Matt Damon är grym. Vi hade en ganska häftig diskussion bland medarbetarna på dvdforum för ett tag sen - någon gillar honom inte, hos andra har han helt misslyckats med att göra något större intryck. Detta är naturligtvis hemskt upprörande för undertecknad, Matt Damon är ju nämligen grym! Se bara här (om man lyssnar noga hör man journalisten skratta i bakgrunden):
…Väl uttänkt, fyndigt, politiskt medvetet och fullständigt omintetgörande, sagt vid en tidpunkt när ingen annan vågade. Det är Damon i ett nötskal, och såväl hans intelligens som hans humor kommer vanligtvis fram i hans roller. Just humorn är det väl dock inte så mycket bevänt med i de filmer han gjort i samarbete med regissören Paul Greengrass. Green Zone är tredje gången de jobbar ihop, och precis som i Bourne-filmerna handlar det om karaktärsdriven action i högt tempo, som inte kompromissar med varken underhållning eller känslomässigt engagemang, men som samtidigt är ganska humorbefriad.
Handlingen kretsar kring soldaten Roy Miller, som har i uppdrag att leta rätt på ”WMD” i inledningen av Irak-kriget 2003. Efter att inte ha hittat något annat än tomma lagerutrymmen och toalettfabriker där det borde funnits biologiska stridsmedel börjar Miller ställa obekväma frågor om kvaliteten på det datamaterial som låg som grund för USAs beslut att invadera Irak. Det kanske låter som politiskt sprängstoff, men är det naturligtvis bara för den som satt med händerna för öronen och skrek ”LALALALALA!” i inledningen av 2003. Man skjuter lite på öppet mål, således, men historien som berättas är spännande, med bra driv och en del tuff action. Matt Damon gör som vanligt bra ifrån sig, och den handhållna, skakiga kameran bidrar till att ge nerv och närvaro åt historien.
En alldeles utmärkt modern krigsfilm, inte fullt så bra som The Hurt Locker, men inte alls oäven. Rekommenderas.
Den senaste Bondfilmen Quantum of Solace (QoS) är en rasande actionfilm, i princip från första till sista bildrutan. Det jagas, skjuts, exploderar, sparkas och slåss. Däremellan finns det någon sorts historia, tror jag, om ett mysko konglomerat som planerar statskupper och lägger beslag på intet ont anande diktatorers naturresurser. Lite hämnd hinns med, men det verkar vara sekundärt, och är mest en ursäkt för att knyta an till första filmen och få med lite kvinnlig fägring i form av Olga Kuryulenko. Bondbruden är en väl etablerad komponent i serien, men i det här fallet rimmar det ganska illa med den avskalade och strama attityden (och estetiken, men det återkommer vi till) och gör att filmen trots sin extremt magra handling känns överlastad och rörig. Kuryulenko är dessutom ingen vidare duktig skådespelerska, hennes scener blir mest tröttsamma transportsträckor – korta andhämtningspauser innan Bond återgår till sitt eviga rännande. Inget ont om Bond själv, Craig fortsätter att vara helt rätt i rollen, och hans bistra uppsyn matchar filmens ton i övrigt.
Jag är inte en sån som gillar Roger Moores filmer, och jag har tyckt att många av seriens filmer innehåller alldeles för mycket trams. Prylarna struntar jag blankt i, under Brosnans dagar var det mest en ursäkt för varumärken med high tech-profil att visa sin senaste telefon på vita duken. Ändå kan jag inte undgå att tycka att QoS hade tjänat på att vara lite mindre humorbefriad och mer fantasirik. Det här är alldeles för likt Bourne-filmerna, men utan den närhet till karaktären som de filmerna har. Kanske beror det på att Matt Damon är mer sympatisk än Craig, kanske är det helt enkelt så att Paul Greengrass har ett känsligare handlag än Marc Forster. I vilket fall är det tydligt att den här filmen önskar vara mer känslosam än den är, och den vill vara mer underhållande än den är.
Vad Forster doch har lyckats med är att göra en riktigt, riktigt snygg film. Kompositionerna är skarpa och miljöerna avskalade, och kameran är med mitt i actionscenerna utan att det blir allt för skakigt och man som tittare har svårt att hänga med. Nu är det länge sedan jag såg många av de tidigare Bondfilmerna, men QoS kan mycket väl vara den i serien som har snyggast och intressantast kameraarbete.
Handlingen kretsar kring soldaten Roy Miller, som har i uppdrag att leta rätt på ”WMD” i inledningen av Irak-kriget 2003. Efter att inte ha hittat något annat än tomma lagerutrymmen och toalettfabriker där det borde funnits biologiska stridsmedel börjar Miller ställa obekväma frågor om kvaliteten på det datamaterial som låg som grund för USAs beslut att invadera Irak. Det kanske låter som politiskt sprängstoff, men är det naturligtvis bara för den som satt med händerna för öronen och skrek ”LALALALALA!” i inledningen av 2003. Man skjuter lite på öppet mål, således, men historien som berättas är spännande, med bra driv och en del tuff action. Matt Damon gör som vanligt bra ifrån sig, och den handhållna, skakiga kameran bidrar till att ge nerv och närvaro åt historien.
Den senaste Bondfilmen 
Senaste kommentarer