Att säga något om den rådande vampyrhysterin är liksom redan gjort. Jag har inget nytt att tillföra den diskussionen. Istället väljer jag ganska skamlöst att slå ett slag för min egen recension av Park Chan-Wook vampyrfilm Thirst som hade svensk release på DVD under året, samt för Andreas Krantz recension av Region 1-utgåvan. Har ni inte läst dessa, gör det.
Med tanke på vilka framgångar wok park skördade med i synnerhet Old Boy, men i viss mån även med ”uppföljaren” Lady Vengeance är det lite märkligt att den fullständigt ignorerades på svenska biografer, speciellt med tanke på den popularitet blodsugare ändå har just nu. Finns det någon vettig förklaring på det, utöver det faktum att det existerar en gigantisk inneboende rädsla hos distributörer att lansera något som inte är svenskt eller amerikanskt?
Inte kan det väl vara tematiken med en minst sagt sexuellt aktiv och dessutom blodtörstig, katolsk präst, som gjort att man dragit öronen åt sig? Nej, så stort inflytande vill jag inte tro att Katolska kyrkan har i vårt land faktiskt. Kan det möjligtvis vara våldet? Nej, om våldet i Thirst är för mycket för somliga, är det en hel del andra filmer som borde stoppas vid gränserna också. Fick den väldigt dåliga recensioner i resten av världen? Återigen nej. Den fick visserligen inte samma översvallande mottagande som Old Boy, men samtidigt var det allt annat än ljummet och i skrivandets stund snittar den 7.2 på imdb (vad det nu är värt). För att hitta ett svar måste jag nog tyvärr återgå till frågeställningen huruvida det är så att biodistributörerna inte vågar satsa på ett så pass ”osäkert kort” som något producerat utanför Sverige eller USA och besvara denna med ett ja.
Att vi aldrig fick chansen att se den på bio utgör ju tack och lov inget större hinder längre, så leta upp den på DVD och Blu-ray om den låter intressant. För att sammanfatta min egen recension så tycker jag definitivt att den är sevärd.
Senaste kommentarer