Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!
|
Av Andreas Krantz, 5 februari 2010
Quentin Tarantino lär en gång ha sagt att ”all movies are genre movies”. Nu är det ju så olyckligt att jag i min research inför den här bloggen inte kunnat hitta var och när han skulle fällt dessa odödliga ord, men vi kan väl låtsas att han sagt det – vi kan kanske till och med enas om att det låter som något han skulle kunna säga? I alla fall, vad han (och, uppenbarligen, jag) vill ha sagt är att de allra flesta filmer som görs tillhör en eller annan genre, och publiken som ser dessa filmer har vissa förväntningar på vad de skall komma att innehålla. En actionfilm skall innehålla biljakter, slagsmål, skottlossning eller liknande, ett romantiskt drama skall innehålla… kärlek.
 Men han säger något mer också, eftersom det som i dagligt tal kallas för ”genrefilm” oftast är film med en väldigt tydlig målpublik, och de innehåller element som kan verka underliga eller direkt frånstötande för de som befinner sig utanför denna utvalda skara. Idag handlar det om filmer som klassas som science fiction, skräck, kampsport-, superhjälte- och liknande, och tidigare kan det också ha varit exempelvis western- eller krigsfilmer. Det är filmer som i mångas ögon endast är riktade till jämförelsevis unga män, och det är filmer som väldigt ofta faller inom väldigt snäva ramar för handling, karaktärer, miljö, bildspråk och tematik. Men:
DET GÖRS BRA FILM I ALLA GENRER!
…utom möjligen nunsploitation, men det vet jag inget om för jag har aldrig sett en nunsploitation-film. Ni får fråga rikardofrya om det där.
Poängen är att en film inte blir bättre eller sämre av att den har en viss typ av handling, utspelar sig i det förflutna i stället för i framtiden, porträtterar ”verkliga” personer i stället för påhittade karaktärer. En film om en briljant forskare som överkommer sitt psykologiska handikapp och blir Nobelpristagare kan vara ett patetiskt pekoral, medan en film om en prisjägare som jagar mördarrobotar från rymden kan vara en vacker studie över den mänskliga naturen och sökandet efter en skapare som kan ge vårt liv mening. Det handlar bara om hur det är genomfört. Stora filmskapare kan skapa de mest intressanta och underhållande filmer man kan tänka sig när de arbetar inom väl definierade ramar – se bara på Hitchcock, Lubitsch och Lean, som alla gjorde vad som när de var aktiva kunde betraktas som ”genrefilm”, och som inom ramarna för det har producerat regelrätta mästerverk.
Genrefilm påminner lite om jazz i det avseendet: den har tydliga regler som den följer, melodin, men inom ramarna för dessa regler står det filmskaparen fritt att improvisera, och om han känner att han kommer ut i obekant terräng och börjar förlora sin publik kan han alltid återvända till genrekonventionerna och snabbt vinna tillbaka förtroendet. Tarantino är definitivt medveten om det här, och han har genom hela sin karriär arbetat och pratat för att folk ska söka upp och se tidigare bortglömda genrefilmer för att hitta guldkorn som de kanske inte visste fanns. Det är nämligen bland det roligaste som finns – att ge Att vara eller inte vara till någon som inte gillar ”svartvit film”, Seven till någon som inte gillar ”filmer med olyckligt slut”, Blade Runner till någon som ”vågar vägra science fiction”, Harakiri till någon som tror att samurajfilmer bara handlar om avhuggna huvuden och sprutande blod (inget kunde vara längre från sanningen) och så vidare. Alldeles för många är rädda för att vidga sina vyer, och de tror att Fyra Bröllop och en Begravning eller Beck 2: Spår i Mörker är mindre genrebundna än Ang Lees Hulk eller Kubricks 2001. De har fel.
/AKz
Av Rikard Eriksson, 29 januari 2010
Fredag 29/1
TV4 Film 01:20 Cabin Fever (2002)
Eli Roths debutfilm är en ojämn historia som underhåller. Både blodigt och roligt när ett köttätande virus attackerar några ungdomar i den klassiska skräckmiljön – en stuga i skogen.
