Jag har endast sett ett par avsnitt från säsong 1 innan, så ni får ha överseende med det när jag nu går igenom den tredje säsongen.
Duchovnys Hank Moody har börjat som lärare på universitetet och här bygger man upp hans relation med tre olika kvinnor, förbindelser som varar över hela säsongen. Hans arbetsgivare på universitet heter Felicia (Embeth Davidtz från Schindler’s List), och är även mor till Hanks dotters nya bästis Chelsea. Tätt efter Felicia kommer universitetsassistenten Jill (Diane Farr från Numb3rs) och studenten Jackie (Eva Amurri från Saved!). Universitets dekan Stacy Koons (Peter Gallagher) råkar vara Felicias man och givetvis ser han inte med blida ögon på när Hank sätter på studenter, assistenter och allra mest hans fru. Hanks agent Charlie (Evan Handler från Sex and the City) är mitt uppe i en ofrivillig skiljsmässa med sin Marcy (Pamela Adlon från fantastiska Lucky Louie). Hans försök att reparera äktenskapet förenklas inte direkt av hans nya chef Sue Collini (Kathleen Turner) och hennes ständiga sexinviter. I New York sitter Hanks själsfrände Karen (Natascha McElhone) och oroar sig över deras gemensamma dotter och hur Hank ensam handskas med hennes tonårsrevolt.
Säsongen sätter igång på ett fantastiskt sätt med avsnittet ”Wish You Were Here” regisserat av David Duchovny själv. Avsnittet är så nära perfektion man kan komma i 30 minuters TV med en optimal blandning av drama och komedi. Tyvärr är detta en tidig topp och resten av säsongen håller inte samma höga kvalitet trots mer rutinerade regissörer som Michael Lehmann (Heathers), John Dahl (Rounders) och Stephen Hopkins (Rovdjuret 2). Det blir lite ibland lite farsartat och jag gissar att det har att göra med att det är säsong 3 och att man hunnit dra karaktärerna så pass långt. Jag tror inte att man skulle kunna springa så mycket i dörrar i ett pilotavsnitt för då hade man aldrig kommit så här långt med serien. Jag gillar samtidigt att serien är så pass opolerad som den är. Det känns alltid som att det finns utrymme för att testa nya grejer och tänja på nya gränser.
David Duchovny är helt briljant som Hank Moody och jag tycker han känns mycket mer bekväm i denna roll än han någonsin var som Mulder. Hank är överdriven på ett realistiskt sätt. Jag känner en person som är precis som Hank Moody och jag är övertygad om att seriens skapare Tom Kapinos (Dawson’s Creek) gör det också. Natascha McElhone är mest med över Skype under denna säsong men hon är som alltid övertygande och ger tyngd åt ensamblen. Embeth Davidtz är ett roligt tillskott som ger en extra krydda med sin brittiska accent så hon får gärna vara med några säsonger till. Det stora tillskottet tycker jag annars är Peter Gallagher som i vilken annan serie som helst hade spelat sin karaktär som genomrutten. Här är hans Stacy i grunden så sympatisk att man tycker synd om honom när Hank överglänser honom gång på gång. Den andra sidan av myntet, skildringen av agenten Charlie och hans kamp mot sin styrande penis, gillar jag inte lika mycket. Jag tycker Evan Handler överspelar karaktären så jag blir fort trött på honom. Däremot gillar jag frun väldigt mycket, mest för att Adlon gjorde så stort intryck på mig i sitcomen Lucky Louie. Och vad har hänt med Kathleen Turner? Jag kände inte igen henne en enda gång under hela säsongen på grund av hennes nuvarande kroppshydda och grova mansröst. Genial casting att plocka fram henne men karaktären Collini är tyvärr oerhört påfrestande.
DVD-utgåvan innehåller korta välgjorda dokumentärer om säsong 3, musik, casting samt 80-talsikonen Rick Springfield som dyker upp i flera avsnitt som ”sig själv”. I musikdelen bekräftas mina misstankar om att serien är genomtänkt opolerad, kompositörerna medger nämligen att en felaktig tonart är guld värd för dem. Jag kommer att gå tillbaka och uppdatera mig på de första säsongerna av denna mycket välskrivna och välspelade dramakomedi.
Senaste kommentarer