Filmhistorien är full av minnesvärda skurkar, monster eller andra elakingar som på olika viss är ute efter att göra livet surt för huvudpersonerna. Darth Vader, Blofeld, Jason Voorhees och Keyser Söze hör till mer kända. Kanske hör de även till de uttjatade? Jag har tre favoriter bland elakingarna på film som dels är riktigt obehagliga och dels inte alls fått den uppmärksamhet de förtjänar:
3. Abbott (Peter Lorre) The Man Who Knew Too Much
Med ett så unikt utseende och sådan magnetisk utstrålning var det alltid svårt att värja sig för Lorres karaktärer på film. I Hithcocks första försök att göra denna film, är han riktigt slemmig och obehagligt galen. I scenen när han kommer in genom en dörr och med ett nonchalant hånflin håller upp händerna, vill jag egentligen bara slå av filmen. Mästerligt provocerande, ondskefullt och obekvämt.
2. Burke (John Lithgow) Blow Out
Numera är Lithgow kanske mest känd från 3rd Rock from the Sun, men han har även en lång karriär av fantastiska prestationer på vita duken bakom sig. I De Palmas stiliga thriller spelar han en fullständigt bindgalen lejd mördare som uppdragsgivarna snabbt tappar kontrollen över. Bland annat får han för sig att dölja ett av sina mord, bland en rad andra mord på rödhåriga kvinnor, genom att helt enkelt börja leka seriemördare. Fullständigt iskall och oberäknelig på ett sätt som verkligen bitit sig fast hos mig.
1. Talos (skapad av Ray Harryhausen) Jason and the Argonauts
En sådan där film jag växte upp med och där de allra flesta nog snarare tycker att skellettarmén eller kanske hydran är det obehagligaste monstren. Inte jag dock. Den gigantiska bronsstatyn som väcks till på grund av våra hjältars girighet kan fortfarande frammana panikkänslor hos mig. Det är något med de tomma ögonen, de gnisslande ljuden när han rör sig och vetskapen om att inget kommer få honom att stanna som är skrämmande. Det och det faktum att han kan trampa en till döds som om man vore en insekt. Hugaligen.
Senaste kommentarer