De finns lite överallt. Jag ser dem lite då och då, främst har jag observerat dem i Norra delarna av Stockholm av någon anledning. Det handlar om dessa människor som liknar Kevin Smith. De satta männen i 30-årsåldern med skägget orakat och slarvigt tillfixat brunt hår. De klär sig slappt och glasögonen sitter på nästippen. Och jag vet att om de skulle behöva springa för att hinna med pendeltåget så skulle de bli så där Smith-aktigt blanka i pannan.
Jag ger dem försiktigt en blick på busshållplatser och i matvarubutiker, jag avundas dem och deras likhet till Smith. Jag vill också vara lik Smith, och inneha hans rappa populärkulturella tunga och mysiga uppenbarelse.
Jag har aldrig sett någon som riktigt känns lik Tarantino eller Cameron. Ibland kan man väl råka på en Lucas eller Soderbergh – men ändå känns det som att just i Norra Stockholm är populationen av Kevin Smith look-a-likes överväldigande. Jag vill gå fram till dem och fråga någor om Jay, men jag vågar aldrig riktigt. För med stor sannorlikhet så skulle de inte veta vad jag snackar om – eller så skulle de i princip vara stumma…
Håll utkik efter dem själv. För de finns runt omkring oss i vår vardag. På ett sätt förgyller de den.
Senaste kommentarer