Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Det har blivit för billigt att köpa film

Jag skäms!
 
Det har blivit så löjligt billigt att köpa film att det numera är någonting jag gör på ren rutin. När filmerna väl är sedda står de bara och tar plats i hyllan. (Fel! Jag har inte plats i hyllorna längre utan samlar dem på hög.) Det händer alltmer sällan att jag ser om filmer och de gångerna jag gör det är det för det mesta äldre filmer. Kanske är det med film som det är med musik: de filmerna som man kommer att älska resten av livet är de som man såg fram till 25 års ålder. Visst kan man hitta guldkorn i det nya, men det är i Pulp Fiction och Fight Club man har sin trygghet.
mumnat
 
Och nu har jag gjort det igen: Jag har shoppat loss. Givetvis är det hos näthandlarna jag gör mina mest onödiga inköp. På nätet är pengar någonting väldigt abstrakt som jag oroar mig för först när fakturan ska betalas. Om jag står i en fysisk butik är jag betydligt snålare. I dag fick jag levererat The Mummy Trilogy (den kostade faktiskt bara 99 kronor) och National Treasure: Presidential Edition (199 kronor för denna läckerbit). Jag minns att jag såg första Mumien-filmen på bio, tänkte att jag hellre hade velat se om Evil Dead och Indiana Jones och tyckte det var slöseri med tid att se sådant trams. Ändå sitter jag och beställer hela trilogin! ”Kan ju vara mysigt att krypa ihop i soffan och kolla igenom dem i jul”, tänkte jag. Det gjorde jag också. De där Mumien-filmerna stod jag inte ut med hela vägen och stängde av spelaren en bit in i tredje filmen. Då var National Treasure-filmerna mycket roligare. Ganska spännande små äventyrsfilmer. Men vad jag ska med den där lyxiga utgåvan till har jag ingen aning om. Chansen att jag någonsin skulle få för mig att titta på extramaterialet är minimal.
 
För några veckor sedan var jag på väg att beställa den kompletta Seinfeld-boxen när det tipsades om var man kunde köpa den för under 500 kronor. Jag stod emot den gången men jag vet att jag hade suttit och sett varenda avsnitt om jag köpt den. Då ska man tänka på att jag aldrig någonsin har skrattat åt Seinfeld.
 
Snälla distributörer och försäljare, chockhöj priserna på DVD och rädda mitt liv!

Week In Review: Vecka 4

Miramax Dör

Miramax slår igen portarna. För oss som växt upp på 90-talet och med filmer som Pulp Fiction, The Crow och Scream så har Miramax en liten plats i hjärtat.

För känns det inte lite speciellt när de upplysta fönstren i New Yorks natthimmel formas till filmbolagsnamnet? Är inte det någon sorts försäkran om filmens underhållningsvärde? En sorts kvalitetstämpel som inte Universals jordglob eller Paramounts berg kan garantera.

Eller är det här bara nostalgiska känslor som infinner sig nu när de väl är borta?

Men det är väl alltid tråkigt när ett filmbolag lägger ner sin verksamhet. Eller ja, det finns ju undantag. Skulle Platinum Dunes råka ut för en våldsam och smärtsam död skulle jag väl inte klaga.

Här finns info om Miramax och deras död, här finns möjlighet att diskutera saken.

Veckans trailers

Under veckan kom det två trailers som fångade mitt intresse. Den första är till Roman Polanskis nya film The Ghost Writer som handlar om en författare, spelad av Ewan McGregor, som får I uppgift att skriva en politikers, Pierce Brosnan, memoarer. Det ser helt klart ut att vara en spännande thriller.

Första teasern till Wall Street: Money Never Sleeps har också släppts. Jag har tyvärr missat den första filmen så hela det “Indiana Jones 4-trailer” aktiga presentationen av huvudkaraktären ger mig ingenting. Men jag antar att alla som diggar Michael Douglas porträtt av Gordon Gekko får ut något av det. Jag får väl helt enkelt försöka se första filmen innan jag sätter mig I biomörkret för att se den andra.