Blogg :: Filmforum

Den som struntar i vad jag tycker och som vill ha en grundlig genomgång av den fantastiska 4-discaren på DVD – läs Pärs recension av den här. Gå gärna dit, jag lovar inte att det jag skriver är mer intressant.

Efter att Alexander och Troy underpresterat i de amerikanska biljettkassorna drog bolaget Fox öronen åt sig. De hade redan skrivit på, inspelningen var igång och de satt med en film för $130M som de visste att de inte skulle kunna sälja. Folk ville ha snabb och lättsmält underhållning, inte storslaget och episkt drama om de stora religionernas uråldriga och meningslösa antagonism. Så de bad regissören Ridley Scott att klippa i filmen, ta ner den till en ”bättre” längd, fokusera på den centrala historian och huvudrollsinnehavaren Orlando Blooms karaktär. Som det superproffs Ridley Scott är sade han: ”jag tror att det kommer att göra filmen sämre, men om det är det ni vill ha så skall jag naturligtvis göra så gott det går.” Eller, ja, nånting åt det hållet. I alla fall, han klippte bort 45 (!) minuter ur sin film och levererade en actionfilm förlagd till medeltidens Jerusalem, om en ung smed som blir stadens försvarare i en tid när religiösa fanatiker tävlar om att begå de värsta krigsförbrytelserna. Filmen gick inget vidare, den kändes för ytlig och hafsigt skriven, och fokuseringen på Orlando Bloom gjorde det uppenbart att han inte har den rätta scennärvaron för att bära en sådan film. Han är inte alls usel, men han är inte heller Russell Crowe, om man säger så.

Något år senare dök då Director’s Cut upp. Det är fascinerande att se hur mycket som kan gå förlorat av en film när man sätter igång att klippa i den. Om bioversionen av filmen är Kingdom of Heaven är det här Ridley Scotts Kingdom of Heaven. Den är i ALLA avseenden bättre än bioversionen. Karaktärerna handlar mer logiskt, handlingen är mer organisk, världen känns mer realistisk och dramat är mer personligt. Drottning Sibylla (Eva Green) är den som tjänar mest på den nya klippningen, men Orlando Bloom får en betydligt lättare uppgift att fylla. Fokus ligger i mindre grad på hans karaktär och han behöver intge bära hela ansvaret själv, men han tjänar naturligtvis också på att vara huvudperson i en mycket bättre film.

Det är ett storlaget och (som alltid när vi pratar om Scott) enormt vackert historiskt drama, men av naturliga skäl också blodigt och grymt. Den religiösa/politiska bakgrunden till filmen gör den enormt aktuell även i dessa dagar, och Scott gör naturligtvis inget så platt eller banalt som att helgonförklara Saladin och demonisera Tempelriddarna. Han låter även skurkarna Guy de Lusignan (Marton Csokas) och Reynald de Chatillon (Brendan Gleeson) få utrymme och en agenda bortom den religiösa fanatismen och han gör Saladin till en utstuderad pragmatiker som vet hur han skall få enighet bland de många olika rösterna han företräder. Jag brukar säga att Director’s Cut är för alla de som trodde att bioversionen var det bästa Ridley Scott kunde åstadkomma på temat Korstågen. Svaret är naturligtvis ”nej, det var det inte”, och den som trodde det får skämmas.

Blu-rayversionen har hela filmen på en skiva, högupplöst och med DTS-HD. Den är naturligtvis ett under att beskåda, som alla Ridley Scotts filmer, och det högupplösta ljudet gör att hela vardagsrummet skakar när katapulterna sätter igång att sprida flygande död. Vi slipper dessutom byta skiva mitt i, vilket jag får erkänna tilltalar mig någort enormt, jag AVSKYR flippers och skivbyten. Det här är en film som SKALL ses i Director’s Cut, och den BÖR definitivt ses på Blu-ray.

/AKz