Jaha, så det brann totalt hos Tony Gilroy när han tog över fjärde Bourne-filmen. Det blir ingen Damon, men inte heller någon Bourne. Vi hade ju mängder av alternativ till ersättare! Jaja. Det kanske är så korkat att det är genialt.
Samtidigt öppnades pandoras lilla låda vad det gäller huvudperson. Blir det en stor tung skådespelare a la Kevin Durand? Kör man vidare på det atletiska och låter Jason Statham ta över eller kör man på en lite mindre fysiskt men mer intellektuellt avancerad agent spelad av Adrian Brody? Vågar man sig på en äldre agent a la Liam Neeson eller blir det tonårsflirt med Josh Hutchinson? Kanske får vi se en kvinnlig agent spelad av Emma Stone. Ska man släppa tanken på en blond och blåögd hjälte och låta Columbus Short ta över manteln? Framtidens möjligheter äro oändliga…
Nu när det är klart att det inte blir Greengrass som återvänder till The Bourne Legacy ställer man sig frågan. Kommer Matt Damon, som tidigare gjort rätt klart att Greengrass är hans enda val som regissör, att reprisera rollen som Jason Bourne? Och följdfrågan blir såklart: Behöver vi verkligen Matt Damon som Bourne eller är karaktären större än sin skådespelare?
Mannen som gav Bourne ett ansikte.
Vi kan väl börja med Tony Gilroy är ett intressant men inte helt oväntat val till att regissera den fjärde Bourne-rullen. Gilroy har ju både agentvana i form av onödigt skruvade men bitvis roliga Duplicity och har visat han har thrillertouch med hårt cyniska Michael Clayton. Dessutom har han Bournevana i form av manusförfattande till alla tre Bourne-föregångarna. Så det här kan nog bli bra även om det verkligen är en utmaning att ta över en så pass framgångsrik franchise.
Så för att återgå till Damon-problematiken. Vem ska man ersätta Matt med och vad var det egentligen som han bidrog med som gjorde Bourne-rullarna till sådana njutningar. För mig var det den totala avsaknaden av personlighet i början av Bourne Identity som sedan stapplande utvecklas till en trasig men mer och mer förbannad hämnare i Bourne Supremacy och sedan blev en ostoppbar kraft i Bourne Ultimatum. Att karaktären inte var Bond-charmig var uppfriskande men det som Damon verkligen lyckades förmedla var känslan av återhållen dödlighet. Det var aldrig tvekan om att Bourne när som helst kunde döda både effektivt och kallblodigt. Den totala avsaknaden av poserande spädde bara på den obehagliga charmen hos karaktären.
Så om man ska summera vad Jason Bourne (i 00-talets tappning) är: Tystlåten, kyligt beräknande och återhållsamt dödlig. Vem passar in på det här. Daniel Craig hade ju varit perfekt men är ju borträknad på grund av sitt Bond-bagage. Ska man gå på utseende är ju både Chris Pine och hans ”Star Trek-pappa” Chris Hemsworth rätt lika Damon. Den förstnämnda framstår kanske som lite för charmig och den sistnämnda får bevisa om han kan bära en film med Thor innan han kan få axla Bourne-rollen. Jag som nyligen skrämts rejält av Jeremy Renner i Damon-polaren Ben Afflecks utmärkta The Town ser en potential Bourne i den korta men kompakta skådespelaren. Frågan är om Alexander Skarsgård är för sötsnygg för rollen men annars tror jag att hans ögon kan förmedla iskallt dödlighet på ett övertygande sätt.
Jag kommer inte sluta hoppas att Matt Damon nöjer sig med Gilroy som regissör och gör den här lilla utläggningen rent akademisk. Men nog finns det en handfull skådespelare som nog kan fylla Bourne-skorna rätt bra. Vi får heller inte glömma att Jason Bourne faktistk spelats av den oförglömlige Richard Chamberlaine, så visst kan man göra olika tolkningar av karaktären.
Matt Damon är grym. Vi hade en ganska häftig diskussion bland medarbetarna på dvdforum för ett tag sen - någon gillar honom inte, hos andra har han helt misslyckats med att göra något större intryck. Detta är naturligtvis hemskt upprörande för undertecknad, Matt Damon är ju nämligen grym! Se bara här (om man lyssnar noga hör man journalisten skratta i bakgrunden):
…Väl uttänkt, fyndigt, politiskt medvetet och fullständigt omintetgörande, sagt vid en tidpunkt när ingen annan vågade. Det är Damon i ett nötskal, och såväl hans intelligens som hans humor kommer vanligtvis fram i hans roller. Just humorn är det väl dock inte så mycket bevänt med i de filmer han gjort i samarbete med regissören Paul Greengrass. Green Zone är tredje gången de jobbar ihop, och precis som i Bourne-filmerna handlar det om karaktärsdriven action i högt tempo, som inte kompromissar med varken underhållning eller känslomässigt engagemang, men som samtidigt är ganska humorbefriad.
Handlingen kretsar kring soldaten Roy Miller, som har i uppdrag att leta rätt på ”WMD” i inledningen av Irak-kriget 2003. Efter att inte ha hittat något annat än tomma lagerutrymmen och toalettfabriker där det borde funnits biologiska stridsmedel börjar Miller ställa obekväma frågor om kvaliteten på det datamaterial som låg som grund för USAs beslut att invadera Irak. Det kanske låter som politiskt sprängstoff, men är det naturligtvis bara för den som satt med händerna för öronen och skrek ”LALALALALA!” i inledningen av 2003. Man skjuter lite på öppet mål, således, men historien som berättas är spännande, med bra driv och en del tuff action. Matt Damon gör som vanligt bra ifrån sig, och den handhållna, skakiga kameran bidrar till att ge nerv och närvaro åt historien.
En alldeles utmärkt modern krigsfilm, inte fullt så bra som The Hurt Locker, men inte alls oäven. Rekommenderas.
Senaste kommentarer