Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Dystert år hittils på bio

Ett av de sämsta filmåren på länge. Så brukar jag benämna filmåret 2010 när jag pratar om det med mina nära och kära. De flesta suckar medhållande, vi pratar om Iron Man 2 som inte levererade och Shutter Island som trots sin 50-tals spänning  inte var mer än vad den var. Årets remake A Nightmare On Elm Street från de ständiga förlorarna på Platinum Dunes var en kniv i ryggen på hela serien. Till och med Freddy’s Dead: The Final Nightmare måste ha gråtit en skvätt när han gick på premiären och delade Popcorn med sin mobbade kompis The Dream Child.

Salt, Knight & Day och A-Team är utan tvekan halvdana dussinfilmer med för mycket CGI och för lite charm. Även om såklart Bradley Cooper visat i Hangover (och även i All About Steve faktiskt) att han har något sexigt och charmigt.

Nej det är ett svagt år. Även om säkert ett par småtitlar kommer överaska så har de tunga namnen inte levererat och sommaren/hösten ser sorglig ut.

Men det finns tre säkra undantag, och möjligtvis två filmer till, som kommer lindra sorgen en smula.

Pixar avslutar sin enda trilogi i sommar med Toy Story 3. Såg första filmen på bio när jag gick i mellanstadiet. Har aldrig riktigt fallit för filmserien eller pixars identitetslöst animerande och historier. Ge mig en charmig Ice Age för varje Cars, Finding Nemo eller Wall-E. Men hur som ska del tre vara riktigt bra och med de ”objektiva” glasögonen på så kommer den säkert vara rakt igenom kvalitet.

Det var inte länge sedan vi satt och skruvade oss i biofåtöljerna till Finchers Benjamin Button men redan i år kommer hans nästa film. Alla är skeptiska då han avhandlar det ointressanta fenomenet Facebook. Men med Fincher bakom spakarna och nu med Trent Reznor som kompositör så vet vi att det kommer bli skitbra. Det kommer vara visuellt perfekt (trots RED), Justin Timberlake kommer spela bra och den mindre charmiga Michael Cera-kopian Eisenberg kommer vara uthärdlig.

Den riktigt stora filmen och sommarens definitivt säkra kort är Christopher Nolans Inception. Han har ju plötsligt blivit gemene mans favoritregissör, precis som den där nya Kent-skivan blivit tidernas sommarskiva och Robert Pattison plötsligt är den hetaste människan på jorden. Men för mig har Nolan inte bevisat sig, eller ja förutom att bevisa sin torrhet. Han är en hantverkare  lik Fincher men utan glimten i ögat eller kärleken till mediet. Nolan är killen som säger att han är författare på klassåterträffarna för han skäms över att jobba med  film. Somnar man inte till ett kommentatorsspår eller en intervju med Nolan så har man stora sömnproblem. Men. Hur som helst. Inception kommer vara bra. Riktigt bra. De som växte upp under 80-talet kommer glädjas åt att Tom Berenger har en roll. De som avgudar asiatisk film får Ken Watanabe. De som älskar morgondagens stjärnor innan ”de blir giganter” får sig  en dos Joseph Gordon-Lewitt. Jag ser mest fram emot en seriös rolltolkning av underbara Ellen Page, att få återse vår tids bästa skådespelare DiCaprio och hur jävla underbart snygg, häftig och välspelad den här filmen kommer vara. Förhoppningsvis sinkas den inte för mycket av Nolans torrhet. Men vi slipper definitivt en skrattretande Christian Bale.

Så de tre säkra korten är således Toy Story 3, The Social Network och Inception.

De två filmerna jag har förhoppningar på är Olivers Stones Wall Street 2 och Predators. Wall Street 2 kommer ge oss Michael Douglas som underbara Gordon Gecko och Shia Lebouf kommer ge oss ett mindre stelt och bättre spelat alternativ till Charlie Sheen. Men Oliver Stone får man väl ändå se som en ojämn regissör, kanske t.o.m rätt dålig, så vi får se om filmen lever upp till originalet.

