Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Recension: Who Killed Stalin?

Betyg: 1.5/5
Så här när de röda (jule)dagarna börjar på att vara slut passar det kanske lite extra bra att fundera lite över hur Josef Stalin lämnade jordelivet, något som ännu idag inte är helt klarlagt. BBC har gett ut en dokumentär kring den före detta diktatorn, upplagd som att det skulle vara skrivet av Agatha Christie med tillhörande mordhistoria.

Det har spekulerats fram och tillbaka huruvida Stalin dog av den officiella förklaringen, hjärnblödning, eller om det var ett överlagt dåd av någon av de inom hans närmsta krets. Med hjälp av Simon Sebag-Montefiore får vi under 50 minuter nysta lite i härvan av motiv att mörda den dåvarande Sovjet-ledaren. Vi får ett flertal av de närmst stående människorna presenterade med motiv till att önska Stalin ur livet och även en översikt huruvida det är rimligt att någon av dessa också var ansvariga för dådet. Det framgår med all tydlighet att Stalin inte var någon speciellt uppskattad person av sina närstående mot vilka han utövade ett slags psykologisk terror för sitt eget höga nöjes skull, och förståelse fås för att det skulle rinna över för någon av dessa. Men vad som inledningsvis kan kännas som ett fräscht sätt att förmedla en historisk omdiskuterad händelse blir ju längre dokumentären går alltmer till något som känns avkortat och ganska fånigt. Det blir inte någon speciellt seriös känsla och jag hade föredragit en mer straight-forward faktafylld dokumentär än den här tv-deckarliknande förpackningen.

Har man inte någon som helst koll på Josef Stalins bortgång är den här dokumentären ett sätt att snabbt få de stora dragen presenterade på ett mycket lättsamt sätt. Har man däremot intresserat sig för händelsen tidigare finns det ingen större vits att bemöda sig med att fösöka få tag i den här dvd:n dessvärre.

Lucka 3 – Sherlock Holmes

sherlock_bbc2

Perfekt castade, perfekt spelande.

2010 var verkligen Sherlock Holmes år. Årets första film lyckades locka 284 024 betalande besökare till svenska biografer. Våra drygt 26 miljoner kronor var en droppe i havet om man jämför med de dryga 200 miljoner dollar filmen spelade in i USA och de dryga 300 miljoner som filmen skrapat ihop i övriga världen. En halv miljard dollar på uppskattad budget av 90 miljoner gjorde förstås Warners beslut om uppföljare ganska enkelt.

Sherlock Holmes togs emot relativt bra av kritikerna och blev lite av en revansch för Guy Ritchie som under hela 2000-talet haft det svårt att få till det igen. Robert Downey Jr och Jude Law hade en kemi som var svår att missa och filmen höll ett högt tempo. Att göra actionfilm av Sherlock Holmes är inte helt lätt, men utan att ta sig enorma friheter med grundberättelsen gjorde Ritchie ett bra jobb.

Men. Sherlock Holmes på bio är inte på långa vägar den bästa Sherlock Holmes-moderniseringen under 2010. I England hade tv-makarna Mark Gatiss och Steven Moffat länge diskuterat varför ingen tagit Sherlock Holmes till vår tid. Under en tågresa kom de till det inte helt oväntade beslutet att de själva var skickade att ta hand om denna modernisering.

Och som de moderniserade. Med ett stadigt tag i Doyles originalhistorier hivade de in Holmes och Watson in i 2000-talet. Sherlock är mycket snyggt producerad, den romantiserar London på exakt samma sätt som Doyle gjorde på 1800-talet och detaljerna är genialt uttänkta. Som att Watsons klocka (den som Sherlock läser av för att berätta vem den gode armédoktorn är) byts ut mot en smartphone. Men där man verkligen har hittat rätt är det med filmens två huvudroller. Benedict Cumberbatch (vilket namn!) är en perfekt modernisering av Holmes, han har den gängliga fysiken, ett perfekt småleende och en brinnande blick som både rymmer genialitet och galenskap. Det är inte svårt att tro Moffat när han säger att det bara var en person som läste för rollen.

Nästan precis lika perfekt castad är Martin Freeman, som inte har ett spår av sin genombrottsroll i The Office kvar i sin prestation. Freeman spelar Watson med en öppenhet mot Sherlocks genialitet och en avsmak mot privatdetektivens upprymda cynism som är perfekt. Men även hur man hanterar Moriarty och Mycroft Holmes roller i den moderna världen är inspirerande. Än så länge har det blivit tre långfilmslånga avsnitt. Det första är riktigt riktigt bra, det andra är något svagare men det sista avsnittet är värt både biografrelease och ändlösa rader med priser. Cliffhangern inför kommande avsnitt är lika brutal och utsökt. Vi hoppas på att även 2011 blir Sherlocks år, med uppföljare till biosuccén men framför allt ytterligare ett knippe BBC-producerade mästerverk.

Serien finns än så länge bara att köpa från utlandet, den släpps i slutet av januari på dvd i Sverige. Tills dess kan ni roar med Watsons blog.

Qi – intelligent underhållning med Fry

För er som har tillgång till BBC Entertainment måste jag rekommendera programmet ”QI” med Stephen Fry som programledare. Formatet är likt ”Snacka om nyheter” men handlar om kunskap (IQ) och okunskap (QI). Programmet är smart, rappt och mycket underhållande eftersom det är ofta kända komiker som sitter i respektive lag. QI sänds måndagar och tisdagar klockan 20.00-20.30. Missa inte det!

qi-eps

Torchwood. En våldsam och sexig spin-off till Doctor Who.

Fick precis hem säsong två av BBCs science fiction serie serie Torchwood för recension. Igår kollade  jag igenom ett par avsnitt av säsong ett för att friska upp minnet och för att ha lite kött på benen innan jag betar av säsong två.

”Torchwood – outside the government, beyond the police”

Premissen bakom serien och första avsnittet påminner mig väldigt mycket om Men in Black, där den ovetande polisen Gwen Cooper bevittnar Torchwoods metoder och blir till sist värvad till organisationen av den odödliga Captain Jack. Till en början är referenserna till Doctor Who ganska subtila och jag anser inte att man behöver se nya Doctor Who för att uppskatta Torchwood även om det hjälper.Torchwood

Eftersom serien sändes sena kvällar på BBC Three och BBC-HD hade de vissa friheter när det gäller sex och våld. Detta märks i andra avsnittet där Torchwood kör runt i sin van och jagar en alien som genom sex blir starkare och samtidigt dödar sina partners när de når klimax. En story som känns hämtad från en dålig porrfilm. Efter detta avsnittet blev jag minst sagt skeptisk till serien och såg endast två mediokra avsnitt till när jag försökte följa serien för två år sedan. Det sägs att serien blir bättre för varje säsong och att miniserien Children of Earth som sändes för några veckor sedan skall vara riktigt bra. Veckan som följer skall jag se säsong ett och sedan påbörja säsong två.