Nu har alltså datumet satts för årets viktigaste händelse. Eftersom vi redan fått samtliga Turtles-filmer och Clerks på Blu-ray är det egentligen bara Trolltyg i Tomteskogen och Jurassic Park som saknas för att utbudet av Blu-ray-filmer ska kännas komplett. Nu verkar det i alla fall vara på väg att lösa sig med dinosauriefilmen, eller snarare alla [...]]]>

Nu har alltså datumet satts för årets viktigaste händelse. Eftersom vi redan fått samtliga Turtles-filmer och Clerks på Blu-ray är det egentligen bara Trolltyg i Tomteskogen och Jurassic Park som saknas för att utbudet av Blu-ray-filmer ska kännas komplett.
Nu verkar det i alla fall vara på väg att lösa sig med dinosauriefilmen, eller snarare alla tre av dem. Åtminstone jänkarna får då nämligen något som verkar kunna bli en riktigt fin box med alla tre rullarna och en bunt extramaterial,  där en del är nytt i denna utgåva.

Om vi svenskar får samma utgåva, eller om vi ens får en utgåva, återstår dock att se. Nedan följer bonusmaterialet till utgåvan i vilket fall.

ALL-NEW BONUS FEATURES ON BLU-RAY™ & DVD
•    “Return to Jurassic Park” – this six-part documentary features all-new interviews with the many of the cast members from all three films, the filmmakers and Steven Spielberg.
o         Dawn of a New Era
o         Making Pre-history
o         The Next Step in Evolution
o         Finding The Lost World
o         Something Survived
o         The Third Adventure

ADDITIONAL FEATURES EXCLUSIVE TO BLU-RAY™
•    BD-LIVE™ – Access the BD-Live™ Center through your Internet-connected player to watch exclusive content, the latest trailers, and more!
•    MY SCENES:  Bookmark your favorite scenes from the film.
•    pocket BLU™:   The groundbreaking pocket BLU™ app uses iPad®, iPhone®, iPod® touch, Android™, PC and Mac® to work seamlessly with a network-connected Blu-ray™ player.  Plus iPad® owners can enjoy a new, enhanced edition of pocket BLU™ made especially to take advantage of the tablet’s larger screen and high resolution display.  Consumers will be able to browse through a library of Blu-ray™ content and watch entertaining extras on-the-go in a way that’s bigger and better than ever before.  pocket BLU™ offers advanced features such as:
o         ADVANCED REMOTE CONTROL: A sleek, elegant new way to operate your Blu-ray™ player. Users can navigate through menus, playback and BD-Live™ functions with ease.
o         VIDEO TIMELINE:  Users can easily bring up the video timeline, allowing them to instantly access any point in the film.
o         MOBILE-TO-GO:  Users can unlock a selection of bonus content with their Blu-ray™ discs to save to their device or to stream from anywhere there is a Wi-Fi network, enabling them to enjoy content on the go, anytime, anywhere.
o         BROWSE TITLES:  Users will have access to a complete list of pocket BLU™-enabled titles available and coming to Blu-ray™.  They can view free previews and see what additional content is available to unlock on their device.
o         KEYBOARD:  Entering data is fast and easy with your device’s intuitive keyboard.
The following bonus features also appear on the both the Blu-ray™ and DVD:
•         The Making of Jurassic Park
•         The Making of The Lost World: Jurassic Park
•         The Making of Jurassic Park III
•         Steven Spielberg Directs Jurassic Park
•         Early Pre-Production Meetings
•         The World of Jurassic Park
•         The Magic of Industrial Light & Magic
•         Location Scouting
•         Phil Tippett Animatics: Raptors In The Kitchen
•         The Jurassic Park Phenomenon: A Discussion with Author Michael Crichton
•         Industrial Light & Magic and Jurassic Park: Before and After The Visual Effects
•         Industrial Light & Magic and The Lost World: Jurassic Park Before & After
•         The Industrial Light & Magic Press Reel
•         A Visit to Industrial Light & Magic
•         Hurricane in Kauai Featurette
•         Dinosaur Turntables
•         The Dinosaurs of Jurassic Park III
•         Montana: Finding New Dinosaurs
•         Animatics: T-Rex Attack
•         The Special Effects of Jurassic Park III
•         The Sounds of Jurassic Park III
•         The Art of Jurassic Park III
•         Tour of Stan Winston Studio
•         Feature Commentary with Special Effects Team
•         Production Archives: Storyboards, Models, Photographs, Design Sketches and Conceptual     Drawings
•         Deleted Scenes
•         Theatrical Trailers
•         And MORE!

