Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Oscar 2010 – Bästa ljudmix

Nu blir det lite komplicerat, i alla fall för mig. Anledningen till att jag tog på mig denna blogg-serie med Oscars-tema var för att få bättre inblick bakom kulisserna och fördjupa mig aspekter av filmskapande som jag tidigare inte varit superhaj på. Så när vi kommer till tvillingkategorierna Best Achivement in Sound Editing och Best Achivement in Sound Mixing vill jag kungöra att jag INTE är någon expert på området, använd gärna kommentarfältet för att hjälpa mig att reda ut det jag missförstått.

inception

En av många tunga actionsekvenser i Inception.

För att göra det mycket, mycket enkelt kan man säga att skillnaden mellan de två är att kategorin Editing omfattar skapandet av nytt ljud, både tramp och dubbning i efterhand samt inspelning på plats medan Mixing handlar om att få det mesta ur det ljud som skapats samt att få till rätt ljudnivåer för att balansera upp ljudbilden. Målet är att dialog är hörbar utan att öronen blöder när filmen ”tar i” med filmmusik, actionsekvenser eller dylikt. Jag tänkte börja med den senare kategorin.

I år är det Inception, The King’s Speech, Salt, The Social Network och True Grit som är nominerade. Utan att ha gjort några större vetenskapliga undersökningar framstår ljudfolket som de överlägset mest meriterade av alla nominerade i alla kategorier. Alla nominerade i år har nominerats för eller vunnit Oscars-statyetter tidigare och alla har hundratals filmer under sina bälten. Att alla jobbar med (nästan) alla är också uppenbart. Till exempel har Greg Orloff (The Social Network) och Scott Millian (Salt) vunnit statyett tillsammans för ljudmixen i Ray.

Egentligen kan man dela upp ljudmixen i två ”skolor” i årets nominering. Inception och Salt har en mer actionorienterad och storslagen mix. The King’s Speech och The Social Network har en mer nedtonad och subtil, men inte desto mindre skickligt utförd mix. True Grit har lite av båda, men drivs helt klart mer av dialog än action.

Ska man se ur ett historiskt perspektiv så kommer nog Inception och Salt ha störst chans att kamma hem det hela. På senare år är det de mer actiontyngda eller musikaliskt orienterade filmerna som vunnit. Undantaget är förra året då Hurt Locker vann priset före actionspektakel som Avatar och Transformers.  Det som talar för True Grit är att en bra ljudnivå när man balanserar mellan dialog och actionsekvenser är svårt att få till. De två ”dialogfilmerna” kommer nog inte att vinna något, senast en nästan helt actionfri film vann var på 80-talet när Out of Africa snodde statyetten före Tillbaka till framtiden, Ladyhawke och Silverado

dvdforum-bloggen tippar – Bästa ljudmix:

Vinnare: Inception
Dark Horse: True Grit
Vår favorit: Inception

Salt (Blu-ray)

betyg3-5

Regissören Philip Noyce är en sån där habil hantverkare som det alltid har funnits gott om i Hollywood. Han gör filmer som är välgjorda men sällan fantastiska, men samtidigt aldrig direkt usla (jag är dock väldigt förtjust i Den stillsamme Amerikanen, men det bygger mest på att storyn av Graham Greene är så suveränt bra – regiinsatsen är habil men ganska intetsägande). Han har haft en del ekonomisk framgång, bland annat med filmatiseringarna av Tom Clancys Patriot Games och Clear and present Danger, och vad jag vet har han inte på allvar fulat ut sig genom att spendera $100M på något projekt vars främsta syfte är att tillfredsställa hans egen fåfänga. Således kommer han fortsätta göra kompetenta mainstreamfilmer under överskådlig framtid, och även om jag tycker att han är en tråkig regissör så kommer han alltid att ha ett fripass för den suveräna SUV-sekvensen i CapD (ni vet, när Jack Ryan reser i en konvoj genom trånga gränder och terrorister med raketgevär angriper ifrån hustaken – en tight, våldsam actionsekvens som är vida bättre än filmen som helhet).

