Submarine är först ut bland helgens biopremiärer. Brittisk uppväxtkomedi med fina karaktärsskådisar som Paddy Considine, Noah Taylor och Sally Hawkins i vuxenrollerna. Smånördige Oliver träffar en flicka och hoppas att han äntligen ska bli av med oskulden om han ser till att vara världens bästa pojkvän. Detta samtidigt som han behöver stoppa sin mors ex-pojkvän från att förstöra sina föräldrars redan skakiga förhållande. Givetvis går du dock inte på bio utan köper istället den brittiska BD-utgåvan som redan finns för 150 pix på Play.com.
Sommarens sista stora actionfilm blir Cowboys & Aliens. Även om titeln inte ger helt behagliga Snakes on a Plane-vibbar kan det finnas större anledning att besöka biografen än bara för att se kofösare och utomjordingar tillsammans. Daniel Craig och Harrison Ford är ett par jag skulle vilja se på duken i vilken film som helst och regissören Jon Favreau börjar bli riktigt varm i kläderna i genren efter två Iron Man-filmer. Perfekt film för pappa att smyga in grabben på, om ni tänkt göra något tillsammans i helgen. Filmen har nämligen fått en 15-årsgräns som säkert är orättvis jämfört med Sagan om konungens återkomst och andra ”viktigare” storfilmers 11-årsgränser.
Slutligen kan ni givetvis se en svensk film också, denna gång med det på tal om titlar inte överspännande namnet Försvunnen. Sofia Ledarp tycker jag är bra för att hon är snygg och Kjell Bergqvist/Björn Kjellman känns liksom Craig/Ford som något man vill se. Dessutom listas bara en skådespelare till och denne heter Dietrich Hollinderbäumer, vilket måste vara ett bra tecken. En förhoppningsvis nonsensfri svensk kidnappningsthriller som jag säkert hyr vid något svagt tillfälle, men på bio ser jag något annat.
Jag tror det här är mitt första inlägg om filmen Thor. Jag tror det. Är inte helt säker.
Även om Thor, för mig, är en riktigt tråkig hjälte att plocka fram från Marvels galleri så såg det hela så lovande ut. Istället för en McG, Ratner eller Kate Beckinsales make så fick vi Kenneth Branagh. Lite ovanligt, tillhöftat men visade på att Marvel hade något på gång. Det regissörsvalet toppade både Favreau (Iron Man), Johnston (Captain America) och Leterrier (Hulk) och castingen av skådisar låg jämsides. Det fanns en vilja och en potential.
Det fanns plötsligt förhoppningar.
Men så kom den där första bilden. Som hämtad ur en leksakstidning. Detta var inte Asgård som jag trodde. Detta var ju ett Asgård tillhörande Brett Ratner. Vart var det Middle Earth-osande landskapet och de stridsmärkta rustningarna?
Alla förhoppningar var borta. Folk pratade om att postproduktionen inte var klar, mycket väl kunde gudarna få en digital uppgradering som i Clash Of The Titans. Tack för den.
Men så kom Comicon med sina trailers, paneler, hype och The Avengers-gruppfoton. Här valde Marvel att visa den första videon från filmen. Varken i Asgård eller på jorden ser det bra eller intressant ut. Och Anthony Hopkins dialog är bara för mycket.
Förhoppningarna ligger kvar på noll. Det vi kommer få är en Flash Gordon för vår generation – dock utan Queen-soundtracket eller Max Von Sydow. Allt ser lika billigt, plastigt och trist ut som i den filmen.
Och lite arg blir jag. The Avengers med sina syskonfilmer kan bli något av det bästa som hänt filmvärlden. Det kan faktiskt det. Det är ett unikt projekt och hela idén om att skapa ett filmuniversum för Marvels karaktär är genialt. Men Thor – ihop med Hulk och Joe Johnston – irriterar. Det gör mig besviken. Gör mig arg. Och Marvel borde inte vilja se mig arg.
Under vinjetten Tvillingfilmduellen ställer vi tvillingfilmer mot varandra. Filmer om verkar ha samma genetiska grundstruktur men som uppfostrats av två totalt olika föräldrar. Först ut är det kanske mest kända ”konstnärliga sammanträffandet” av dem alla:
Filmduellen
Armageddon
Deep Impact
Poster
Stjärnor utan hjärnor i klassisk hjältepose.