En av Disneys mest lyckade rullar genom åren är definitivt Lejonkungen, sist ut i företagets så kallade gyllene era i början av nittiotalet. En utgåva av rullen på Blu-ray har dock låtit vänta på sig, av en anledning verkar det som.

I höst kommer filmen nämligen att gå upp på bio igen i USA (antagligen inte [...]]]>

En av Disneys mest lyckade rullar genom åren är definitivt Lejonkungen, sist ut i företagets så kallade gyllene era i början av nittiotalet. En utgåva av rullen på Blu-ray har dock låtit vänta på sig, av en anledning verkar det som.

I höst kommer filmen nämligen att gå upp på bio igen i USA (antagligen inte här i Sverige), men då omgjord i 3D eftersom alla filmer måste visas i det formatet numera (Titanic gör detsamma nästa år). Efter en kortare stunds biorunda ska dock Blu-ray-utgåvan vara på väg till butikerna, vilket även borde innefatta Sverige. Högupplöst Hakuna Matata till julhandeln alltså.

Mitten av maj är knappast perioden då filmbolagen pumpar ut titlar. Våren är här och folk är tämligen ointresserade av att sitta inne framför tv’n och det är fortfarande lite för långt kvar till semestern, då det trots allt kan vara mysigt att kura ihop sig i soffan med en bra film efter lång dag [...]]]>

Mitten av maj är knappast perioden då filmbolagen pumpar ut titlar. Våren är här och folk är tämligen ointresserade av att sitta inne framför tv’n och det är fortfarande lite för långt kvar till semestern, då det trots allt kan vara mysigt att kura ihop sig i soffan med en bra film efter lång dag på stranden eller i trädgården. Utbudet för veckan är därmed ganska skralt, men inte utan en del pärlor.

Om vi börjar utomlands, närmare bestämt i Criterions förlovade land, så hittar vi deras release av Les Diaboliques, för första gången på Blu-ray och för andra gången på DVD. Deras tidigare utgåva har några på nacken och även om den helt klart var godkänd rent tekniskt, lämnade den en hel del övrigt att önska i frågan om extramaterial. Nya utgåvan verkar mycket fin och har man inte sett Henri-Georges Clouzots iskalla, snudd på cyniska, nagelbitare, kan det vara dags nu.

I Sverige får väl The Walking Dead anses vara det enskilt största släppet kanske. Zombies i tv-serieformat, utan att för den skulle backa för det ack så nödvändiga våldet. Första säsongen utgjordes enbart av sex avsnitt, men dessa kommer i en snyggt förpackad box på såväl DVD som Blu-ray.

”Det är bara sex och blod! Hela tiden!” Hörde jag två tonåringar på tunnelbanan säga om Spartacus: Blood and Sand, en annan tv-serie som når oss på DVD. Jag har inte sett den själv, så om det ligger något i detta påstående kan jag inte bekräfta. Vet inte om den verkar speciellt intressant heller. Eller?

På tal om ointressant så är det ju verkligen vad bioaffischen var för Gudar och Människor. Munkar vid ett bord. Punkt. Såg aldrig filmen, men den överöstes med beröm och låter på papperet intressantare än vad den såg ut att vara. Något om munkar som pratar och sedan dör tror jag. Jag tror den är bra och den är redan här på DVD.

Ifjol recenserade jag Criterions utgåva av The Leopard och var inte jätteimponerad egentligen. Den som är nyfiken på Viscontis mastodontepos om en gammal italiensk greve får nu chansen på billig svensk DVD, vilket kanske passar lika bra. Den är ju trots allt något av en klassiker.

John Carpenter har inte gjort en film sedan (underskattade!) Ghosts of Mars 2001. Inte förrän nu. The Ward heter den och discshop erbjuder en importversion. Jag vet inte jag.

Att Focker låter som Fucker var inte speciellt roligt i första filmen om Ben Stillers ångest inför att träffa svärföräldrarna i Meet the Parents. Sedan dess har jag för mig att det kommit uppföljare där Dustin Hoffman var med och nu släpps en tredje film, Little Fockers, om nu någon är intresserad av det.

Lite roligare känns Johan Carlsson och Pehr Artes dokumentär som Roy Anderssons egensinniga tekniker. Roy Andersson – Det är en dag imorgon också heter den och känns på förhand intressant. Åtminstone om man är nyfiken på vår förmodligen bäste nu aktive regissör.

Naturligtvis släpps det en rad andra titlar också, men som sagt var så är mitten av maj knappast den mest lukrativa perioden att släppa något stort. Diskutera detta på forumet.

Det här är extramaterialet jag letade efter. Jag tror det är det som Force Lucas försöker intala mig i alla fall.

