Jag förstår inte riktigt det här med att man inte ska döma. Varför ska man inte det? Jag har inte sett en enda av François Ozons filmer och har under säkert fem biobesök blivit tvingad att se trailern till hans senaste film Potiche – En fransk troféfru. Detta har inte gjort mig det minsta sugen på att se filmen och mannen bakom den dömer jag ut som en fransk Colin Nutley. Och varför ska vi i Sverige engagera oss i franska Nutley-filmer? I bästa fall kan det vara så att Ozon är en fransk Woody Allen utan humor. Liksom Allen verkar han göra ungefär en film om året och alla verkar handla om den övre medelklassen eller överklassen. Sånt orkar jag inte bry mig om.
Då är det bättre när fransmännen svinar till det i stället. Det lär väl Gaspar Noé göra i sin första långfilm sedan den ökända Irreversible: Enter the Void. Här handlar det om en strippa och en knarklangare i Tokyo. Tydligen ska även Enter the Void vara provocerande och innehålla en hel del snusk. Om den har premiär i min närhet kommer jag absolut att se den.
En film som man troligen kommer att ha möjlighet att se oavsett man vill eller inte är den sista filmen om den lille trollkarlen. Eftersom vi lever i den tid vi lever i kan man även välja att ha plastglasögon på sig när man ser den och då betala 30 kronor extra. Jag tycker det ska bli kul att se hur de avrundar alltihop. Den förra filmen tyckte jag faktiskt var helt okej trots att de forna barnskådespelarna sedan några filmer tillbaka helt förlorat sin charm och mest är pinsamma att beskåda. Eftersom jag inte har böckerna i färskt minne längre tror jag att jag kommer att få en fin liten stund i biosalongen om några timmar.
Senaste kommentarer