Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Topp 5: Saker som ALDRIG gör en film bättre

alien3_ripleys_faceJaha, då var vi där igen. Förvånansvärt få missledda själar som reagerade negativt på min förra lista, vilket måste betyda att Ni, kära läsare är ovanligt begåvade och välunderrättade. Bra för er. Dags för andra sidan av myntet, Yang, den mörka sidan, Spock med getskägg… Således, igen, sanningen – 5 saker som aldrig gör en film bättre:

  1. Input ifrån mellanchefer ifrån den finansierande studion. om en studio går in och styr upp den pågående inspelningen av en film leder det sällan eller aldrig till att slutresultatet blev bättre. Jag kan ta upp exempel som Alien 3 eller Exorcisten: Begynnelsen, men ni kan redan de där.
  2. Richard Gere. Personangrepp är alltid viktigt, och Richard Gere är en värdelös träbock till skådis, vars medverkan aldrig har lyft en film. Ta Schakalen med Bruce Willis. Vad hade den filmen varit utan Richard Gere? -Ungefär samma, fast vi hade sluppit Richard Gere. Flytta till Tibet, gubbjävel!
  3. ”Who let the Dogs out?” med Baja Men. Namnet på gruppen är så roligt och illustrerande i sig, att jag omöjligen kan komma på något bättre att skriva. Den här låten är som naglar på en griffeltavla, och bara för att man använder den ironiskt, som i The Hangover exempelvis, betyder inte det att det funkar. Den här låten är dålig, och de som köpte den när den kom behöver skämmas.
  4. Ultravåld för barn. Jag är jävligt trött på tweener-anpassade actionfilmer ifrån Drömfabriken, och det visar sig att detta också är med sanningen överensstämmande (vilken tur!). Om man vill göra en film med våld bör våldet ha konsekvenser, det bör inte vara blodlöst och epilepsiklippt. Det här gäller naturligtvis inte filmer som The Bourne Ultimatum, som har realistiskt och tufft våld som ungdomar kan klara av att se, utan att för den sakens skull bli söligt, men snarare mission: impossible ii. Vem ryser inte vid tanken på vad John Woo hade kunnat åstadkomma om Hollywood bara hittat ett sätt att till fullo realisera hans talang?
  5. Färgfoto.  OK, det här är lite fusk, eftersom användande av färg gör exempelvis Trollkarlen från Oz till en bättre film än den varit om den varit bara svartvit, men vad som egentligen menas är att ingen film är sämre för att den är svartvit (det omvända gäller naturligtvis också – ingen film är bättre för att den är svartvit). Det finns folk som inte gillar ”svartvit film”, det är konstigt och ologiskt.

Bubblare: En trailer som inleds med ”In a World…” eller ”One man…”. Ett tips: Alla filmer utspelar sig i en värld. Ett till tips: De flesta kan räkna till ett (1), och oftast går det att avgöra om det är en man – om inte, varför förstöra spänningen?*

/AKz

*) -Har jag precis spoilat The Crying Game?

Dystert år hittils på bio

Ett av de sämsta filmåren på länge. Så brukar jag benämna filmåret 2010 när jag pratar om det med mina nära och kära. De flesta suckar medhållande, vi pratar om Iron Man 2 som inte levererade och Shutter Island som trots sin 50-tals spänning  inte var mer än vad den var. Årets remake A Nightmare On Elm Street från de ständiga förlorarna på Platinum Dunes var en kniv i ryggen på hela serien. Till och med Freddy’s Dead: The Final Nightmare måste ha gråtit en skvätt när han gick på premiären och delade Popcorn med sin mobbade kompis The Dream Child.

Salt, Knight & Day och A-Team är utan tvekan halvdana dussinfilmer med för mycket CGI och för lite charm. Även om såklart Bradley Cooper visat i Hangover (och även i All About Steve faktiskt) att han har något sexigt och charmigt.