Det här är vad man får om man av någon anledening endast vill ha episod 1-3:

DISC ONE — STAR WARS: EPISODE I THE PHANTOM MENACE

I Buried tillbringade vi hela speltiden i en låda tillsammans med Ryan Reynolds och i 127 Hours hade vi bara sällskap av James Franco och en stenbumling. Det här med avskalade premisser på en extremt liten yta verkar vara på modet, även om Frozen kanske inte är lika omtalad.

Två kompisar och den enes relativt nyfunna [...]]]>

I Buried tillbringade vi hela speltiden i en låda tillsammans med Ryan Reynolds och i 127 Hours hade vi bara sällskap av James Franco och en stenbumling. Det här med avskalade premisser på en extremt liten yta verkar vara på modet, även om Frozen kanske inte är lika omtalad.

Två kompisar och den enes relativt nyfunna flickvän blir efter en rad olyckliga omständigheter strandade tillsammans uppe i en skidlift. Kylan börjar bita i kinderna, det är långt ner till marken och vad värre är så är det söndagkväll, vilket betyder att räddningen inte lär dyka upp i den helgöppna backen förrän tidigast under fredagen.

Efter alldeles tillräcklig presentation av karaktärerna, hamnar vi uppe i den stillastående liften och där får vi stanna. Ett grepp som i händerna på en mindre skicklig hantverkare hade kunnat bli sövande eller krystat, blir istället oerhört lyckat. Känslan av att man själv sitter fast där uppe, lite lagom panikslagen, frusen och höjdrädd är där hela tiden. Extra tydligt blir det när en av karaktärerna inledningsvis fäller upp den lilla skyddsbommen och jag knappt klarar av att titta förrän den är på plats igen. Obehagskänslor som verkligen går att relatera till är betydligt mer effektiva än allt för långsökta sådana.

Känslan av äkthet förstärks också av att alltid är filmat på plats i en verklig skidbacke, uppe i en verklig skidlift, där skådespelarna fick sitta och dingla med benen. Inte bara ger det utmärkta tillfällen till ett vackert foto, det bidrar också till den påtagliga känslan av någon slags realism. Nu kanske jag egentligen avslöjar för mycket (även om de syns på filmens baksida), men vid ett par tillfällen dyker det även upp vargar under dem. Precis som tigern i Burning Bright har man valt att använda sig av riktiga djur istället för datagenererade avarter och helt plötsligt blir det riktigt hotfullt. Jämför med de syntetiska missfostren i Day After Tomorrow som inte skrämde någon. Faktum är att vargarna, tillsammans med människorna, gör förträffliga skådespelarprestationer.

Visst finns det små skönhetsfläckar, men det är verkligen inget man bryr sig om när man sitter där nästan löjligt engagerad och försöker komma på sätt för karaktärerna att ta sig ur situationen. Adam Green, mannen som gav oss Hatchet för några år sedan och även nyligen gjort en uppföljare till denna, har här gjort sin klart bästa film som inte alls behöver skämmas för att nämnas i samma andetag som de mer omskrivna filmerna jag droppar i inledningen.

SF som äger distributionsrätten i Sverige har av någon besynnerlig anledning valt att bara släppa Frozen för hyrmarknaden, och då enbart på DVD. Jag importerade min BD-utgåva från England och fick förutom fantastisk blid och klart godkänt ljud, även massvis med extramaterial. Inte mindre än tre stycken kommentarspår, bakom kulisserna-filmerna och annat godis att gotta sig i.

Bara att köpa.

Frank Henenlotter har aldrig stått speciellt högt i kurs hos mig. Inte som regissör. Han verkar vara en beundransvärd person däremot, som går sin egen väg, inte säljer sig till högstbjudande och någonstans har en intressant känsla för det makabra. Att han under inspelningarna av Bad Biology dessutom genomgick cancer-behandling är ju bara det värt [...]]]>

Frank Henenlotter har aldrig stått speciellt högt i kurs hos mig. Inte som regissör. Han verkar vara en beundransvärd person däremot, som går sin egen väg, inte säljer sig till högstbjudande och någonstans har en intressant känsla för det makabra. Att han under inspelningarna av Bad Biology dessutom genomgick cancer-behandling är ju bara det värt en applåd. Men som sagt, som filmskapare är han ganska medioker. Ingen av filmerna i Basket Case-serien har gått hem hos mig och Frankenhooker var inget vidare heller. Det blir b-igt på ett tråkigt sätt och skådespeleriet är i princip alltid plågsamt dåligt.

Att jag ens var intresserad av att se hans senaste film beror helt och hållet på att herrarna på en av mina favorit-pod casts Mondo Movie tyckte om den. Jag köpte den inte åt mig själv dock, utan valde att ge bort den i julklapp till en kompis som i sin tur återgäldade tjänsten genom att se den tillsammans med mig. Antar att jag fick vad jag förtjänade.

