I förrgår gick den japanska regissören och manusförfattaren Satoshi Kon bort i sviterna av cancer. Kon blev bara 46 år gammal men lyckades i sin livsgärning bidra med några av de mest intressanta filmer som gjorts, oavsett filmgenre. Hans filmer har ett välförtjänt rykte av sig att vara rätt knepiga att få koll på. Perfect Blue, som var något av en genombrottsfilm i västvärlden, är en mystisk historia om en japansk popsångerska som försöker sig på en karriär inom filmens värld. Det är inte lätt att hålla isär drömmar från verklighet och det sanna från det inbillade när Kon drar igång. Lika underlig, men på något sätt mer strukturerad, är Paprika. Historien om psykologen som tar sig in i sina patienters drömmar för att lösa problem gick faktiskt en kort stund på bio i Sverige. Drömvärlden är perfekt för Kon som med färsprakande psykedelika gör större delen av filmen till en visuell bergådalbana.
Men min favorit i Kons register är nog ändå den mest jordnära filmen han gjort. Tokyo Godfathers är en underbar analogi över Jesu födelse där tre uteliggare tar hand om ett barn de hittar i en container utanför ett av Tokyos sjukhus. Filmen har både värme, underbar svart humor och ett par scener som är riktigt jobbiga att se. Utan att rygga för verkligheten bland miljonstadens mest utsatta lyckas Kon skapa en historia med så mycket hopp och medmänsklighet att den utan tvekan skulle kunna bli en julspecial på SVT.
Vi sörjer att filmvärlden förlorat en av sina stora visionärer i förtid. Nu lämnar den blyga animatören istället oss med en liten men naggande god samling utmärkta filmer. Tack för det och vila i frid Satoshi Kon!
Senaste kommentarer