Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Veckans släpp (vecka 21)

Veckans släpp, eller mer riktigt onsdagens släpp, bjuder i min mening inte på några riktiga godbitar.
Först ut är filmbolaget Asylums obligatoriska cash-in (in-med-stålarna) på årets första blockbuster (kvartersruinerare). Battle: Los Angeles har blivit minst sagt lättförväxlade Battle of Los Angeles och än en gång får vi räkna med att x antal besvikna ungdomar får en riktig skitpresent, då man knappast kan begära att farmor läser av önskelistan noggrannare än så. Regisserad av mannen som redigerade Titanic II och fotade både 2012 Doomsday och 2012: Supernova, och ett perfekt kompistest att utsätta din lokala videouthyrare för. Om denne inte ens kommenterar ditt val, vet han antingen om din sneda filmsmak, eller så kan du räkna med att han även låter det där lösgodiset med cancerframkallade färgämne sälja klart. Släpps endast på DVD då den enligt en obekräftad tanke jag fick, rann av Blu-rayen.

Näst kommer en film som är en storfilm på riktigt. Berättelsen om Narnia: Caspian och Skeppet Gryningen släpps dels på DVD och dels på en Blu-ray+DVD-utgåva. Jag har bara sett den första filmen i serien så om denna vet jag inget mer om än att jag hoppas att lejonet Aslan sitter uppe i masten på båten i titeln, som i söndagsskolans Noaks Ark-illustrationer. Skulle man kunna hyra ett barn samtidigt som man hyr film hade jag sett tvåan för länge sedan, men jag vet nästan att även denna går att se då den är alldeles för viktig för 20th Century Fox (vilka tog över licensen från Disney som ligger bakom de två första) för att vara riktigt dålig.

Ringu-skaparen Hideo Nakata är tillbaka med en film som han verkar ha gjort sitt bästa med för att den inte ska lägga en skugga över hans amerikanska The Ring 2. Om ni inte läst på så fick hans japanska film en amerikansk kopia i form av The Ring och sen kom han själv till USA för att göra uppföljaren. Den hade dock inte mycket gemensamt med hans egen uppföljare Ringu 2, förutom att båda är mediokra och överflödiga. Och medioker och överflödig verkar tyvärr också nya Chatroom vara. Här måste ett manus ha bollats runt i Hollywood sedan chattrum var hett och stal din tonårings tid, och även om temat manipulation av anonyma personer på nätet fortfarande är aktuellt, så borde man aktualiserat sammanhanget. Aktuell är i alla fall filmens omslagsman Aaron Johnson som borde sparka stjärt i filmer från piggare regissörer. Jag kan ha fel men den kommer lik förbaskat endast på DVD.

Änglagård 3. Eller förlåt, Ssssnake.

Djävla Djur 3 får bli mitt personliga veckans släpp och både Djävla Djur och Djävla Djur 2 finns redan recenserade på Filmforum. Det handlar inte om en filmserie med pajiga svenska titlar utan DVD-boxar av de djurskräckfilmer som Studio S tror de kan sälja en gång till. Sssskojiga Ssssnake recenserade jag själv för något år tillbaks sen och därtill inkluderas mer nysläppta Piraya och Rovdjurens natt. Den sistnämnda har jag inte sett men den verkar halvfet på ett helitalienskt sätt. Piraya har jag aldrig riktigt gillat, den känns så väldigt mycket Hajen Light. Joe Dante brukar göra bra lättsamma skräckfilmer men Piraya är inte tillräckligt lättsam för att den ska bli något annat än en efterfiskning av Spielbergs mästerverk.

Mest av svenskarnas gemensamma filmbudget kommer dock Colin Nutley suga ut. Det är lustigt att någon ens vågar påstå att invandrarna kostar Sverige pengar utan att nämna engelsmannen. Det är inte bara Änglagård – Tredje gången gillt som ska ges ut på både Blu-ray och DVD, utan givetvis även samlingsboxar med samtliga filmer på de båda formaten. Nu har jag inte sett den nya filmen men då vår recensent Mikael Maad, som är en erkänt snäll människa, endast ger den 5 av 10 kan ni räkna med att ni kommer att hata den. Här är det värsta han har att säga om filmen fritt utklippt ur hans recension: ”De första sekunderna i filmen är horribla.”, ”Dock är storyn väldigt platt och innehållslös. I stort sett samtliga av filmens 117 minutrar går åt till att spela på nostalgin.”, ”Det här är en trevlig kopp kaffe i trevligt sällskap”, ”…och får dessutom in Facebook på ett hörn.”