Kortfattat kan man beskriva handlingen ungefär såhär: En kvinna som är född med (minst!) sju klitoris och en omättlig aptit på sex knullar sig våldsamt fram genom livet. En del av hennes ligg råkar hon ha ihjäl i ren upphetsning. Till råga på allt elände föder hon ständigt muterade foster bara någon timme efter befruktning, men dessa lämnar hon åt sitt öde. Hennes vägar korsas med en ung man som med hjälp av tvivelaktiga preparat dopat sin kuk till monstruösa proportioner, eget medvetande och ett tungt narkotikaberoende. A match made in heaven?

Jag vet, det låter hejdlöst underhållande, sinnessjukt och festligt samtidigt som det låter som en porrfilm. Något sådant är också vad det är, även om jag har svårt att tro att någon skulle bli speciellt upphetsad av Bad Biology. Tyvärr blir det aldrig riktigt så underhållande som det låter heller, utan konstigheterna blir lite för mycket och lågbudgettristessen lite för påtaglig. En del scener är galet kul däremot, som den prostituerade som av steroidkuken får en till synes oändlig orgasm (eller om det är en oändlig serie orgasmer?) eller när steroidkuken beger sig ut på egna äventyr, som den stop motion-styggelse den är.

I övrigt känns det väldigt mycket som fullständigt rubbade transportsträckor i någon lågbudgetporrfilm och det är ganska tråkigt och definitivt taffligt. Någonstans får jag en känsla av att Henenlotter kanske har en tanke med allt, att han vill säga något (fråga mig inte vad däremot) och ibland får man faktiskt definitivt Cronenberg-vibbar (tänk Rabid). Sedan måste man våndas genom pinsamt skådespeleri och fult foto. Inte heller kan jag helt ducka för att det känns lite gubbäckligt med alla nakna bröst.

Det gör även lite ont att se ett av Njutas första släpp på Blu-ray vara så undermåligt. På baksidan står det 1080p, men spelaren indikerar 1080i. Det ser dessutom väldigt komprimerat ut i flera scener. Resterande skavanker tror jag man kan skylla på källmaterialet, men känner sig någon sugen på ett köp kan man gott nöja sig med DVDn.

Vad fan. Jag är nog lite snäll med betyget egentligen, men det är bara för att den är genuint konstig.

www.youtube.com/watch?v=3qE7r6AXoAE

Titeln Vittne till ett krig låter som något sprunget ur en gammal moviebox. Det känns gammalt redan där och även om handlingen utspelar sig 20 år bakåt i tiden, är känslan aningen unken när Colin Farrel spelar Mark som åker ut på fotouppdrag i Kurdistan tillsammans med sin trogna vän. Där hemma väntar flickvänner, en [...]]]>

Titeln Vittne till ett krig låter som något sprunget ur en gammal moviebox. Det känns gammalt redan där och även om handlingen utspelar sig 20 år bakåt i tiden, är känslan aningen unken när Colin Farrel spelar Mark som åker ut på fotouppdrag i Kurdistan tillsammans med sin trogna vän. Där hemma väntar flickvänner, en av dem gravid och när Colin Farrels rollfigur återvänder ensam efter uppdraget börjar frågetecken hopa sig. Vad har hänt med hans vän? Varför svarar han inte på några frågor kring händelserna i Kurdistan och varför är han helt blåslagen? Flickvännens morbror Joaquin spelad av Christopher Lee kallas in för att hjälpa Mark bearbeta sina traumatiska minnen. En trip down memory lane som inte blir helt behaglig.

Problemet med Vittne till ett krig är att den stampar för länge på fläckar utan att röra sig framåt. Det är i slutet som filmen får en sorts ketchupeffekt och det finns en tanke med det upplägget, men därmed inte sagt att det blir sevärt. Cristopher Lee är den ende i filmen som levererar med bravur. Farrel får godkänt och sedan har vi ett helt gäng överspelande skådisar som förtar känslan av kvalité.

Blu-ray känns som ett felaktigt format att välja om du nödvändigtvis ska se den här filmen. Det finns alldeles för mycket brus med och tråkig yta och den högupplösta möjligheten gör sig icke påmind. Ljudmässigt klarar sig filmen med en del tunga scener som låter riktigt bra, dessutom är mixen helt klart bra.

Vittne till ett krig blir en axelryckning, ganska ointressant även om slutet har sina kvalitéer.

