sitt självförtroende genom att genomföra något han föresatt sig. Det är inte flickan han ska vinna, det är sig själv. En enkel moral i en enkel historia men det fungerar på sitt anspråkslösa sätt.
Run, Fat Boy, Run är regisserad av David Schwimmer från Vänner. Tidigare har han regisserat, förutom ett antal avsnitt av serien, den gansak intetsägande Since You’ve Been Gone. Hur han fick det här uppdraget vet jag inte men han har genomfört sin uppgift effektivt och med känsla för komisk timing. Det finns dock partier som jag tycker sackar i tempo något. Montaget som innehåller Rockyparodin är lite väl långt även om Peggs fysiska humor uppväger en hel del, likaså tycker jag att själva loppet hade kunnat tightas upp en aning, det blir lite mycket av det till slut.
Men i slutänden så är det här faktiskt inte så dumt. En film som har vissa brister och är rätt förutsägbar men som ändå är riktigt underhållande. Och som framför allt visar vilken enorm komisk talang Simon Pegg är. Mer Simon Pegg åt folket!
Senaste kommentarer