När blodet bokstavligt talat forsar fram på gatan där en grupp vampyrer går lös på några människor, säger jag till min fru: ”Dom hade nog roligt när dom spelade in filmen i alla fall”. Daybreakers är en Australiensiskt producerad vampyrfilm, med en lite annorlunda approach. Istället för att som i många vampyrhistorier där vampyrerna utgör en minoritet i samhället så är vampyrerna i majoritet, och människorna är… ja i princip utrotade. Året är 2019 och hela världen är uppochnervänd, eftersom vampyrerna inte tål solljus så arbetar de på nätterna och är hemma på dagarna. Bilarna är utrustade med kameror och uv-skydd, i fall de behöver ta en tur på dagen. Under jorden finns ett gångsystem vid namn Subwalk där man också kan röra sig i skydd från det dödliga solljuset. Cirka 5% av jordens mänskliga befolkning återstår och det innebär ett stort och allvarligt problem, det är brist på mat. Företaget Bromley Marks jobbar för att få fram ett substitut till mänskligt blod, chefhematolog och ledare för forskningen är Edward Dalton (Ethan Hawke). Men företaget levererar också äkta blod. Vegeterade människorna mjölkas på sitt blod, förvaringen av dem och idén är som tagen direkt från Matrix. Andra filmer som gör sig påminda är Dark City, 28 dagar senare och Sin City. Nu kan inte Daybreakers på något sätt mäta sig med dessa filmer i kvalitet, men en hel del influenser från filmerna har bröderna Michael och Peter Spiering som skrivit, regisserat och ansvarat för de visuella effekterna, tagit åt sig. Ungefär som att låna några ackord från hitlåtar, för att sen blanda ihop dem med sin egenkomponerade melodi. Förutom Ethan Hawke, får vi se Willem Defoe och Sam Niell i stora roller. Defoe spelar en människa som tror att det finns en lösning på människornas situation, men han behöver hjälp, både av människor och vampyrer. Filmen är en mix av vampyrfilm, dystopi och tech noir. Relativt underhållande med ett klassiskt dramaturgiskt upplägg. Blodkänsliga tittare bör se upp då man inte sparat in på rödfärgen. Capture Humans!!
Ja inte filmen alltså, utan med innebörden att få sin avkomma att bli lika cineastiskt fullbordad som en själv. Hur får man kultingarna att överge Blue Water High och High Scool Musical och istället börjar intressera sig för Kurosawa och Meirelles?
Hmm, ja försöket har i alla fall inletts och resultaten är skiftande. Wayne’s World slukades med förtjusning medans The Matrix kom upp igen.
Frågan är, hur ska man gå vidare? Kan detta leda till något bra, över huvud taget? Och skall egentligen över huvud taget skrivas som ett ord? Svåra frågor, men inga svar..
Dark City och The Shadow gick, till min förvåning, hem i alla läger. Det är filmer jag inte med automatik räknar in som lättsmält dussindravel, trots att det kanske är just det som de är.
Nåväl, detta experiment, som med barnens bästa i fokus, fortsätter med oförminskad styrka, kommer att rapporteras om även fortsättningsvis. Filmer som ligger i startgroparna är End of the Spear, Buddha föll av skam och A Perfect World. Vi får se vad domen blir.
Har vi inte sett alla sidor av Dracula? Vi har fått Lugosis eleganta tolkning, den råttlika och motbjudande porträtteringen i Nosferatu och en mix dem emellan i Coppolas film. Vi har till och med fått se Gerard Butler spela Dracula i Cravens och Lussiers teenslasherversion. Är inte karaktären uttömd?
Tydligen inte, för nu ska Knowingregissören Alex Proyasge sig på Dracula – fast dock inte fokusera på mannen i kappa och vassa gaddar utan på den verkliga och grymma Vlad the Impaler. Det och en budget på över 100miljoner dollar kanske kan ge oss storslagna stridsscener och pålspetsande?
Alex Proyas som byggde upp sitt varumärke med The Crow och Dark City körde ju det sedan i botten med glättiga I, Robot och Knowing. För även om I, Robot var måttligt underhållande är det ju en Conversebesudlad petitess och Knowing var ju skrattretande amatörmässig. Men stoppar man in Nicholas Cage i huvudrollen så kan det allt för ofta bli så.
Mitt förtroende för Proyas är inte stort och jag tippar på att vi kommer få se ett glättig, B-filmsosande CGI-fest utan vare sig tyngd eller kvalité. Och valet av Sam Worhington som Vlad får mig att tro ännu mindre på projektet. Har absolut ingenting emot Worhington utan tycker han gjorde en bra insats i skitdåliga Terminator: Salvation, en bra insats i undermåliga Avatar och troligtvis en bra insats i den förhoppningsvis bra Clash Of The Titans. Men Vlad borde väl inte se så snäll och söt ut som Worhington – han borde väl mer ha utseendet som Todd McFarlanes actionfigur. Eller?
min fru: ”Dom hade nog roligt när dom spelade in filmen i alla fall”. Daybreakers är en Australiensiskt producerad vampyrfilm, med en lite annorlunda approach. Istället för att som i många vampyrhistorier där vampyrerna utgör en minoritet i samhället så är vampyrerna i majoritet, och människorna är… ja i princip utrotade. Året är 2019 och hela världen är uppochnervänd, eftersom vampyrerna inte tål solljus så arbetar de på nätterna och är hemma på dagarna. Bilarna är utrustade med kameror och uv-skydd, i fall de behöver ta en tur på dagen. Under jorden finns ett gångsystem vid namn Subwalk där man också kan röra sig i skydd från det dödliga solljuset. Cirka 5% av jordens mänskliga befolkning återstår och det innebär ett stort och allvarligt problem, det är brist på mat. Företaget Bromley Marks jobbar för att få fram ett substitut till mänskligt blod, chefhematolog och ledare för forskningen är Edward Dalton (Ethan Hawke). Men företaget levererar också äkta blod. Vegeterade människorna mjölkas på sitt blod, förvaringen av dem och idén är som tagen direkt från Matrix. Andra filmer som gör sig påminda är Dark City, 28 dagar senare och Sin City. Nu kan inte Daybreakers på något sätt mäta sig med dessa filmer i kvalitet, men en hel del influenser från filmerna har bröderna Michael och Peter Spiering som skrivit, regisserat och ansvarat för de visuella effekterna, tagit åt sig. Ungefär som att låna några ackord från hitlåtar, för att sen blanda ihop dem med sin egenkomponerade melodi. Förutom Ethan Hawke, får vi se Willem Defoe och Sam Niell i stora roller. Defoe spelar en människa som tror att det finns en lösning på människornas situation, men han behöver hjälp, både av människor och vampyrer. Filmen är en mix av vampyrfilm, dystopi och tech noir. Relativt underhållande med ett klassiskt dramaturgiskt upplägg. Blodkänsliga tittare bör se upp då man inte sparat in på rödfärgen. Capture Humans!! 
Senaste kommentarer