Mitt svar på frågan ”varför ska vi läsa din skit när Maria redan har skrivit om säsongen här? Hon skriver jättebra och ger en grundlig genomgång av serien på DVD, bild och ljud och vilket extramaterial som utgåvan har, du gnäller ju bara för att serien blev nedlagd! Dessutom är den ju typ urgammal nu, försök att hänga med, kan du inte skriva om något intressant, som Vampire Diaries eller något i stället?” är ”Dra åt helvete”.
Så, med alla formaliteter ur vägen kan vi övergå till att gnälla på Fox som lade ner serien i förväg. Den första säsongen blev ordentligt stukad av författarstrejken, och som ett resultat av det lyckades den aldrig lyfta. Den andra säsongen sändes med Joss Whedons halvmisslyckade Dollhouse på fredagkvällar, också känd som ”tiden då ingen tittar på TV i USA”. När så det blev dags att räkna bönorna kom Fox fram till att de inte tjänade tillräckligt med pengar på den dyra produktionen, att varje potentiell draghjälp som McGs Terminator Salvation hade kunnat ge bara skulle förvirra publiken eftersom de inte har med varandra att göra bortom titeln, och att man hellre ville satsa på den egenproducerade (Terminator ägs av WB) Dollhouse en andra säsong.
Så den lades ner.
Ja, jag är fortfarande bitter.
Det blir inte ett dugg bättre av att jag , så här ett drygt år efter att andra säsongen släppts på BD, äntligen fick tag på den för en hyfsad peng (TV på DVD och BD är alldeles för dyrt, men det är ett ämne för en annan blogg) och satte igång att titta över julledigheten.
Det första som slår mig är hur grymt bra Bear McCrearys musik är. Full med referenser till Brad Fiedels klassiska Terminator-tema står den ändp på egna ben, och ger serien en helt egen ton som faktiskt påminner väldigt lite om filmernas. De tre första filmerna (d.v.s. de som kom före serien) består i princip av utdragna jakter, och det säger sig självt att en sådan struktur inte fungerar för en hel TV-säsong. Serien fokuserar i stället på karaktärerna och hur de hanterar sin vetskap om mänsklighetens stundande undergång, samt hur detta påverkar deras liv och inbördes relationer. Det var naturligtvis här som en stor andel av TV-publiken svek. Vafan var det för jävla introvert skit? De ville ju se mördarrobotar från framtiden och saker som exploderade, inte spendera ett helt avsnitt med att begrunda den sorg som släktingar till offren för en dylik explosion känner. Om Sarah blir skjuten vill de inte ha en lång diskussion om kvinnomisshandel som inte leder handlingen vidare längre än att Sarah får sitt ben fixat. Folk kan bli hätska när en serie inte levererar det de förväntat, och speciellt med en så omtyckt franchise som Terminator.
Men sådant struntar jag ärligt talat i, det som är viktigt är det som visas på skärmen. När en serie tar så många nya vägar, när dramat är så engagerande som det genomgående är här, när actionscenerna kan vara så brutala och ingen karaktär står över risken att bli nedskjuten likt en rödskjorta i gamla Star Trek, då är jag med. Jag kan förlåta det låga tempot i mitten av säsongen eftersom avslutningen är en 5 avsnitt lång nedslagning av käglor som placerats ut under 17 avsnitt, när den melankoli som präglar hela serien får sitt fulla uttryck i ögonblick av omätbara förluster, som vart och en är oundvikliga och naturliga konsekvenser av beslut som karaktärerna tar.
När den är som bäst närmar den sig Battlestar Galactica, och det är ärligt talat bland de bästa omdömen en TV-serie kan få i mina ögon. Om man vill se ändlösa jaktscener kan man sätta första filmen på repeat i BD-spelaren, den är ändå så nära perfektion man kan komma. Vill man se en familj slitas sönder av vetskapen att Jorden är på väg att gå under, då kan man gott se den här serien. Däremot är jag inte helt säker på att man nödvändigtvis måste se den på BD. Jag föredrar det, och bilden är naturligtvis bra, men ljuddesign och mixning har inte riktigt den detaljnivå som kräver högupplösta format. Lite synd, men McCrearys suggestiva musik kommer i alla fall till sin rätt.
/AKz
Senaste kommentarer