Han har arbetat tidigare med Angelina Jolie, i den halvdana I Samlarens spår, och jag undrar om det inte är så att hon har rekryterat in honom som regissör för den här filmen. Idén bakom den är nämligen att en av Sonys chefer erbjöd Angelina rollen som Bondbrud – hon tackade nej och sa att ”om ni vill att jag ska göra en spionfilm så ge mig en egen franchise, ingen jävla biroll som viljelös bimbo” (nåja, hon kanske inte bokstavligen sa det där, men ni förstår poängen). Sony tog henne på orden, och hyrde in Kurt Wimmer (författare till Equilibrium, Law abiding Citizen, Street Kings, The Recruit m.fl) och han fick skriva en spionhistoria för 2000-talet à la Bourne/Bond men med en kvinnlig touch.

Resultatet är inte lika underhållande som när Shane Black gav sig på att göra precis samma sak för 15 år sedan, men likheterna med Long Kiss Goodnight är faktiskt ganska många. Angelina får sparka ordentligt med röv. Hon är ett verkligt fysiskt hot i den här filmen, inte en orimlig fantasyhjältinna som Buffy the Vampire Slayer eller vad som helst med Milla Jovovich. Storyn är Kalla Kriget-paranoid på ett skönt sätt (lite som Call of Duty: Black Ops), tempot är rasande högt, och dessutom har man lyckats få med två av mina absoluta favoritskådespelare i birollerna: Chiwetel Ejiofor och Liev Schreiber. Det ger tyngd åt dramat samtidigt som actionsekvenserna börjar dra mer åt utflippad James bond än verklighetsbaserad Jason Bourne, men resultatet är både hårtslående och underhållande.

salt_movie_07

Det här är en bra och spännande actionfilm, med en trovärdig Angelina Jolie (som är min näst-favoritskådespelerska endast efter Cate Blanchett) i en roll som hon gör lika framgångsrik som Daniel Craig, men inte fullt så bra som Matt Damon. Ändå är filmen helt klart en positiv överraskning, och den enda större bristen som jag ser är att den är något humorbefriad, något som gör att den inte når upp till Long Kiss Goodnight. Men det är ett gott försök.

/AKz

Leksakerna tar över bion i september

Det är animerat både på första och tiondeplatsen över september månads mest besökta filmer. Toy Story 3D är en självklar etta men lyckas faktiskt bara överglänsa den svenska tvåan I rymden finns inga känslor med knappt 30 000 besökare. Fast då måste man ju veta att knappt 130 000 personer såg Pixars trea redan i augusti.

Titel Besök Intäkter Premiärdatum
1. Toy Story 3 189 880 18 801 272kr 10-08-27
2. I rymden finns inga känslor 159 936 14 020 619kr 10-09-03
3. Resident Evil: Afterlife 3D 81 831 9 925 741kr 10-09-17
4. Inception 77 119 7 720 259kr 10-07-23
5. Salt 64 100 5 725 385kr 10-09-03
6. The American 31 764 2 788 507kr 10-09-10
7. Grown Ups 28 512 2 523 555kr 10-08-20
8. Prinsessan Lillifee 22 808 1 759 573kr 10-09-10
9. The Expendables 18 758 1 687 227kr 10-08-13
10. Marmaduke 18 399 1 421 753kr 10-09-17

Dystert år hittils på bio

Ett av de sämsta filmåren på länge. Så brukar jag benämna filmåret 2010 när jag pratar om det med mina nära och kära. De flesta suckar medhållande, vi pratar om Iron Man 2 som inte levererade och Shutter Island som trots sin 50-tals spänning  inte var mer än vad den var. Årets remake A Nightmare On Elm Street från de ständiga förlorarna på Platinum Dunes var en kniv i ryggen på hela serien. Till och med Freddy’s Dead: The Final Nightmare måste ha gråtit en skvätt när han gick på premiären och delade Popcorn med sin mobbade kompis The Dream Child.