Fokus på katastrofen istället för stjärnorna, minus för en fruktansvärd tagline.
Ställning: Armageddon 0 – Deep Impact 1
Story
En asteroid är på väg till jorden. För att förhindra världens undergång skickas ett gäng oljeborrare upp i rymden för att borra sig ner till asteroidens kärna och spränga skiten inifrån.
En asteroid är på väg till jorden. För att förhindra världens undergång skickas ett gäng astronauter upp i rymden för att med hjälp av kärnvapen rucka på asteroidens bana genom rymden så att den missar Jorden.
Ställning: Armageddon 0 – Deep Impact 2
Regissör
Michael Bay blev visserligen en jättestjärna men är ju numera Hollywoods tjocktarm. Är dessutom skyldig till produktionsbolaget Platinum Dunes som regelbundet våldför sig på oskyldiga skräckklassiker.
Mimi Leder lyckades sänka Kevin Spacey och Helen Hunt i Pay it Forward och har varit med och producerat Baltic Storm. Trots detta väljer vi henne före Bay, varje dag.
Överdådig, korkad men rätt underhållande ändå. Stora genombrottet för en hel knippe kassa skådespelare och gav Michael Bay osårbarhet. Borde således ha stoppats redan i produktionsstadiet. Men är samtidigt precis vad man förväntar sig.
Smetigt melodramatisk men under omständigheterna rätt realistisk. Det bästa av två rätt dåliga alternativ.
Jag brukade försvara Michael Bay. Jag gillade verkligen den första Transformers, sådär på riktigt och blev barnsligt förtjust i hela grejen som Bay gjorde. Dessutom gillar jag hans idé om att göra remakes på gamla skräckisar och låta unga regissörer stå vid spakarna, men efter Transformers 2 vette fan om det går att försvara Bay och nu går Jon Favreau och gör samma misstag som Bay genom Iron Man 2.
Visseligen gör inte Favreau en lika katastrofal film. Iron Man 2 är inte i närheten så dålig som den riktigt usla Transformers 2. Men ändå, det är långt ifrån bra och det Bayiska i det hela är let´s go bananas-tanken. Som en treåring som får stå själv i köket framför kryddorna. Öppna och se vad som händer, ja inte blir det lagom i alla fall och inte i Iron Man 2 heller. Det charmiga från ettan, det lite kaxiga uttrycket och den maxade insatsen från Robert Downey Jr är bortblåst och kvar blir effekter, färgpalett och de sämsta skurkarna någonsin. Återkommer om skurkar framöver, men varför är de inte onda, ordentligt onda?
Förutom att spruta färg, effekter och tappa kontrollen över filmen gör Favreau en mesig film. En mesig film doppad i färg. Kritik har getts för att Scarlett Johansson är degraderad från duktig skådis till sexobjekt, men det är helt fel. Hon är inte alls ett sexobjekt, utan hon är ingenting alls. En oerhört märklig roll där Johansson inte på något sätt är dålig, men hon får inte vara med särskilt mycket och hon får inte göra särskilt mycket. Visserligen får hon visa sig i svart BH, men det ska till en ordentligt sur person för att kalla det att visa enbart sex. Otroligt oskyldigt. Bättre hade varit en nakenscen och mer attityd, fler sparkar och lite jävla go.
Mesfilm helt enkelt. Ingen känsla, bitvis underhållande men spretig som få filmer. Det hade nästan varit bättre om de kopierat det mörka konceptet från de senaste Batman-filmerna.
Jag brukade försvara Michael Bay. Jag gillade verkligen den första Transformers, sådär på riktigt och blev barnsligt förtjust i hela grejen som Bay gjorde. Dessutom gillar jag hans idé om att göra remakes på gamla skräckisar och låta unga regissörer stå vid spakarna, men efter Transformers 2 vette fan om det går att försvara Bay och nu går Jon Favreau och gör samma misstag som Bay genom Iron Man 2.
Senaste kommentarer