Blogg :: Filmforum

Det behövs inga pampiga effekter, storslagna landskap eller snabba kameraåkningar för att skapa en fängslande historia – innanför fyra väggar kan de mest fantastiska möten ske. In treatment skildrar psykoterapeuten Paul Westons (Gabriel Byrne) känsloladdade samtal med sina klienter, det enda som krävs är en vilsam sittplats och en historia att berätta… Ja rent tekniskt kan det verka okomplicerat, men vilka är ingredienserna för en lyckad terapisession med Paul? Det finns inget svar på den frågan, och kanske ännu viktigare – det blir sällan som man tänkt sig.

Den israeliska dramaserien Hos terapeuten från 2005 blev snabbt så populär att tv-bolaget HBO valde att göra en amerikansk kopia – 2007 föddes de första avsnitten av In treatment. Upplägget är enkelt, en session per dag, fem dagar i veckan. Den första säsongen är nio sådana veckor lång, uppdelad på två boxar (tidigare recenserade här på dvdforum). Säsong två är tio avsnitt kortare, men den enastående kvalitén är precis lika omfattande.

Det var över tjugo år sedan Mia (Hope Davis) senast gick i terapi hos Paul, nu är hon tillbaka för att försöka försonas med sin stora sorg – ingen man, inga barn. Hur kunde det bli så? Skulle hon kanske ha fött det där barnet för tjugo år sedan? Är det verkligen Paul som ska klandras för aborten? På tisdagar får Paul besök av April (Alison Pill), som först inte klarar av att berätta sin stora hemlighet, hon skriver istället ner den på papper . Till skillnad från Mia har April ingen större lust att bli varken sedd eller hjälpt. Situationen skapar en sådan frustration hos Paul att han tvingas ifrågasätta sina egna yrkesprinciper. Mitt i veckan kommer Oliver (Aaron Shaw) och hans grälsjuka föräldrar till mottagningen. Paul försöker rädda Oliver från att ständigt hamna i skottlinjen, det är heller inte rättvist att den unga pojken klandrar sig själv för föräldrarnas skilsmässa. Torsdagarna handlar om Walter (John Mahoney), den sönderstressade VD:n som aldrig ifrågasatt de panikattacker han haft sedan barnsben. Under veckornas gång sker flera händelser som gör att han tvingas rannsaka sig själv alltmer. Precis som i den första säsongen avslutas varje vecka med att Paul fortsätter sin egen terapi hos doktor Gina Toll (Dianne West).

Seriens huvudperson har alltså fått fyra helt nya klienter att analysera. Istället för att låta oss fortsätta suga på de fängslande karamellerna från säsong ett, har man gjort godispåsen ännu större och lockar med nya färgglada smaker som bara gör att beroendet växer. Man blir aldrig mättad utan längtar bara efter ännu mer. Finns det överhuvudtaget någon botten på människans inre, någon slutgiltig lösning som gör att samtalen till slut blir överflödiga? Nej de kan förvisso pågå i evighet, men i In treatment bjuder man bara på de allra starkaste karamellerna, och låter oss bara suga så länge att den goda smaken aldrig hinner försvinna. Dialogen är så intensiv och gripande att det räcker med ett par minuter för att göra det nästintill omöjligt att släppa taget om klienternas berättelser.

Men att göra jämförelsen med en godispåse är inte helt lyckat, psykoterapi är varken lättsmält eller särskilt njutningsfullt utan kräver både styrka och mod från den som deltar. In treatment överöser oss med intelligenta iakttagelser, ibland kan det nästan bli så mycket att man behöver ta ett djupt andetag för att orka. Att människan är skör och i stort behov av någon som lyssnar är en självklar sådan, men serien berättar samtidigt hur svårt det kan vara att ge känslorna ett ansikte och ta emot det stöd som erbjuds. Vad är vi egentligen så rädda för?

För att utspelas på en så begränsad yta, innehåller In treatment dessutom imponerande många dimensioner. Klienternas välfyllda godispåse är en sådan, närheten till det slitna uttrycket ”ingen är perfekt” en annan. Gabriel Byrne gör en lysande insats som den noggrant observerande och synnerligen kloka terapeuten som väcker förtroende genom att minnas varenda liten detalj i klienternas berättelser. Men det som också gör Paul intressant är hans ovilja att blotta sitt egna privatliv, många gånger till klienternas stora förtret. Fredagarna hos Gina är ett sätt att, för både Paul och tittarna, få en sammanfattning av den gångna veckans sessioner. Men det är framförallt först då som Paul tillåter sig att vara precis lika skör som de klienter han så noggrant analyserar.