Salt, Knight & Day och A-Team är utan tvekan halvdana dussinfilmer med för mycket CGI och för lite charm. Även om såklart Bradley Cooper visat i Hangover (och även i All About Steve faktiskt) att han har något sexigt och charmigt.

Nej det är ett svagt år. Även om säkert ett par småtitlar kommer överaska så har de tunga namnen inte levererat och sommaren/hösten ser sorglig ut.

Men det finns tre säkra undantag, och möjligtvis två filmer till, som kommer lindra sorgen en smula.

Pixar avslutar sin enda trilogi i sommar med Toy Story 3. Såg första filmen på bio när jag gick i mellanstadiet. Har aldrig riktigt fallit för filmserien eller pixars identitetslöst animerande och historier. Ge mig en charmig Ice Age för varje Cars, Finding Nemo eller Wall-E. Men hur som ska del tre vara riktigt bra och med de ”objektiva” glasögonen på så kommer den säkert vara rakt igenom kvalitet.

Det var inte länge sedan vi satt och skruvade oss i biofåtöljerna till Finchers Benjamin Button men redan i år kommer hans nästa film. Alla är skeptiska då han avhandlar det ointressanta fenomenet Facebook. Men med Fincher bakom spakarna och nu med Trent Reznor som kompositör så vet vi att det kommer bli skitbra. Det kommer vara visuellt perfekt (trots RED), Justin Timberlake kommer spela bra och den mindre charmiga Michael Cera-kopian Eisenberg kommer vara uthärdlig.

Den riktigt stora filmen och sommarens definitivt säkra kort är Christopher Nolans Inception. Han har ju plötsligt blivit gemene mans favoritregissör, precis som den där nya Kent-skivan blivit tidernas sommarskiva och Robert Pattison plötsligt är den hetaste människan på jorden. Men för mig har Nolan inte bevisat sig, eller ja förutom att bevisa sin torrhet. Han är en hantverkare  lik Fincher men utan glimten i ögat eller kärleken till mediet. Nolan är killen som säger att han är författare på klassåterträffarna för han skäms över att jobba med  film. Somnar man inte till ett kommentatorsspår eller en intervju med Nolan så har man stora sömnproblem. Men. Hur som helst. Inception kommer vara bra. Riktigt bra. De som växte upp under 80-talet kommer glädjas åt att Tom Berenger har en roll. De som avgudar asiatisk film får Ken Watanabe. De som älskar morgondagens stjärnor innan ”de blir giganter” får sig  en dos Joseph Gordon-Lewitt. Jag ser mest fram emot en seriös rolltolkning av underbara Ellen Page, att få återse vår tids bästa skådespelare DiCaprio och hur jävla underbart snygg, häftig och välspelad den här filmen kommer vara. Förhoppningsvis sinkas den inte för mycket av Nolans torrhet. Men vi slipper definitivt en skrattretande Christian Bale.

Så de tre säkra korten är således Toy Story 3, The Social Network och Inception.

De två filmerna jag har förhoppningar på är Olivers Stones Wall Street 2 och Predators. Wall Street 2 kommer ge oss Michael Douglas som underbara Gordon Gecko och Shia Lebouf kommer ge oss ett mindre stelt och bättre spelat alternativ till Charlie Sheen. Men Oliver Stone får man väl ändå se som en ojämn regissör, kanske t.o.m rätt dålig, så vi får se om filmen lever upp till originalet.

Predators kommer säkert vara sunkig, men ändå vill man tro på den. Rodriguez ska genom sin producentroll och fanboy-fasad visa alla vart skåpet ska stå och hur man gör en film som lever upp till Arnolds actionspektakel från 80-talet. Det verkar dock som regissören Nimrod Antal inte riktigt lyckats och förutom alla hyllningar till originalet och ojämna datoreffekter finns nog inte så mycket mer. Och till alla er som tyckte Antals Vacancy var en bra film, så var den faktiskt inte det.

Ljummet filmår (eller egentligen filmsommar) men med The Social Network och Inception plus Toy Story 3, Wall Street 2 och Predators så kanske det finns något som håller oss mätta till nästa år. Kanske. Förhoppningsvis. Nästan säker på det.