Bröderna Gogola i Los Angeles, dag 12

Första dagen, mina vänner, var något alldeles särskilt. Fast egentligen inte, när jag tänker efter. ”Första dagen” i alla typer av sammanhang är oftast ganska lika, vare sig det är första dagen i grundskolan, gymnasiet eller något helt annat. Man känner oftast ingen och är på egen vift, innan man krampaktigt skapar små vaga kontakter med folk, som sedan kanske blommar upp i en vänskap. I morse gick vi upp, en tidig och disig Los Angeles-morgon, och gick upp till en parkering kallad ”the car wash park”, ganska nära norra klubbhuset i området kring hotellet Oakwood (där vi alla bor), och bekantade oss med andra ungdomar på lägret. I denna ganska stora gröt av människor, bildade jag och brorsan snart ett gäng att hänga med, innan vi direkt splittrades och blev ensamma igen. Det var nämligen dags för de specifika grupperna, där jag hamnade i G-sektionen, med en plätt andra som går samma kurs, det vill säga att göra film, med riktig film.

Det var mycket lärorikt. Även om det givetvis var lite knackigt i början med att lära känna alla och, på riktigt, få ett bra flyt på engelskan, så var det mycket kul att lära känna nytt folk, som alla är intresserade i precis samma sak som jag. Låt mig berätta, det var längesen (rättelse: det har aldrig någonsin hänt) att jag stött på tjejer i min ålder som exempelvis gillar Stanley Kubrick. Nu har jag inte gått igenom korridorerna och frågat alla tjejer på mitt gymnasium hemma i Sverige, men det är ytterst sällsynt. Det är egentligen inte överdrivet vanligt bland killar, heller. Vi hade folk som gillade Quentin Tarantino, folk som älskade Avatar (2009) och mycket mer. Vi hade långa lektioner där vi gick igenom allt från kameraarbete med Arriflex-kameror (med en skön lirare nämnd Kelly) och givande lektioner om filmskapande och historieberättande med en viss Ron (som gjort en del jobb här och var, som exempelvis assisterande producent till En värsting till syster 2 – Redo att synda igen (1993) (varför har de så idiotiska svenska titelöversättningar? Sister Act 2 låter åtminstone helt okej.). Vi åkte även runt på Universal Studios bakgård och såg alla studios (från gamla västern-scener, till New York och Europa), alla studios som vi kommer få spela in själva på sen. Oerhört häftigt, det ser jag verkligen fram emot.

Hursomhelst var det en enormt givande, men lång och ansträngande dag. Många nya ansikten och olika personligheter, som jag förhoppningsvis får ta mer del av imorgon, andra dagen på New York Film Academy i Hollywood, Los Angeles.

Detta inlägg finns även tillgängligt här.