Det är nästan orättvist. Hade Mad Men varit en bil hade den varit en monstertruck – ni vet en sån där som kör över, krossar och gör vrak av andra stackars bilar. Hade den varit skolungdom hade den varit en typisk mobbare, en stor och stark jävel som spöar upp de mindre ungarna för att han kan, som tar deras lunchpengar för att köpa godis för, och som dessutom av någon anledning verkar ha massor med kompisar.
Säsong 3 av serien har precis släppts på BD, och jag fick mitt exemplar i förra veckan. Jag har spenderat helgen med att plöja säsongen och se så mycket som möjligt av de runt 20 kommentarsspåren som Matthew Weiner och hans medarbetare bjuder oss på. Det är uppenbart att de som arbetar med serien överlag är ett lyckligt gäng, de är glada att arbeta på TV:s bästa serie, de arbetar för två bolag (TV-kanalen AMC och Lionsgate) som lämnar dem i fred och låter dem göra sitt jobb, och det gör att de kan fokusera sin energi på att göra en så bra serie som möjligt.
…och det är här orättvisan kommer in. Skaparna bakom Mad Men tar nämligen denna frihet och gör en serie som går utanpå ALLT som går på TV just nu. När det blir dags att dela ut priser – Emmys, Golden Globes, vad det nu kan vara, så kommer serien att sopa rent. De har det bästa dramat, de bästa skådespelarna, det snyggaste fotot, de smartaste författarna, bästa designen, vackraste kvinnorna… det är helt enkelt inte rättvist mot andra TV-serier. Det kan vara serier som äntligen når sin slutpunkt efter sex år av spekulationer och mysterier, det kan vara TV:s mest karismatiske surkart i mediets mest formelbundna medicinska deckarserie eller Glenn Close i en roll hon är född att spela. De har inte en chans. Mad Mens återhållna drama, lågmälda humor (ja, inte i det mer ”raconteur”-artade avsnittet ”Guy walks into an Advertising Agency”, men det ska jag låta er upptäcka på egen hand) och stilsäkra genrepastischer är underhållande från första till sista bildrutan och den är det utan att ägna sig åt publikfrieri, trots att just ”vad allmänheten vill ha” är en så stor del av vad serien handlar om.
Den är det bästa som går på TV just nu, och det är helt enkelt inte rättvist mot andra TV-serier därför att den är SÅ mycket bättre. Andra serier kan snegla i avund på den, och sedan återgå till att tävla om andra plats. Weiner och ”grabbarna” (att Weiner har ett författarrum med övervägande kvinnor har väl inte undgått någon vid det här laget) spelar nämligen i en egen division. Det här är The Sopranos- och The Wire-bra. Jag rekommenderar naturligtvis att köpa den amerikanska, regionfria BD:n, eftersom den svenska dröjer ytterligare nästan två månader, och då troligtvis kommer att ha en svensk översättning som är under all kritik – i linje med de tidigare släppen.
TV är bäst på BD, och Mad Men är bäst på TV. Ut och köp!
/AKz
Jag skäms över att jag fortfarande inte tagit tag i Mad Men. Jag har inte sett ett avsnitt av serien. Jag kommer skaffa dem på BD från utlandet då jag hört textningen är fruktansvärt dålig.
Jag avvaktar tills det kommer en komplett box istället. Har man missat tåget kan man lika väl vänta tills alla säsonger finns. Plus att jag har West Wing och Shield-boxarna att beta av hemma.
Mad Men slår både West Wing och Shield på fingrarna. Det är mycket sagt, men jag står för det.
Helt sant, det är en fantastisk serie och måste helt enkelt upplevas. Den tar med tittaren på en historisk resa likväl som den är aktuell just nu, just här. Den tredje säsongen kommer att bli den första jag ser på BD och det lutar helt klart åt att beställa den utan textning.