Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Vad är det för fel på Brendan Fraser?

brendanJag måste få ur mig det här, för det har gått på tok för länge. Vad är det för fel på Brendan Fraser. Bioaktuella Varning för Vilda djur är det bland det segaste som går att besöka på bio just nu och att Brendan Fraser valt att ställa säger allt menar du och jag är delvis beredd att hålla med, samtidigt som jag hävdar att det finns något riktigt bra i Fraser.

Han har i och för sig nästintill enbart gjort familjevänligt tjafs och jag har aldrig varit något fan av Mumien-filmerna, trots det ligger Mumienboxen under teven och väntar på att bli spelad och jag har lovat mig själv att se alla tre filmerna under sommaren för att se om jag ändrar uppfattning. Saken är den att jag dessutom inte sett tredje filmen än, gillar trailern och tror att det bor ett litet mästerverk, men jag har antagligen fel.

MEN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ BRENDAN FRASER. Seriöst, varför gör man sånt skit som Varning för vilda djur?

Brendan Fraser var med i Crash 2004 och jag vet att han kan göra bra seriösa saker, men det finns så mycket märkliga produktioner i den mannens liv. Inte alltid det lättaste kanske när man som relativt stort namn ska välja sina projekt, men någon radar bör nån i Frasers liv ha.

Varning för Vilda djur är det sämsta 2010 bjudit på hittills i filmväg. Det tål att skrivas igen……VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ BRENDAN FRASER.

Det har blivit för billigt att köpa film

Jag skäms!
 
Det har blivit så löjligt billigt att köpa film att det numera är någonting jag gör på ren rutin. När filmerna väl är sedda står de bara och tar plats i hyllan. (Fel! Jag har inte plats i hyllorna längre utan samlar dem på hög.) Det händer alltmer sällan att jag ser om filmer och de gångerna jag gör det är det för det mesta äldre filmer. Kanske är det med film som det är med musik: de filmerna som man kommer att älska resten av livet är de som man såg fram till 25 års ålder. Visst kan man hitta guldkorn i det nya, men det är i Pulp Fiction och Fight Club man har sin trygghet.
mumnat
 
Och nu har jag gjort det igen: Jag har shoppat loss. Givetvis är det hos näthandlarna jag gör mina mest onödiga inköp. På nätet är pengar någonting väldigt abstrakt som jag oroar mig för först när fakturan ska betalas. Om jag står i en fysisk butik är jag betydligt snålare. I dag fick jag levererat The Mummy Trilogy (den kostade faktiskt bara 99 kronor) och National Treasure: Presidential Edition (199 kronor för denna läckerbit). Jag minns att jag såg första Mumien-filmen på bio, tänkte att jag hellre hade velat se om Evil Dead och Indiana Jones och tyckte det var slöseri med tid att se sådant trams. Ändå sitter jag och beställer hela trilogin! ”Kan ju vara mysigt att krypa ihop i soffan och kolla igenom dem i jul”, tänkte jag. Det gjorde jag också. De där Mumien-filmerna stod jag inte ut med hela vägen och stängde av spelaren en bit in i tredje filmen. Då var National Treasure-filmerna mycket roligare. Ganska spännande små äventyrsfilmer. Men vad jag ska med den där lyxiga utgåvan till har jag ingen aning om. Chansen att jag någonsin skulle få för mig att titta på extramaterialet är minimal.
 
För några veckor sedan var jag på väg att beställa den kompletta Seinfeld-boxen när det tipsades om var man kunde köpa den för under 500 kronor. Jag stod emot den gången men jag vet att jag hade suttit och sett varenda avsnitt om jag köpt den. Då ska man tänka på att jag aldrig någonsin har skrattat åt Seinfeld.
 
Snälla distributörer och försäljare, chockhöj priserna på DVD och rädda mitt liv!