TV3 02:45 Zingo (1998)
Osvenskt rolig komedi med Björn Kjellman, Helena af Sandeberg och Per Morberg. Om hur svårt det är att göra film när dina tyska finansiärer förväntar sig porr. Se den och förundras över att den inte finns utgiven på DVD ännu.
Silver 05:00 Kidulthood (2006)
Kanske inte världens bästa starttid och lider du av sömnlöshet är inte denna fartfyllda brittiska ungdomsfilm botemedlet. Uppföljaren Adulthood kom 2008.
Lördag 30/1
TV4 Film 17:15 1941 – Ursäkta var är Hollywood? (1979)
Steven Spielbergs utskällda jättekomedi är nästan lika rolig som den var dyr. Dan Aykroyd, Ned Beatty, John Belushi och Christopher Lee skyddar Kaliforniens kust från en japansk invasion.
ZTV 21:00 / 23:25 Födelsedagen (1984)
Jag kände inte igen den svenska titeln på nyligen bortgångne John Hughes Sixteen Candles. Molly Ringwald är kär i skolans snyggaste kille men är förföljd av skolans töntigaste. Inte riktigt så bra att man vill se den två gånger samma kväll, men nästan.
TV3 01:40 Fire Down Below (1997)
En höjdpunkt i Steven Seagals karriär. Givetvis är det miljöskurkar han ger sig på i en actionfilm som faktiskt passar även för en bred publik.
TV4 Science Fiction 03:10 Hell Comes to Frogtown (1988)
Har inte sett denna och har ingen aning om vad det är, men titeln är ju helt fantastisk! Synd att jag inte har kanalen…
Söndag 31/1
Showtime 15:00 Kung Fu Soccer (2001)
Inte riktigt lika bra som filmen Stephen Chow följde upp denna med, Kung Fu Hustle, men ändå en riktigt underhållande och originell film. Jag tänkte tipsa om Bend It Like Beckham men helgen är för kort för två fotbollsfilmer.
TV400 18:50 Wild Things (1998)
Endast i Sverige kan man se en så sexig film så tidigt på kvällen. Kevin Bacon, Matt Dillon, Neve Campbell och Denise Richards i en av 90-talets mest minnesvärda thrillers.
ZTV 21:00 / 23:25 The Breakfast Club (1985)
Varför inte köra vidare på John Hughes/Brat Pack-temat från gårdagen med den kanske bästa filmen från deras samarbete. Emilio Estevez, Molly Ringwald, Anthony Michael Hall, Judd Nelson och Ally Sheedy skapar magi under en kvarsittning.
TV4 Science Fiction 21:00 Hell comes to Frogtown (1988)
Fortfarande en chansning men idag förlorar ni i alla fall ingen sömn på den.
Av Rikard Eriksson, 8 januari 2010
Fredag 8/1
TV4 Film 17:50 Mallrats
Kevin Smiths andra film är inte lika bra som debuten Clerks men likväl ett måste. Jason Lees genombrott och ett uppvaknande för dig som fortfarande tror att Ben Affleck är en tråkig skådis.
TV400 20:05 Boomerang
Inte alls särskilt bra Eddie Murphy-film men värd att se för att den är så snuskig och konstig. Halle Berry, Martin Lawrence och Chris Rock i tidiga roller.
Silver 03:00 Buffalo Soldiers
Vansinnigt cool komedi med Joaquin Phoenix och Ed Harris. Elwood säljer droger och stöldgods på en amerikansk militäranläggning i Västtyskland 1989. Ni skrattar redan.
Lördag 9/1
TV400 19:05 Go
Läckert ungdomsdrama från 1999 (också känt som tiden då Doug Liman fortfarande kunde göra bra film). Se Katie Holmes vara angenämt långt från förhållandet med Tom Cruise.
TV4 Film 19:20 Igby Goes Down
Förbaskat skön dramakomedi med den imponerande ensamblen Kieran Culkin, Susan Sarandon, Bill Pullman, Claire Danes, Jeff Goldblum, Amanda Peet och Ryan Phillippe.