Nej det är ett svagt år. Även om säkert ett par småtitlar kommer överaska så har de tunga namnen inte levererat och sommaren/hösten ser sorglig ut.

Men det finns tre säkra undantag, och möjligtvis två filmer till, som kommer lindra sorgen en smula.

Pixar avslutar sin enda trilogi i sommar med Toy Story 3. Såg första filmen på bio när jag gick i mellanstadiet. Har aldrig riktigt fallit för filmserien eller pixars identitetslöst animerande och historier. Ge mig en charmig Ice Age för varje Cars, Finding Nemo eller Wall-E. Men hur som ska del tre vara riktigt bra och med de ”objektiva” glasögonen på så kommer den säkert vara rakt igenom kvalitet.

Det var inte länge sedan vi satt och skruvade oss i biofåtöljerna till Finchers Benjamin Button men redan i år kommer hans nästa film. Alla är skeptiska då han avhandlar det ointressanta fenomenet Facebook. Men med Fincher bakom spakarna och nu med Trent Reznor som kompositör så vet vi att det kommer bli skitbra. Det kommer vara visuellt perfekt (trots RED), Justin Timberlake kommer spela bra och den mindre charmiga Michael Cera-kopian Eisenberg kommer vara uthärdlig.

Den riktigt stora filmen och sommarens definitivt säkra kort är Christopher Nolans Inception. Han har ju plötsligt blivit gemene mans favoritregissör, precis som den där nya Kent-skivan blivit tidernas sommarskiva och Robert Pattison plötsligt är den hetaste människan på jorden. Men för mig har Nolan inte bevisat sig, eller ja förutom att bevisa sin torrhet. Han är en hantverkare  lik Fincher men utan glimten i ögat eller kärleken till mediet. Nolan är killen som säger att han är författare på klassåterträffarna för han skäms över att jobba med  film. Somnar man inte till ett kommentatorsspår eller en intervju med Nolan så har man stora sömnproblem. Men. Hur som helst. Inception kommer vara bra. Riktigt bra. De som växte upp under 80-talet kommer glädjas åt att Tom Berenger har en roll. De som avgudar asiatisk film får Ken Watanabe. De som älskar morgondagens stjärnor innan ”de blir giganter” får sig  en dos Joseph Gordon-Lewitt. Jag ser mest fram emot en seriös rolltolkning av underbara Ellen Page, att få återse vår tids bästa skådespelare DiCaprio och hur jävla underbart snygg, häftig och välspelad den här filmen kommer vara. Förhoppningsvis sinkas den inte för mycket av Nolans torrhet. Men vi slipper definitivt en skrattretande Christian Bale.

Så de tre säkra korten är således Toy Story 3, The Social Network och Inception.

De två filmerna jag har förhoppningar på är Olivers Stones Wall Street 2 och Predators. Wall Street 2 kommer ge oss Michael Douglas som underbara Gordon Gecko och Shia Lebouf kommer ge oss ett mindre stelt och bättre spelat alternativ till Charlie Sheen. Men Oliver Stone får man väl ändå se som en ojämn regissör, kanske t.o.m rätt dålig, så vi får se om filmen lever upp till originalet.

Predators kommer säkert vara sunkig, men ändå vill man tro på den. Rodriguez ska genom sin producentroll och fanboy-fasad visa alla vart skåpet ska stå och hur man gör en film som lever upp till Arnolds actionspektakel från 80-talet. Det verkar dock som regissören Nimrod Antal inte riktigt lyckats och förutom alla hyllningar till originalet och ojämna datoreffekter finns nog inte så mycket mer. Och till alla er som tyckte Antals Vacancy var en bra film, så var den faktiskt inte det.

Ljummet filmår (eller egentligen filmsommar) men med The Social Network och Inception plus Toy Story 3, Wall Street 2 och Predators så kanske det finns något som håller oss mätta till nästa år. Kanske. Förhoppningsvis. Nästan säker på det.