Tillsammans med Easy Rider brukar ”Bonnie and Clyde” anses höra till filmerna som starkast bidrog till att skapa ”det nya Hollywood” i slutet av 60-talet. En råare, konstnärligt friare och mindre studiobunden epok vilken gav oss regissörer som Martin Scorsese eller William Friedkin. Det är en ganska okomplicerad historia om de bankrånande älskarna Bonnie Parker [...]]]>

Tillsammans med Easy Rider brukar ”Bonnie and Clyde” anses höra till filmerna som starkast bidrog till att skapa ”det nya Hollywood” i slutet av 60-talet. En råare, konstnärligt friare och mindre studiobunden epok vilken gav oss regissörer som Martin Scorsese eller William Friedkin. Det är en ganska okomplicerad historia om de bankrånande älskarna Bonnie Parker och Clyde Barrett som, ja just det, rånar banker. Mycket mer historia än så är det inte. Istället är det den kompromisslösa stilen, den kreativa och stundtals desorienterande klippningen som tillsammans med det för den tiden ganska extrema våldet som gör den nydanande. Innan Arthur Penn fick jobbet som regissör, var två herrar från ”franska nya vågen” aktuella, nämligen Francois Truffault och Jean-Luc Godard. Det är ganska uppenbart hur mycket den rörelsen kommit att inspirera även ”Bonnie and Clyde” även utan någon av dem vid rodret, när man ser filmens visuellt nervösa stil. Som banbrytande verk och filmhistorisk milstolpe går den knappast att ifrågasätta.

Som filmupplevelse idag är den däremot kanske inte ett mästerverk i samma klass som dess betydelse. Däremot att det fortfarande en bra film. Tempot är högt, fotot snyggt och stilen passar bra ihop med den typ av berättelse vi får se. Rastlösheten hos karaktärerna passar bra ihop med den rastlösa framtoningen i bildspråket. Våldsamheterna känns även hela tiden motiverade och ibland oväntat gripande. Det jag saknar är lite mer kött i karaktärerna. Framförallt blir jag frustrerad över hur ländvindligt som Clydes bror kastas in i handlingen, utan att vi egentligen får veta något om vem han är och vad deras relation är. Vet man en hel del om de verkliga personerna kanske det är fullständigt logiskt, men mig störde det en hel del. Redan 1967 kändes även förbrytarromantiken ganska förlegad och även om denna film lyckas injicera den med lite nytt blod, är det fortfarande ganska utslitet. Utförandet är snudd på briljant, men historien kan tyvärr inte sägas vara detsamma.

Snyggt och respektfullt återgivet på Blu-ray, utan att någon har fallit för frestelsen att polera bort filmkornen. Scenen där Bonnie hälsar på sin mor fick mig att fundersamt klia mig i huvudet, då den såg extremt mjuk och luddig ut. Efter lite efterforskningar kunde jag dock konstatera att detta var ett medvetet val av regissören, som ville skapa en mer drömlik känsla. Monoljudet är precis vad man kan förvänta sig och leverera all dialog kristallklart.

På extramaterialsfronten kan man hänge sig åt en dryga timmen lång retrospektiv dokumentär om inspelningarna, samt en dokumentär om de verkliga Bonnie och Clyde. Bägge två är definitivt sevärda. Warren Beattys kostymtester och de två borttagna scenerna kan man däremot hoppa över.

Är man intresserad av filmhistoria hör den till måstena, men de allra flesta som gillar action eller gangsterfilmer kommer knappast bli besvikna på denna. Inte lika bra idag som den då den kom, då dess fräschör inte är lika drabbande längre, men fortfarande en bra film i en bra utgåva.

Min kollega Mats recenserade Pandorum på blu-ray för ett tag sedan. Hans sammanfattning lyder:

”Pandorum är en B-film med höga ambitioner. Stundtals finns hopp om bra underhållning men lika fort kastas bra idéer på skräphögen och ersätts med sjabbiga monster och slafs.”

Själv satte jag mig ner [...]]]> Vad vore en filmsajt som dvdforum om det inte fanns tvärtomåsikter?

Min kollega Mats recenserade Pandorum på blu-ray för ett tag sedan. Hans sammanfattning lyder:

”Pandorum är en B-film med höga ambitioner. Stundtals finns hopp om bra underhållning men lika fort kastas bra idéer på skräphögen och ersätts med sjabbiga monster och slafs.”

Själv satte jag mig ner ikväll och hade inga direkta förhoppningar på en film som skulle blanda skräck och sci-fi. Man kan ju alltid hoppas på sådana titlar, men hur ofta blir man nöjd? Dock händer det i och för sig sällan att man får chansen eftersom att filmskapare är livrädda att utmana Alien-filmerna. Pandorum är dock mer än bara en kopia av Alien. Med sin blandning av minnesförluster, mörka hemligheter, monster och människor på gränsen mellan liv och död är den en av årets hittills mest spännande titlar. Dennis Quaid gör mig nästan aldrig besviken (undantaget är i skitfilmen Smart People). Ben Foster briljerar och Antje Traue är ett intressant nytt namn.

