Av någon anledning kommer jag att tänka på Sarah Palin när jag ser den här filmen. I en webvideo med titeln ”Mama Grizzlies” förklarade hon att en mammabjörn kännetecknas av att den blir farlig att tas med när man bråkar med hennes ungar. Hon liknade sig själv och ett antal likaledes skogstokiga och stockkonservativa kvinnliga medlemmar av Tea Party-rörelsen vid mammabjörnar och använde metaforen som en utgångspunkt för angrepp på abortförespråkare och andra politiska motståndare.
Jag lever inte under illusionen att Bong Joon-ho i något avseende bryr sig om vad Sarah Palin tycker, och ännu mindre har tillverkat denna film som något sorts svar på hennes annons (att filmen är gjord före Palins webvideo skulle kunna tänkas indikera det… ju), men han belyser frågeställningen på ett sätt som ändå för mina tankar till den amerikanska före detta vicepresidentkandidaten, numera naturprogramledaren.
SPOILER! OBS, stycket nedan innehåller vag information som hänvisar till handlingens utveckling ända fram till slutet på filmen. Ni läser på egen risk.
Kopplingen är i synen på modersrollen, men medan Palin använder en moders beskyddarinstinkter som ett positivt exempel på ledarskapsförmåga och ansvarstagande låter Bong Joon-ho det leda sina karaktärer i fördärvet. Filmen är ett ganska stillsamt drama om en mor som försöker få sin efterblivne son frikänd från att ha blivit dömd för mord på en ung flicka. Historien tar flera oväntade vändningar, och den invecklade intrigen leder till ett moraliskt dilemma som ställer frågan om modersrollen på sin spets. I vissa avseenden påminner den om Park Chan-wooks Oldboy, med den stora skillnaden att Bong aldrig lyckas ta det moraliska dilemmat till sin yttersta spets som Park gjorde.
SLUT SPOILERS
Resultatet är en film som är bländande vackert fotograferad, med fantastiska rollprestationer av Kim Hye-ja i rollen som modern och Jin Ku som bäste vännen till den mordanklagade sonen. Men trots ett par överraskande vändningar uppstår aldrig någon riktig spänning i filmen, och det mänskliga dramat lyckas aldrig engagera fullt ut då det stjäl sina höjdpunkter från andra, bättre filmer. Det är dock långt ifrån dåligt, och det här är en film väl värd att se, för fans av koreansk film i allmänhet och Bong Joon-ho i synnerhet.
Jag skaffade en koreansk utgåva, eftersom den här filmen verkar vilja dröja med att komma till Sverige. Det är en stilig sak med utmärkt bild och ljud och en hel del otextat extramaterial… om man nu gillar sånt.
/AKz
Handlingen kretsar kring soldaten Roy Miller, som har i uppdrag att leta rätt på ”WMD” i inledningen av Irak-kriget 2003. Efter att inte ha hittat något annat än tomma lagerutrymmen och toalettfabriker där det borde funnits biologiska stridsmedel börjar Miller ställa obekväma frågor om kvaliteten på det datamaterial som låg som grund för USAs beslut att invadera Irak. Det kanske låter som politiskt sprängstoff, men är det naturligtvis bara för den som satt med händerna för öronen och skrek ”LALALALALA!” i inledningen av 2003. Man skjuter lite på öppet mål, således, men historien som berättas är spännande, med bra driv och en del tuff action. Matt Damon gör som vanligt bra ifrån sig, och den handhållna, skakiga kameran bidrar till att ge nerv och närvaro åt historien.
Senaste kommentarer