Silver 19:00-21:00 Dirty Pretty Things (2002)
Oscarsnominerat drama med Audrey Tautou och Chiwetel Ejiofor. Den illegale nigerianske invandraren Okwe och turkiska Senay måste fly London när de upptäcker fruktansvärda hemligheter på hotellet där de arbetar.
Kanal 5 21:30-00:00 National Treasure – Hemligheternas bok (2007)
Lyckad uppföljare till äventyrsfilmen från 2004. Nicolas Cage och hans frisyr tar sig genom helt orimliga fällor och hittar totalt orimliga ledtrådar på vansinnigt orimliga platser.
TV4 00:35-02:20 Team America: World Police (2004)
Blir roligare för varje gång jag ser den. South Park-skaparnas Thunderbirds-homage är verkligen en av de mest unika och sjukt roliga filmerna någonsin. Stanna uppe!
TV4 Film 00:45-02:20 Silver Bullet (1985) Corey Haim omkom tragiskt häromdagen så jag föreslår att ni ser denna, hans kanske bästa film, till hans minne. Gary Busey är också minnesvärd i en Stephen King-historia som är som bäst när varulven får tag i ett basebollträ.
TV4+ 00:55-03:05 Cutthroat Island (1995)
Kvällens andra Renny Harlin-film. Även om den fick filmstudion Carolco Pictures att hoppa av plankan så är den bra mycket mer underhållande än de två sista Pirates of the Caribbean-filmerna.
Lördag 20/3
TCM 09:10-10:50 Tidsmaskinen (1960)
Grymt underhållande science-fiction som firar 50-årsjubileum i år men har åldrats otroligt väl. Remaken med Guy Pearce och Jeremy Irons kan dock skickas långt bak i tiden om jag får bestämma.
TV4 Sport 12:55-14:50 D3: The Mighty Ducks (1996)
Kan inte påstå att jag minns exakt den här filmen men det är ju Mighty Ducks för fasen!
TV3 21:30-00:05 Världen räcker inte till (1999)
Underskattad Bondfilm med Pierce Brosnan. Visst är Denise Richards fel på alla möjliga sätt men det överskuggar inte att den första halvtimmen är spektakulär och Bondkänslan infinner sig även i resten av filmen.
TV4 Komedi 22:50-00:20 Waiting (2005)
Försvann som en borttappad beställning. Ryan Reynolds, Anna Faris och Justin Long är unga, fräcka och roliga i en obehagligt rimlig komedi om vad som sker bakom restaurangkökets dörrar.
Showtime 01:00-03:00 Once a Thief (1996)
Jag har ingen aning om denna kanadensiska TV-pilot är något att se men den är regisserad av John Woo som gjorde den mycket underhållande originalfilmen från 1991. Med Nicholas Lea som ägde Arkiv X varje gång han dök upp som Alex Krycek.
Kanal 5 01:30-03:45 Tightrope (1984)
Mycket välgjord amerikansk giallo (italiensk kriminalgenre med starkt fokus på detaljerade mord) med Clint Eastwood. Detektiven Wes Block utreder mord på kvinnor med sado-masochistisk läggning. Då han delar det intresset är han bekant med vissa av offren.
TV4 Komedi 20:00-21:50 Kingpin (1996)
Jag har kallat många filmer den roligaste filmen någonsin men frågan är om inte Kingpin tar priset. Woody Harrelson, Randy Quaid och Bill Murray slår verkligen en 300-serie i bröderna Farrellys hysteriska bowling-mästerverk.
Silver 03:00-05:00 The Friedmans (2003) Andrew Jarecki skulle göra dokumentär om födelsedagsclowner när han stötte på en pedofilhistoria och gjorde den bästa dokumentären någonsin. Har du ingen video får du stanna hemma från jobbet på måndag.
Det är någonting väldigt attraktivt med realistisk och smutsig Sci-Fi. Du vet den där rymden som man kan ta på och som farbror Ridley serverade oss i Alien (och som sedan Cameron var för inkompetent att hålla kvar vid i sin uppföljare). Jag vill inte ha ljussablar och rymdvarelser med konstiga hälsningar i mina rymdäventyr. Nej, rymden ska befolkas av folk i smutsiga jumpsuits, truckerkepsar och som dricker sitt svarta kaffe ur sina vanliga keramikmuggar.
Regissören Duncan Jones målar upp precis ett sådant universum i filmen Moon. Det är en lågbudgetproduktion, tillika en liten film och, ordagrant, en enmansshow för Sam Rockwell.
Rockwell spelar Sam Bell, en vanlig knegare som är stationerad på månen. Hans arbete är ensamt och den enda han har att kommunicera med är roboten Gerty vars röst görs av Kevin Spacey. Rockwell ska dock snart lämna månen och återvända till jorden till sin fru och dotter. Men allt är inte vad det ser ut att vara på månbasen och snart börjar märkliga saker att hända.
Jag har bara sett Soderbergh, underskattade och stiliga, Solaris och inte sett Tarkovskijs dito eller läst boken men tänker ändå slänga in att Moon har likheter med den historien. Samtidigt är filmens look lik den i Alien och Sunshine (som även det är en underskattad film). Som ofta i rymdfilmer så blandas det vetenskapliga med konstigheter och oförklarbara element, som om det finns ett naturligt behov av att balansera upp det logiska och rationella med ologiskhet och galenskap. Allt som oftast med ett finfint resultat.