Skräck-sci-fi när den är som bäst. För mig blir det på gränsen till skyhögt betyg. Minus för monstren, plus för stämningen , storyn, skådespelarna och bitar av total ångest.

När man har en liten bebis hemma är det (som med alla andra intressen) svårt att få tid till att titta på film. När Lily var alldeles nykläckt var det inte så svårt. Hon sov mest hela tiden och vi tittade på film ganska ofta. Hon hade ett stort närhetsbehov och sov på någon av [...]]]>

När man har en liten bebis hemma är det (som med alla andra intressen) svårt att få tid till att titta på film. När Lily var alldeles nykläckt var det inte så svårt. Hon sov mest hela tiden och vi tittade på film ganska ofta. Hon hade ett stort närhetsbehov och sov på någon av oss medan vi hade mysiga filmkvällar.

Nu är hon 6 månader och vill absolut inte ligga och gosa i famnen, det ska vara full rulle hela tiden! Så på dagarna blir det inte mycket till filmtittande. Men damen slocknar runt 20 varje kväll. Då har vi massor med tid! Eller?

Av någon anledning har det blivit mindre och mindre film här hemma. De få timmarna vi har över på kvällen ägnas åt annat istället. Min sambo spelar TV-spel och jag tittar på TV-serier. Eller så tittar vi på TV-serier tillsammans.

Jag har ingen aning om hur många serier vi har plöjt igenom de senaste månaderna, men det är många! Vi har bland annat sett alla avsnitt av How I Met Your Mother. Och nu är vi inne på Band of Brothers på Blu-ray. Herregud vilken serie! Bild & ljud är ju alldeles fantastiskt!

När sambon nördar sig med tv-spel tittar jag på Hell’s Kitchen, Cougar Town (det är så sjukt kul!), LOST, Grey’s Anatomy, America’s Next Top Model, American Idol… osv, osv.

Det är ju så kul med serier. Och det går att pausa utan att man känner att upplevelsen förstörs. TV-serier har tagit över filmen. Här i vårt hus i alla fall. Men vi har en lång ”att-se-lista” med filmer, och vi får nog ta oss i kragen snart innan den blir alldeles för lång.

Det är nästan orättvist. Hade Mad Men varit en bil hade den varit en monstertruck – ni vet en sån där som kör över, krossar och gör vrak av andra stackars bilar. Hade den varit skolungdom hade den varit en typisk mobbare, en stor och stark jävel som spöar upp de mindre ungarna för att [...]]]>

Det är nästan orättvist. Hade Mad Men varit en bil hade den varit en monstertruck – ni vet en sån där som kör över, krossar och gör vrak av andra stackars bilar. Hade den varit skolungdom hade den varit en typisk mobbare, en stor och stark jävel som spöar upp de mindre ungarna för att han kan, som tar deras lunchpengar för att köpa godis för, och som dessutom av någon anledning verkar ha massor med kompisar.

Säsong 3 av serien har precis släppts på BD, och jag fick mitt exemplar i förra veckan. Jag har spenderat helgen med att plöja säsongen och se så mycket som möjligt av de runt 20 kommentarsspåren som Matthew Weiner och hans medarbetare bjuder oss på. Det är uppenbart att de som arbetar med serien överlag är ett lyckligt gäng, de är glada att arbeta på TV:s bästa serie, de arbetar för två bolag (TV-kanalen AMC och Lionsgate) som lämnar dem i fred och låter dem göra sitt jobb, och det gör att de kan fokusera sin energi på att göra en så bra serie som möjligt.

…och det är här orättvisan kommer in. Skaparna bakom Mad Men tar nämligen denna frihet och gör en serie som går utanpå ALLT som går på TV just nu. När det blir dags att dela ut priser – Emmys, Golden Globes, vad det nu kan vara, så kommer serien att sopa rent. De har det bästa dramat, de bästa skådespelarna, det snyggaste fotot, de smartaste författarna, bästa designen, vackraste kvinnorna… det är helt enkelt inte rättvist mot andra TV-serier. Det kan vara serier som äntligen når sin slutpunkt efter sex år av spekulationer och mysterier, det kan vara TV:s mest karismatiske surkart i mediets mest formelbundna medicinska deckarserie eller Glenn Close i en roll hon är född att spela. De har inte en chans. Mad Mens återhållna drama, lågmälda humor (ja, inte i det mer ”raconteur”-artade avsnittet ”Guy walks into an Advertising Agency”, men det ska jag låta er upptäcka på egen hand) och stilsäkra genrepastischer är underhållande från första till sista bildrutan och den är det utan att ägna sig åt publikfrieri, trots att just ”vad allmänheten vill ha” är en så stor del av vad serien handlar om.

