Jag har kommit till en punkt när en ny film av sydkoreanen Park Chan-wook är det jag ser fram emot mest i filmväg under ett givet år. Problemet (eller vad man ska kalla det) är att förutom genombrottet JSA och den så hyllade hämndtrilogin har hans filmer mötts med väldigt blandade reaktioner. Jag tror dock att ingen kan förneka att hans filmer är extrema och egna, och att de lämnar väldigt få oberörda.
Efter att ha gjort den ganska lättsamma och snälla I’m a Cyborg, but that’s OK gav han sig på att göra en vampyrfilm. Thirst är en film som är väl medveten om genrens konventioner, men sin vana trogen leker Park med dem, förvrider dem när det passar honom och berättelsen, och följer dem tillräckligt väl för att publiken aldrig skall känna sig vilsen. Hela tiden med sitt fantastiska bildsinne intakt, även om han tonar ner den visuella lekfullheten för en mer naturalistisk och avskalad look här.
Handlingen är ganska enkel: en präst drabbas av en mystisk och dödlig sjukdom, och beger sig till en avlägsen klinik för att genomgå en experimentell behandling. Han överlever, men upptäcker snart att han av behandlingen förvandlats till vampyr. Tillståndet väcker lustar och drifter i honom som han omöjligt kan följa på grund av sitt prästskap, men efter hand bryter törsten och den köttsliga hungern ner hans motståndskraft och han inleder ett förhållande med hustrun till en barndomskamrat. Resultatet är intensivt och erotiskt och bitvis chockerande brutalt, helt i linje med regissörens tidigare alster. Superstjärnan Song Kang-ho (som tidigare arbetat med Park i JSA, Hämnarens resa och ett kort inhopp i Lady Vengeance) gör här sin kanske allra bästa roll, ett nedtonat och nyanserat porträtt som balanserar törsten efter kött och blod med skuld och ett plågat samvete.
Filmen växlar mellan erotik, brutalitet och svartsynt humor och blir aldrig någonsin tråkig, trots att den har ett väldigt makligt tempo. Jag misstänker dock… eller, misstänker, jag VET att den inte kommer att falla alla på läppen. Det är den alldeles för egen för att kunna göra. Jag fann den något ojämn, med inslag av den briljans jag vant mig vid från regissören blandat med en del humor som inte riktigt träffar rätt. En intressant filmupplevelse är det definitivt, väl värd att se för fans av vampyrfilmsgenren och ett självklart måste för alla fans av Park Chan-wook.
/AKz
Senaste kommentarer