Predators kommer säkert vara sunkig, men ändå vill man tro på den. Rodriguez ska genom sin producentroll och fanboy-fasad visa alla vart skåpet ska stå och hur man gör en film som lever upp till Arnolds actionspektakel från 80-talet. Det verkar dock som regissören Nimrod Antal inte riktigt lyckats och förutom alla hyllningar till originalet och ojämna datoreffekter finns nog inte så mycket mer. Och till alla er som tyckte Antals Vacancy var en bra film, så var den faktiskt inte det.

Ljummet filmår (eller egentligen filmsommar) men med The Social Network och Inception plus Toy Story 3, Wall Street 2 och Predators så kanske det finns något som håller oss mätta till nästa år. Kanske. Förhoppningsvis. Nästan säker på det.

The Princess and the Frog – En bra animerad film är bra oavsett teknik.

För några år sedan Lade Disney ner produktionen av traditionellt animerade långfilmer till förmån för datoranimerat. Tråkigt eller utveckling? Oavsett vilken teknik Disney använde för att producera sina animerade klassiker så var de usla, mediokra som bäst.

Roy E. Disney startade kampanjen ”Save Disney” där han protesterade mot besluten och dåvarande Vdn Michael Eisner. Disneys kontrakt med Pixar skulle omförhandlas de kunde inte enas. Det var mer eller mindre klappat och klart att de båda bolagen skulle gå skiljda vägar. I det ursprungliga kontraktet hade Disney rätt att producera otaliga uppföljare på de första fem långfilmerna Pixar producerat för Disney utan Pixars inblandning.

Ett par år senare har Eisner avgått, Pixar är uppköpt och John Lasseter har fått ansvar för animationsstudion, det första han gör är att återuppstarta 2D avdelningen. De första trevande stegen är “how to hook up your home theater” med Goofy, gjord helt i stil med de klassiska How to-filmerna från den animerade kortfilmens guldålder.

Med vis skepsis såg jag Bolt som fått fördelaktiga recensioner och tyckte filmen var riktigt bra. I jämförelse med skräpet studion producerat under mitten av 00-talet så var den ett mästerverk.

Bolt, bättre än vad jag förväntade

Bolt - bättre än vad jag förväntade

När jag såg den första trailern till Princess and the frog var jag skeptisk och suckade lite, den tilltalade mig inte alls. Jag är ett stort fan av Disneys produktioner från 90-talet och utifrån trailern fick jag lite känsla att den bara försökte imitera den stilen och skulle bara bli en stor besvikelse.

Jag har ofta fördomar mot mycket jag inte sett, ibland har jag rätt, ibland har jag fel Var väldigt skeptisk när jag hörde att Pixar skulle göra en film om fiskar. Lika fel som jag hade om Finding Nemo, lika fel hade jag om Princess and the Frog. Regisserad av Musker/Clements som regisserat Aladdin, Little Mermaid och Hercules. Till skillnad från Dreamworksfilmer kan jag se filmen ostört och sugas in i illusionen utan att känna igen massor av röster från diverse kändisar. Enda personen jag lyckas identifiera vid första titten är John Goodman i en mindre roll.

Tiana, en svart arbetarklassflicka arbetar dubbla arbeten för att ha råd med sin dröm, en egen restaurang. Hennes väninna den bortskämda överklasstjejen Lottie drömmer om att få gifta sig med en Prins. Prins Naveen från ett påhittat kungarike är en Playboy som inte längre får del av apanaget och måste gifta sig rik för att fortsätta med sin livsstil.

En voodohäxdoktor och ett missförstånd orsakar att Naveen och senare Tiana blir förvandlade till grodor. Därefter börjar deras äventyr och jakten på att försöka bli människor igen.

Allt som behövs är en puss från en prinsessa...

Allt som behövs är en puss från en prinsessa...

Filmen har allt man kan önska sig av en klassisk disneyfilm, roliga sidekick, en cool bad guy, bra musikalnummer och en tight story som aldrig blir långtråkig eller känns påskyndad. Min favorit av de komiska birollerna är Eldflugan Ray vars Cajun-dialekt förmodligen går helt förlorad i en svenskdubbad version av filmen.

Ray

Jag har sett filmen tre gånger nu och är fortfarande lika förtjust och suget efter att se de äldre 2D filmerna från 90talet ökar, skall bli kul att få återse dem i HD efterhand som de släpps,

Först ut är Beauty and the Beast.