Den är det bästa som går på TV just nu, och det är helt enkelt inte rättvist mot andra TV-serier därför att den är SÅ mycket bättre. Andra serier kan snegla i avund på den, och sedan återgå till att tävla om andra plats. Weiner och ”grabbarna” (att Weiner har ett författarrum med övervägande kvinnor har väl inte undgått någon vid det här laget) spelar nämligen i en egen division. Det här är The Sopranos- och The Wire-bra. Jag rekommenderar naturligtvis att köpa den amerikanska, regionfria BD:n, eftersom den svenska dröjer ytterligare nästan två månader, och då troligtvis kommer att ha en svensk översättning som är under all kritik – i linje med de tidigare släppen.

TV är bäst på BD, och Mad Men är bäst på TV. Ut och köp!

/AKz

Jag besökte HiFi och hemmabiomässan i Lund (15-17 januari) men jag var egentligen inte i skick att vara där. Morgonen hade börjat med illamående av migränkänning. Tyvärr verkade inte olyckan sluta där utan jag verkade ha fått en släng av magsjukan som dragit flera varv på [...]]]>

Hemmabiomässa - av nördar, med nördar och för nördar.

Jag besökte HiFi och hemmabiomässan i Lund (15-17 januari) men jag var egentligen inte i skick att vara där. Morgonen hade börjat med illamående av migränkänning. Tyvärr verkade inte olyckan sluta där utan jag verkade ha fått en släng av magsjukan som dragit flera varv på min sons dagis. På mässan började jag må rätt risigt och det resulterade i att jag bara spenderade en knapp timme där.

Som vanligt på den här typen av arrangemang är det nästan enbart män där. En riktig ”sausage fest” och de få kvinnor som var där hade förmodligen gått fel eller blivit ditdragna av sina respektive. Sladdar, högtalare, ljudsystem, fåtöjer som vibrerar, dvdfilmer, ja det mesta fanns utspridda i olika rum. Mässan, som arrangeras av www.therock.se var mest hemmabio denna gång och väldigt lite HiFi. Visst fanns där ett Meridian hemmabiosystem för lite över en miljon kronor, men även modeller för vanliga dödliga. Till min förvåning körde de Blades of Glory för att dema miljonkronorssystemet. Skridskoskären lät väldigt … naturtrogna …

Harman Kardon visade upp en välljudande högtalare, men designen är en fråga om smak kanske.

Sharp visade upp sin LED-TV som inte var sidobelyst utan äkta bakgrundsbelyst, med prislapp därefter. Det fanns även oilika projektorer, projektordukar av olika kvalitet och onödigt dyra HDMI-sladdar. Hörlurar som instuckna i öronen skulle ha bättre blingfaktor och designhögtalare som eggade fantasin. Det fanns även DVD-filmer för 10 kr styck som lockade många besökare. Själv orkade jag inte ens bläddra igenom backarna med tusentalsfilmer. Ett tecken gott som något att jag var sjuk.

Canton visade takhögtalare. 9.2 var det som gällde.

Det var lagom mycket folk där, men vissa rum gick helt enkelt inte att komma in i för att det var populära prylar där. Nästa gång mässan går av stapeln hoppas jag att jag är friskare och mer på hugget. För att summera det så är det Blu-ray som gäller. FullHD och gärna 9.2-ljudsystem trots att det inte finns en enda titel (vad jag vet) släppt med det. Det finns ca 150-200 BD-titlar med 7.1-ljud, men enligt representanterna så kommer det filmer framöver med grymma ljudspecar. Den som lever får se.

]]> http://blogg.filmforum.se/index.php/ovrigt/hemmabiomassa-i-lund/feed/ 0 http://blogg.filmforum.se/index.php/recensioner/greys-anatomy-complete-fifth-season/ http://blogg.filmforum.se/index.php/recensioner/greys-anatomy-complete-fifth-season/#comments Wed, 13 Jan 2010 07:00:25 +0000 Erik Nyström http://blogg.dvdforum.nu/?p=1113

Under hösten har det slumpat sig så att jag tillsammans med några kompisar börjat följa sändningarna av Grey’s Anatomy på tv. För min del handlade det mest om ett tillfälle att umgås, men det är ju samtidigt svårt att undvika det som visas framför en. När sedan chansen gavs att recensera en av säsongerna på [...]]]>

Under hösten har det slumpat sig så att jag tillsammans med några kompisar börjat följa sändningarna av Grey’s Anatomy på tv. För min del handlade det mest om ett tillfälle att umgås, men det är ju samtidigt svårt att undvika det som visas framför en. När sedan chansen gavs att recensera en av säsongerna på Blu-ray tänkte jag att det dels kunde vara lite trevligt och dels skulle ge mig en chans att få ta del av vad som hänt tidigare.

