Ett år där Leonardo DiCaprio deltar med två filmer kan det vara intressant att diskutera den evigt unge skådespelarens karriär. Jag tänkte fokusera på hans 2000-tal och glida in lite på 2010. Detta då det är under de senaste tio åren som Leo gått från att vara fager flickfavorit och hånad pojkbands-lookalike till att bli en av Hollywoods med respekterade skådespelare. Men framför allt är det under 2000-talet som jag ändrade mig. Från att ha varit en devot Leo-motståndare (förmodligen av avundsjuka) under 90-talet är jag numera så pro-Leo man kan bli.
Vi kan ju börja med att konstatera att Leo försökte bli lite mer vuxen redan i början av årtiondet. Samarbetet med hyllade regissören Danny Boyle av backpackerthrillern och supersuccén The Beach blev dock en kritikerflopp och nådde trots 144 miljoner dollar inspelade världen över inte den framgång som trions stjärnglans utlovade. Jag gillade inte The Beach alls. Filmen kändes mest förvirrad och lyckades inte hitta den underligt obehagliga stämning som den (förvisso överskattade) romanen frammanade.
Nästa film blev ett snabbsteg in i filmvärldens finkammare. Gangs of New York blev dock inte heller en jättesuccé trots rätt bra kritik överlag. Förutom den obefintliga kemin mellan DiCaprio-Diaz gillade jag filmen men var fortfarande inte övertygad om Leos storhet. Inte heller Spielbergs Catch me if You Can vippade över mig till Leonardisternas sida. Men det var ändå något bättre och fram till i år var det DiCaprios mest inkomstbringande film näst Titanic. Istället var det med The Aviator som jag verkligen fick bekänna färg. Leo gnistrade i rollen som den excentriske Howard Hawks. Visserligen förtjänade Jamie Foxx sin Oscar för Ray det året men jag hade inte protesterat om Leo belönats.
För mig är The Departed en av 00-talets mest överskattade filmer. Resten av världen håller inte med mig, varken kritiker, Oscarsjury eller publik. Filmen drog in nästan 300 miljoner dollar världen över. Jag tycker framför allt att Scorseses version var alldeles för lik originalet. En av de få som inte spelar över i mina ögon är just Leo DiCaprio.
DiCaprio följde upp succén med en något underskattad thriller. Blood Diamond kombinerade bra tempo med ett rakryggat patos och till skillnad från många kritiker är jag väldigt förtjust i Leos boer-dialekt. Sen kom Revolutionary Road som inte riktigt nådde den höjd som jag hade hoppats. Filmen är Leos minst inkomstbringande under 00-talet och trots Oscarsuppmärksamhet kan den nästan klassas som en flopp. Lite bättre ekonomiskt gick den fatalt tråkiga Body of Lies som framför allt lider av att ingen av de tre giganterna som är inblandade (Ridley Scott och Russel Crowe utgjorde treklöverns två andra blad) når den nivå man förväntar sig. Thrillern var oväntat slätstruken med tanke på det explosiva ämnet och var trots inspelade produktionskostnader en flopp.
Så kommer vi då till 2010 och Shutter Island. Scorsese/DiCaprio gör här sin bästa film tillsammans och filmen är deras bästa samarbete rent ekonomiskt. Att filmen puttades från höst till vår och därmed missade Oscarshypen 2010 var förvånande. Men frågan är om vi kanske får en nominering för DiCaprio i år ändå, trots att filmen släpptes vid helt fel tillfälle ur Oscars-perspektiv. Trots dess framgång hos kritiker och publik kunde dock inte den psykiska thrillern mäta sig med en av årets största succéer. I skrivande stund har Inception spelat in över 800 miljoner dollar(!) världen över och har redan nått plats 24 över världens mest inkomstbringande filmer. Den har dessutom bara Avatar, Titanic och Hitta Nemo framför sig om man räknar filmer som inte är antingen uppföljare eller baserade på populära förlagor.
Betygsnitt. Rotten tomatoes är omräknat från procentskala och visar antal "fräscha" recensioner.
Siffrorna tagna från boxofficemojo.com
ervjuer med Lehane. Och trots att huvudämnet kanske var Scorseses filmatisering av Shutter Island (Patient 67), eller Clint Eastwoods dito på Mystic River (Rött Regn), så kom nästan alltid frågan upp; hade Lehane några tankar på att skriva ytterligare en bok om Kenzie och Gennaro, huvudpersonerna från Lehanes fem deckare, varav en har filmats ( Gone Baby Gone). Allt som oftast så resonerade Lehane att serien var avslutad och att han gått vidare till nya utmaningar, i en intervju lämnar han dock en brasklapp och säger att hans fru, som älskar böckerna om Kenzie och Gennaro, väldigt gärna skulle se att han skrev en ny bok. Och nu har det hänt! ”En mörk välsignelse” (Moonlight mile) finns nu översatt till svenska och undertecknad ser fram emot att återigen få återvända till Bostons arbetarkvarter och privatdeckarna Patrick Kenzie och Angela Gennaro. För er som ännu inte stiftat bekantskap med denna författare så rekommenderar jag honom starkt, även för dig som inte läser så mycket eller rynkar på näsan åt deckar-genren, så kan jag lova att Lehane står i en klass för sig. För att få ut så mycket som möjligt av läsningen, rekommenderar jag er att läsa böckerna i kronologisk ordning, även om de också står sig starka var för sig.
Senaste kommentarer