Moon med sina mysterier, uppnystanden och Rockwell-skådespel är bra. Det är en ypperlig film som både är snygg, välspelad och intressant i sin kompakthet. Snygga modellbilder får vi istället för vidriga CGI-vyer och objekt som ofta (Lucas, I’m looking at you…) ser ut som FMV-sekvenser ur ett Westwood-spel från 90-talet. Det tackar jag för.
Det finns faktiskt inte mycket fel med Moon överhuvudtaget, filmen är vad den vill vara och ger oss det den vill ge. Om något måste kritiseras så känns filmens inramning med nyhetsklipp/ljud lite ordinär och även överflödig. Kevin Spaceys röstskådespel kan distrahera också då hans röst är så pass igenkännbar. Det kan kännas lite som Treehouse of Horror avsnittet i The Simpsons där Pierce Brosnan ger röst åt HAL.
Men som sagt, inte mycket är fel med den här filmen och jag rekommenderar den starkt. Nu när Jones arbetar på en uppföljare vid namn Mute och Scott verkar jobba på en ny Alien så ser framtiden ljus ut för den där verkliga rymden som man kan ta på.
Miramax slår igen portarna. För oss som växt upp på 90-talet och med filmer som Pulp Fiction, The Crow och Scream så har Miramax en liten plats i hjärtat.
För känns det inte lite speciellt när de upplysta fönstren i New Yorks natthimmel formas till filmbolagsnamnet? Är inte det någon sorts försäkran om filmens underhållningsvärde? En sorts kvalitetstämpel som inte Universals jordglob eller Paramounts berg kan garantera.
Eller är det här bara nostalgiska känslor som infinner sig nu när de väl är borta?
Men det är väl alltid tråkigt när ett filmbolag lägger ner sin verksamhet. Eller ja, det finns ju undantag. Skulle Platinum Dunes råka ut för en våldsam och smärtsam död skulle jag väl inte klaga.
Här finns info om Miramax och deras död, här finns möjlighet att diskutera saken.
Veckans trailers
Under veckan kom det två trailers som fångade mitt intresse. Den första är till Roman Polanskis nya film The Ghost Writer som handlar om en författare, spelad av Ewan McGregor, som får I uppgift att skriva en politikers, Pierce Brosnan, memoarer. Det ser helt klart ut att vara en spännande thriller.
Första teasern till Wall Street: Money Never Sleeps har också släppts. Jag har tyvärr missat den första filmen så hela det “Indiana Jones 4-trailer” aktiga presentationen av huvudkaraktären ger mig ingenting. Men jag antar att alla som diggar Michael Douglas porträtt av Gordon Gekko får ut något av det. Jag får väl helt enkelt försöka se första filmen innan jag sätter mig I biomörkret för att se den andra.
Den senaste Bondfilmen Quantum of Solace (QoS) är en rasande actionfilm, i princip från första till sista bildrutan. Det jagas, skjuts, exploderar, sparkas och slåss. Däremellan finns det någon sorts historia, tror jag, om ett mysko konglomerat som planerar statskupper och lägger beslag på intet ont anande diktatorers naturresurser. Lite hämnd hinns med, men det verkar vara sekundärt, och är mest en ursäkt för att knyta an till första filmen och få med lite kvinnlig fägring i form av Olga Kuryulenko. Bondbruden är en väl etablerad komponent i serien, men i det här fallet rimmar det ganska illa med den avskalade och strama attityden (och estetiken, men det återkommer vi till) och gör att filmen trots sin extremt magra handling känns överlastad och rörig. Kuryulenko är dessutom ingen vidare duktig skådespelerska, hennes scener blir mest tröttsamma transportsträckor – korta andhämtningspauser innan Bond återgår till sitt eviga rännande. Inget ont om Bond själv, Craig fortsätter att vara helt rätt i rollen, och hans bistra uppsyn matchar filmens ton i övrigt.
Jag är inte en sån som gillar Roger Moores filmer, och jag har tyckt att många av seriens filmer innehåller alldeles för mycket trams. Prylarna struntar jag blankt i, under Brosnans dagar var det mest en ursäkt för varumärken med high tech-profil att visa sin senaste telefon på vita duken. Ändå kan jag inte undgå att tycka att QoS hade tjänat på att vara lite mindre humorbefriad och mer fantasirik. Det här är alldeles för likt Bourne-filmerna, men utan den närhet till karaktären som de filmerna har. Kanske beror det på att Matt Damon är mer sympatisk än Craig, kanske är det helt enkelt så att Paul Greengrass har ett känsligare handlag än Marc Forster. I vilket fall är det tydligt att den här filmen önskar vara mer känslosam än den är, och den vill vara mer underhållande än den är.
Vad Forster doch har lyckats med är att göra en riktigt, riktigt snygg film. Kompositionerna är skarpa och miljöerna avskalade, och kameran är med mitt i actionscenerna utan att det blir allt för skakigt och man som tittare har svårt att hänga med. Nu är det länge sedan jag såg många av de tidigare Bondfilmerna, men QoS kan mycket väl vara den i serien som har snyggast och intressantast kameraarbete.
Fredag 19/3
Den senaste Bondfilmen 
Senaste kommentarer