TV400 23:20 Virtuosity
Underskattat science fiction-trams med Denzel Washington och Russell Crowe i en ovanlig skurkroll. Bättre än Gräsklipparmannen-filmerna.
Silver 01:00 Jay and Silent Bob Strike Back
En av de roligaste filmerna som någonsin gjorts. Räcker så.
TV4 03:10 Touching the Void
Fantastisk halvdokumentär om bergsklättring. Du blir gladare att du lever bara av att se den. Spela in!
Söndag 10/1
TV400 16:45 En officer och gentleman
Oerhört romantiskt, relativt bra. Richard Gere spelar Zack Mayo som börjar på en kadettskola och blir förälskad i den där personen Debra Winger spelar. Skön musik som så ofta i denna typ av filmer.
Kanal 5 21:00 Scream
En av de absolut bästa skräckfilmer som producerats. Wes Craven var tillbaka i gammal god form och man njuter av varenda hisnande minut.
TCM 23:35 Det grymma landet
Stentuff klassiker med Martin Sheen och Sissy Spacek. Den sanna historien om Kit och Holly som inleder en mordturné när de inte får vara tillsammans.
Showtime 03.00 Final Destination 2
Bästa filmen i serien (har dock inte sett den helt färska fyran av samma regissör). De bästa splattereffekterna någonsin när ungdomar återigen försöker lura döden.
Av Caj Svensson, 24 december 2009
Här är fortsättningen på listan med tips på bra skräckfilmer till jul, första delen publicerades igår. Om föregående del helt och hållet fokuserade på äldre filmer rivstartar denna med ett par nyare bidrag (första filmen är rentav väldigt ny):
7) Låt den rätte komma in. Tomas Alfredsson kommer helt säkert att skrivas in i historieböckerna för att ha gjort 2000-talets bästa vampyrfilm – förmodligen den bästa de senaste tjugo åren. Den har en härligt europeisk arthouse-känsla som påminner mycket om den som finns i många filmer från sextio- och sjuttiotalet och lever inte på några billiga ”hoppa till”-moment. Mycket snö och kyla – det är bra. Känns som en perfekt film för trettonhelgen.
8 ) Ravenous. Jag visste absolut ingenting om filmen innan jag såg den första gången och jag blev lagom knockad – inget mästerverk, men ack så underhållande. Den är numera en av mina nittiotalsfavoriter, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom västern och skräck är två av mina favoritgenrer. Lägg till en hälsosam dos svart humor, udda men bra musik, utmärkta skådespelare och ett fint vinterlandskap så har man en närmast perfekt film att se strax efter nyår (går även bra att se mitt på dagen).
9) The Shining. Något inte alla kanske känner till är att Stanley Kubricks film nominerades till två ”Razzie Awards”, för ”bästa” skådespelerska och regissör. Sedan dess har väl en del omvärderat filmen och numera kan man väl påstå att den tillhör klassikerna i genren. Det enda som saknas för den ska att nå samma höjder som ”Black Christmas”, som julskräckis, är att det inte finns några riktiga julattribut, men i övrigt har den allt som behövs: enslighet, Jack Nicholson, snö, kyla, blod, steadiecam-sekvenser och en labyrint. Passar ypperligt såväl under mellandagarna som dagarna efter nyår – om man som jag sett den många gånger är nyårsdagen perfekt.
10) Silent Night, Bloody Night. En ganska bortglömd och okänd skräckfilm med jultema som kom ut samma år som ”Black Christmas” (var jularna strax före 1974 dåliga?). Det är dock inte de enda likheterna mellan de båda; nej, de har bland annat telefonsamtalen, en sjuk mördare samt att alla mord sker i huset (har jag för mig i alla fall) gemensamt. Inte lika bra som den tidigare nämnda filmen, men har några fina stunder. Kan vara intressant att se någon dag efter mästerket, varför inte på kvällen annandag jul?