Serien kretsar kring några läkare på Seattle Grace Hospital och intrigerna dem emellan. I denna femte säsong funderar Meredith och Derek på ett framtida liv som sambos, andra upptäcker oväntade känslor för varandra och en ny stjärnkirurg blandas in i leken. Samtidigt börjar sjukhuset få problem med såväl ryktet som ekonomin och det kan komma att krävas omorganiseringar som naturligtvis påverkar alla. På ett sjukhus är död, sjukdom och olyckor en del av vardagen, men det är inte bara patienter som drabbas…

För att vara Blu-ray är bilden inte speciellt märkvärdig. Hudtonerna är behagliga och färgerna rakt igenom fina, vilket man även kan säga om skärpan. Däremot är det verkligen ingen spets i detaljrikedomen och det kan nästan kännas lite murrigt, utan det där högupplösta djupet man egentligen borde kunna förvänta sig av en tv-serie från 2008. Jag gissar att man inte lagt sådär jättemycket krut på denna, då bildkvaliteten ändå knappast är det starkaste säljargumentet. Ljudspåret gör vad det ska, dvs levererar en kristallklar och behaglig mix av dialogen med en hel del inslag av musik. Om man nu tvunget ska jämföra äpplen och päron så är jag definitivt mer imponerad av ljudet än av bilden.

Tyvärr är extramaterialet ganska trist. Vi får några exklusiva förlängda avsnitt, som bara återfinns på Blu-ray och två oerhört trista featuretter. Marginellt intressantare är det kanske att kika på outtakes, speciellt om man följt serien slaviskt, men för mig var även detta mestadels bara en axelryckning. Den funktion jag gillade bäst var ”Season viweing”, vilket ger möjligheten att skapa unika användare på säsongen där man kan lägga in markeringar för att hålla reda på vilket avsnitt man ska se härnäst. För mig som börjar ha svårt att minnas sådana saker var det faktiskt guld värt och möjligheten att flera personer kan skapa en egen användare (så man slipper se serien tillsammans med någon) gissar jag kan vara väldigt användbar i vissa hushåll.

Själv har jag som sagt bara sett delar av säsongen som följer efter denna, innan jag satte mig ner för att recensera. Innan dess kan jag möjligtvis ha zappat förbi något avsnitt, men aldrig känt det minsta intresse av att följa en dramaserie i sjukhusmiljö. Även om jag aldrig sett någon annan sådan, kunde jag uppleva en viss mättnadskänsla bara av att höra talas om Grey’s Anatomy. Nåväl, när man tvingar sig in i den upptäcker man ju att den definitivt har vissa kvaliteter. När det är som bäst, blir det en snygg, nästan lite drömlik och fragmentarisk känsla över den, som sedan blandas upp med en del lyckade komiska poänger. Tyvärr dras alla relationer i långbänk och idéerna handlar mest om vem som legat med vem eller vem som trånar efter vem, vilket känns tröttsamt även för en nybörjare som undertecknad. Det finns faktiskt andra aspekter av människor att ta itu med och även om det famlas en del kring död, prestationsångest eller trassel med föräldrarna (som förvisso känns nästan än mer slitet), upplever jag det aldrig som något annat än utfyllnad kring alla sju miljoner kärleksintriger.

Då jag är en nybörjare med serien, valde jag att få en second opinion genom att prata med de kompisar jag nämner i inledningen och som följt den sedan starten, för att kanske kunna förmedla en rättvisare bild. Det första jag får höra är att det mest är en serie som man fortfarande följer, just eftersom man varit med från början, utan att riktigt känna den där riktiga glöden längre. Femte säsongen får dock en del lovord som en av de bästa (tillsammans med säsong två, tydligen), mest för att en del frustrerande utdragna trådar äntligen hamnar rätt och att finalen är en tårdrypare av sällan skådat slag.

Den hundralapp som i skrivandets stund skiljer i pris mellan säsongen på DVD och Blu-ray, kan man gott spara. Visserligen delar av extramaterialet unikt för den högupplösta varianten, men detta är i mina ögon inte tillräckligt intressant för att motivera ett inköp, speciellt inte då bildkvaliteten knappast är något att höja på ögonbrynen åt.