![]()
Det är länge sedan vi fick se en riktigt grym ninjafilm. Denna något ökända b-filmsgenre har producerat en del odödliga kultklassiker, men faktum är att den i princip varit utdöd, trots att både asiatisk film och martial arts varit ordentligt på modet under ett antal år. På tiden då att genren fick något av en nytändning, och vilka kan vara mer lämpade att väcka liv i den än bröderna Wachowski, som gjorde kung fu till något av vardagsmat i modern actionfilm, de gjorde Yuen Wo-Ping till ett namn på allas (well, någras) läppar, och som länge varit uttalade fans av alla sorters asiatisk genrefilm?

I samarbete med producenten Joel Silver och regissören James McTeigue har de bestämt sig för att göra en modern ninjafilm, som använder sig av 2000-talets teknik och bildspråk, och som levererar allt det som genrens fans förväntar sig: hemliga brödraskap, lönnmord, kaststjärnor, svärdsstrid och lemlästning. I Ninja Assassin bjuds det på massor av allt det där. Helt i linje med 80-talets filmer i genren förläggs handlingen till en västerländsk storstad, och krocken mellan uråldrig mystik och modern teknik blir en del av det som lotsar oss som publik in i den fantasieggande värld som ninjorna befolkar. Det är ett grepp som setts i bland annat Revenge of the Ninja (med legendaren Shô Kosugi i huvudrollen) och American Ninja (med Michael Dudikoff i titelrollen), såväl som i Eric van Lustbaders romaner Ninja och Miko (som jag minns som ganska rolig läsning, främst för ett bra driv i berättandet och en pulpig blandning av sex och våld).
I huvudrollen som ninjan Raizo ser vi den koreanske popstjärnan Rain, som genomgått ett imponerande sexmånaders träningsprogram för att kunna ta sig an den fysiskt mycket krävande huvudrollen. Han har en imponerande scennärvaro och gott om karisma, men han visar sig också ha en sällsynt förmåga att ta till sig koreografi och utföra många av de stunts som filmen kräver. För det går inte att ta miste på: filmens stora behållning är de ofta fantastiska och groteskt blodiga actionscenerna, där filmens stuntteam verkligen har fått ösa ur alla tänkbara källor för att åstadkomma dynamiska och imponerande scener. Och stuntarbetet i actionscenerna är verkligen imponerande, allra tydligast är det i den scen då en ninjaklan genomför en attack på en lagerlokal där hjälten Raizo hålls tillfångatagen. Akrobatik, svärdddstrid, parkour, till synes smärtsamma stunts och ultravåld blandas i en lång sekvens som borde få varje actionfan att jubla i hemmabiosoffan. Den är också gränsande till parodiskt våldsam, och den påminner mig om hur 80-talets svenska filmcensur hade kunnat vältra sig i moralpanik bara av de första 5 minuterna i filmen.
Till svagheterna hör en väldigt tunn handling, att den kanske är lite väl humorbefriad, och har väldigt mörkt foto i många av scenerna, vilket gör det svårt att urskilja en del actionbeats. Det här är en film för den som vill se en riktigt brutal actionfilm och jag misstänker att många recensenter (som saknar min förkärlek för genren) inte kommer att vara lika generösa i sin betygsättning. På BD är det här ett bra köp, med bra kontrast, hög detaljnivå och djup svärta i bilden, samt ett maffigt DTS HD-spår med hög definition. Jag har en amerikansk utgåva som vad jag kunnat utröna inte är regionkodad, svensk Blu-ray kommer 7/4 enligt Discshop.
/AKz

Well said Andreas! Skrev ner mina tankar på forumet härom dagen: http://www.dvdforum.nu/forum/index.asp?action=shth&forum=4&thread=149721&page=1#m1761018