11) The Thing. John Carpenters bästa enligt många (jag tycker nog att ”Halloween” är snäppet bättre) och behöver väl inte någon utförlig presentation. Saknar definitivt inget när det gäller snö och kyla eller känsla av isolering och apokalyps. Har faktiskt en hel del gemensamt med Eugenio Martíns tidigare nämnda ”Horror Express”. Ett måste att se någon av kvällarna strax före nyårsafton.
12) The White Reindeer. En av ganska få finska skräckfilmer som gjort något större avtryck i filmhistorien. Men trots detta och trots priser i Cannes och Golden Globes är den tyvärr ganska bortglömd idag, vilket kan bero på att regissören (Erik Blomberg) vägrade sälja rättigheterna till en engelskspråkig remake. Jag har för mig att historien härstammar från en lappländsk folksaga om en ung kvinna som förvandlas till en vit ren för att kunna överfalla och döda män. Det är alltså en intressant blanding av vampyr-, varulvs- och wendigotemat. Mycket atmosfärisk med fint foto samt mycket snö. Passar väldigt bra framåt trettonhelgen.
För de som inte kan få nog av julskräckisar finns det så klart fler man kan se under denna högtid. Om man är mest intresserad av filmer med klart jultema finns Silent Night, Deadly Night (1984), som nämndes i första delen, och de fyra uppföljarna, fast helt ärligt är ettan klart bäst även om trean har ett visst intresse för oss som gillar ”New Hollywood” då Monte Hellman står för regin. Även den våldsamma och sjaskiga Don’t Open till Christmas (1984) eller den småroliga Santa’s Slay (2005) är sevärda.
Två filmer jag inte gillar jättemycket, men som många andra har som favoriter och som onekligen passar årstiden, är Gremlins (1984) och 30 Days of Night (2007).
Några andra filmer som är lämpliga dessa helgdagar är (alla innehåller inte snö och kom därför inte med i ”listan”): Roman Polanskis mästerliga Rosemary’s Baby (1968) och The Tenant (1976); Larry Fessendens något ojämna Wendigo (2001); Nicolas Roegs fantastiska Don’t Look Now (1973) som delar tema (sorgen efter ett barn som dött) med Marcello Aliprandis A Whisper in the Dark (1976), som är ojämn men sevärd, samt Aldo Lados Who Saw Her Die? (1972), som är mycket bra; vinterslashern Curtains (1983), som förutom några riktigt scener är lite seg; Arne Mattssons Mask of Murder (1985) med en trött Rod Taylor (ni vet han i ”Fåglarna” och ”Tidsmaskinen”) i huvudrollen och Christopher Lee i en väldigt liten roll; spanska skräckvästern Cut-Throats Nine (1972), som närmast kan beskrivas som en mycket våldsam och elak giallo i vintrig västernmiljö; samt slutligen Rob Reiners spännande Misery (1990) med James Caan som den hjälplösa stackars författaren som hamnar i Kathy Bates sjuka klor.
Är tacksam för tips på filmer som skulle passa in i denna kategori!
Av Caj Svensson, 23 december 2009
När vi nu närmar oss den stora måbra-helgen med expressfart är det lätt hänt att det blir obalans i tillvaron med allt sötsliskigt som väller över en. Ett ypperligt sätt att skapa harmoni i livet är att se några bra (och passande) skräckfilmer. Jag har inga krav på att de behöver innehålla tomtar, julsånger eller några andra tydliga julattribut för att kännas rätt, men det gör så klart ingenting. Vad som däremot är ett (nästan) måste är snö och kyla – med snö i bild hamnar åtminstone jag i lagom julstämning. Jag gillar dessutom om dessa julskräckisar fungerar även efter att julafton är avklarad (det vill säga under hela den långa ledigheten, som jag alltid lobbar hårt för att få, mellan jul och trettonhelgen). Några av mina ”julfavoriter” är:
1) Black Christmas. Förmodligen det mest självklara valet på listan då Bob Clarks slasher- och giallohybrid (ja, jag tycker att den har klara drag av den italienska genren) från 1974 inte bara är en förträfflig julskräckis utan även en lysande skräckfilm rent allmänt sett. Den är stämningsfull, rolig, spännande, en smula skrämmande, har en av de sjukaste mördarna någonsin samt ett väldigt bra slut. En perfekt film att titta på sent på kvällen på julafton.
