I samma veva som bröderna Wachowski gav oss Speed Racer släppte produktionsbolaget The Asylum filmen med det medvetet liknande namnet, Street Racer. En i raden av billigare produktioner som tar rygg på blockbuster-titlar för att dra in lite extra slantar.
Johnny Wayne (Clint Browning) är tävlingsförare på den lite mer ljusskygga arenan som sysslar med illegal dragracing. Under ett tätt lopp går allt fel och han kör rätt in i en bil och en grabb blir förpassad till ett liv i rullstol. Johnny blir tagen av rättvisan och blir dömd för vårdslös körning. Efter 5 år i fängelse släpps han villkorligt ut på gatan igen. Fylld av ånger för sina tidigare synder försöker han så börja om sitt liv. Han får ett jobb på en bilskrot där den gamle avdankade racerstjärnan Red (Robert Pike David) styr och ställer. Red visar en ganska hård yta men ju mer de lär känna varandra desto mer av en mentor blir han till den unge Wayne. Johnny är också bunden att göra samhällstjänst på ett rehabiliteringshem för (bland annat) ungdomar som ska ta steget från rullstolen till att gå på egna ben. Här korsas hans väg återigen med den olycksaliga grabb som han en gång gjort ofärdig. Deras gemensamma intresse för bilar gör dock att de blir goda vänner. Livet hade kanske kunnat gå åt rätt håll om det inte vore för Johnny’s korrupte övervakare som tvingar honom att köra illegala race på kvällarna för att själv ta större delen av vinstpengarna, detta mot att inte skicka tillbaka Johnny till finkan.
En av de klart bättre filmerna från The Asylum som jag sett utan att för den delen vara någon kanonfilm. Historien bjuder inte på så många överraskningar och bitvis roar jag mig mest med att berätta för mig mig själv hur det kommer att sluta. Men filmen har sina ljusare stunder. Clint Browning är både snygg och cool och är som klippt och skuren för rollen som hjälten och Michael Crider som övervakaren Briggs är stundtals riktigt övertygande i sin roll. Vi får också ett par rätt häftiga Cart-scener där Red, som den gamle racerföraren han ändå är, ska skola upp den unge Johnny Wayne i den ädla konsten att svänga. Ett klart alternativ om man gillar The Fast and The Furious och dess uppföljare, till andra kanske jag inte fullt lika mycket kan rekommendera filmen.
Betyget landar för egen del på 2/5, med viss tvekan till om jag skulle flyttat ner det ett pinnhål.
Utgåvan från Warner Brothers är tom på extramaterial och förpackningen är en så kallad Eco-Box med lite mindre plast än de ”vanliga”.
Senaste kommentarer