Alla dessa fula dvd-omslag och filmposters

Jag har länge velat skriva något om nedgången i filmposterskvalitet som vi under de senaste 15 åren fått uppleva. Men jag har aldrig riktigt känt mig arg nog.

Vissa skulle säkert säga att för alla vedervärdiga Photoshopfiaskon till posters som hängs upp på världens biografer och pryder våra dvdfilmer så fanns det lika motbjudande motsvarigheter på 60- och 70-talet.

Jag tror faktiskt inte på det. För jag har aldrig sett maken till så ful grafik som spottas ut från filmbolagen idag. Jag vet inte om det är för att filmbolagen själva inte inser det eller för att de bara inte bryr sig men jag kan inte komma över hur billig och äckligt ful den mesta grafiken är. Det bör sägas att det är till hemmavideomarknaden som problemet är störst, helt OK grafik från en bioposter kan skrotas för ett avskyvärt alternativ på dvdomslaget – jämför bara t.ex. biopostern till Last Action Hero och dvd/bluray motsvarigheten. Vilken grafik vill du helst se pryda omslaget i hyllan? Vilken grafik får dig att vilja spy?

last_action_hero

DVD-omslagen idag är allt som oftast så taffliga att de känns som hemmagjorda kopior från en zigenarmarknad i Rumänien. Skådespelares huvuden inklippta på andras kroppar – ofta i helt fel proportion, ”Floating Heads” och så konstigt användande av filter och liknande att det inte går att urskilja vilken skådespelare man tittar på. Hur fan kan detta arbete godkännas av producenter och marknadsföringsavdelningar?

Nej fy fan för missbruket av Photoshop som pågår idag. Kommer vi någonsin igen få se så ikoniska och minnesvärda posters som dem till Star Wars, Jaws, Alien, Indiana Jones eller A Clockwork Orange? Eller kommer det framöver bestå i 99% av mer eller mindre gräsligt och oengagerat Photoshopskräp? Inte nog med att alla dagens filmer ska innehålla en överdos av taskig och icke framtidssäker CGI och digital färgkorrigering – måste verkligen den digitala överanvändningen och tillhörande kvalitetssänkningen påverka filmposters också?

Och Sverige är inte bättre. Här känns varje filmposter som en sista minuten idé. Oinspirerad typografi och ett halvtrist foto som täcker hela ytan. Filmerna skulle marknadsföras bättre med svart text på vit grund. För seriöst, hur många genomarbetade och bra (svenska och internationella) filmposters/dvdomslag har du sett den senaste tiden? Och hur många får dig att vilja spy?

Hajar du?

Visste du att det är större chans att du blir dödad av en läskautomat eller av elefant än av en haj? Varje år dödas fem personer på grund av hajattacker. Steven Spielbergs Hajen från 1975 har fått oss att tro att hajar är blodtörstiga bestar som attackerar alla som kommer i deras närhet. Vithajen som var monstret i den filmen är faktiskt en ganska skygg varelse. Om du mot förmodan skulle stöta på en vithaj är sannolikheten väldigt hög att den vänder på klacken när den upptäcker dig. Hajpopulationen har minskat stadigt och tyvärr har monsterfilmer som Hajen stor del i att det är så. Vi räddar valar, sälar och pandor men inte hajar. Varför? För att de inte är gulliga?

Kapten Ahab hade en val som nemesis. Tiderna förändras och idag är valar mysiga varelser. Frågan är när hajar visas samma vördnad som valarna? Vill ni lära er mer om hajar rekommenderar jag dokumentären Sharkwater som dessutom är en trevlig HD-upplevelse på Blu-ray. Den går att köpa ny för under 80 kr på BD, själv köpte jag min via Amazons marketplace för knappt 50 kr. Du kan även ta chansen att adoptera en vithaj! Nästa gång du går fram till en läskautomat fundera över om en simtur bland hajar inte är en intressantare upplevelse?

shark04