Förresten, är det någon som vet om ”Billys” telefonterror fungerade som inspiration till den tyvärr något fåniga ankrösten i Lucio Fulcis skitiga The New York Ripper (annars en lysande film)?
2) The Changeling. Okej, det finns inte så mycket snö (förutom en del i början) och fokus är inte på julen, men en av de bästa spökhusfilmerna som någonsin gjorts måste vara med på listan. Filmens största behållning är George C. Scott, som alltid och han är en garant för kvalitet, och ett antal mycket bra scener, exempelvis ”boll i trappan”, ”upptäckten av ett rum”, ”brunnen”, ”oväntade morgonljud” och ”seansen”. Fungerar lite när som helst under den aktuella perioden.
3) Christmas Evil. Även om det knappast är bästa filmen på listan är den inte utan charm. Ett stort problem är att många förväntar sig en julslasher i stil med Silent Night, Deadly Night, men så är icke fallet. Istället är det mer av en psykologisk studie där tittaren får följa en person med mycket labilt psyke som blir allt mer sjuk och till slut går över gränsen och börjar mörda. Fungerar bra som uppvärmning inför ”Black Christmas” och kan därför ses tidigt på julaftonskvällen.
4) The Curse of the Cat People. En fristående uppföljare till Cat People och förmodligen inte den mest kända av Val Lewtons filmer, men definitivt väl värd att leta reda för de som gillar gamla mysiga svartvita skräckfilmer. Något mer drama och fantasy än ren och skär skräck, ungefär som Charles Laughtons vackra The Night of the Hunter. Utspelas under juletid och har även snöfall. Passar utmärkt att se någon dag före eller efter julafton.
5) Dance of the Vampires. Nej, Roman Polanskis film heter inte “The Fearless Vampire Killers” (”The Fearless Vampire, or: Pardon Me, But Your Teeth Are in My Neck”) utan ”Dance of the Vampires”; den förstnämnda varianten är den som visades i USA (den enda som gick dåligt ekonomiskt) och är producenten Martin Ransohoffs version. Polanski ångrade bittert att han gick med på att ge Ransohoff ”final cut” i USA, men inget ont som inte har något gott med sig: producenten insisterade på att Sharon Tate skulle få rollen som den judiska värdshusvärdens dotter och det var sannerligen inget Polanski ångrade.
Denna otroligt charmiga vampyrfilm (en hyllning till Hammers diton och diverse stumfilmer) är extremt mysig och passar perfekt för någon av mellandagarnas kvällar – helst när det är riktigt kallt ute. Den är fylld med underfundiga detaljer och repliker, som till exempel när professorns hjälpreda, Albert (Roman Polanski), ska bre djupfryst smör på en djupfryst brödbit, en judisk vampyr som inte skyr korset eller när vampyrgreven (Ferdy Mayne som en av de mest majestätiska vampyrer) med viss ironi beskriver sin son som ”a gentle, sensitive youth”. Professor Abronsius likhet med Albert Einstein är förmodligen inte en tillfällighet utan kan nog snarare ses som en kommentar på den senares medverkan i att skapa ”The Atomic Age”.
6) Horror Express. Snö, ett tåg, transsibiriska järnvägen, torra engelsmän, en galen präst, en nedfryst apmänniska, Christopher Lee, Peter Cushing, Telly Savalas, ”zombier”, ett par lysande röda ögon och en stark känsla av en nära förestående apokalyps – behövs det något mer? Överlag bra skådespelare – Cushing och Lee är lika stabila som vanligt – men Savallas är lysande i en relativt liten roll som vodkadrickande kosackkapten. En av de bättre ”hammerfilmerna” (tillsammans med The Creeping Flesh och The Asphyx) som inte producerades av den legendariska skräckfilmsstudion. Passar perfekt sent en kall mellandagskväll.
Så var första delen slut och ni får vänta tills i morgon på del två.
|
|
Loading ...
Senaste kommentarer