Det är konstigt att det tog ända till tredje trailern innan man kopplade att rätt låt kan ta bildmaterialet till helt nya höjder. En bra låt, som i exemplen Watchmen, Sin City och Jason X, gör något bra bättre. Använder man Nine Inch Nails gör man bra till mästerligt. Jag kan fortfarande se den här trailern och få gåshud. Jag kan fortfarande vilja impulsköpa filmen och se om den. Jag måste hela tiden stå emot och intala mig själv att den var värdelös matinésmörja. Men det är svårt.
Mitt svar på frågan ”varför ska vi läsa din skit när Maria redan har skrivit om säsongen här? Hon skriver jättebra och ger en grundlig genomgång av serien på DVD, bild och ljud och vilket extramaterial som utgåvan har, du gnäller ju bara för att serien blev nedlagd! Dessutom är den ju typ urgammal nu, försök att hänga med, kan du inte skriva om något intressant, som Vampire Diaries eller något i stället?” är ”Dra åt helvete”.
Så, med alla formaliteter ur vägen kan vi övergå till att gnälla på Fox som lade ner serien i förväg. Den första säsongen blev ordentligt stukad av författarstrejken, och som ett resultat av det lyckades den aldrig lyfta. Den andra säsongen sändes med Joss Whedons halvmisslyckade Dollhouse på fredagkvällar, också känd som ”tiden då ingen tittar på TV i USA”. När så det blev dags att räkna bönorna kom Fox fram till att de inte tjänade tillräckligt med pengar på den dyra produktionen, att varje potentiell draghjälp som McGs Terminator Salvation hade kunnat ge bara skulle förvirra publiken eftersom de inte har med varandra att göra bortom titeln, och att man hellre ville satsa på den egenproducerade (Terminator ägs av WB) Dollhouse en andra säsong.
Så den lades ner.
Ja, jag är fortfarande bitter.
Det blir inte ett dugg bättre av att jag , så här ett drygt år efter att andra säsongen släppts på BD, äntligen fick tag på den för en hyfsad peng (TV på DVD och BD är alldeles för dyrt, men det är ett ämne för en annan blogg) och satte igång att titta över julledigheten.
Det första som slår mig är hur grymt bra Bear McCrearys musik är. Full med referenser till Brad Fiedels klassiska Terminator-tema står den ändp på egna ben, och ger serien en helt egen ton som faktiskt påminner väldigt lite om filmernas. De tre första filmerna (d.v.s. de som kom före serien) består i princip av utdragna jakter, och det säger sig självt att en sådan struktur inte fungerar för en hel TV-säsong. Serien fokuserar i stället på karaktärerna och hur de hanterar sin vetskap om mänsklighetens stundande undergång, samt hur detta påverkar deras liv och inbördes relationer. Det var naturligtvis här som en stor andel av TV-publiken svek. Vafan var det för jävla introvert skit? De ville ju se mördarrobotar från framtiden och saker som exploderade, inte spendera ett helt avsnitt med att begrunda den sorg som släktingar till offren för en dylik explosion känner. Om Sarah blir skjuten vill de inte ha en lång diskussion om kvinnomisshandel som inte leder handlingen vidare längre än att Sarah får sitt ben fixat. Folk kan bli hätska när en serie inte levererar det de förväntat, och speciellt med en så omtyckt franchise som Terminator.
Men sådant struntar jag ärligt talat i, det som är viktigt är det som visas på skärmen. När en serie tar så många nya vägar, när dramat är så engagerande som det genomgående är här, när actionscenerna kan vara så brutala och ingen karaktär står över risken att bli nedskjuten likt en rödskjorta i gamla Star Trek, då är jag med. Jag kan förlåta det låga tempot i mitten av säsongen eftersom avslutningen är en 5 avsnitt lång nedslagning av käglor som placerats ut under 17 avsnitt, när den melankoli som präglar hela serien får sitt fulla uttryck i ögonblick av omätbara förluster, som vart och en är oundvikliga och naturliga konsekvenser av beslut som karaktärerna tar.
När den är som bäst närmar den sig Battlestar Galactica, och det är ärligt talat bland de bästa omdömen en TV-serie kan få i mina ögon. Om man vill se ändlösa jaktscener kan man sätta första filmen på repeat i BD-spelaren, den är ändå så nära perfektion man kan komma. Vill man se en familj slitas sönder av vetskapen att Jorden är på väg att gå under, då kan man gott se den här serien. Däremot är jag inte helt säker på att man nödvändigtvis måste se den på BD. Jag föredrar det, och bilden är naturligtvis bra, men ljuddesign och mixning har inte riktigt den detaljnivå som kräver högupplösta format. Lite synd, men McCrearys suggestiva musik kommer i alla fall till sin rätt.
Har vi inte sett alla sidor av Dracula? Vi har fått Lugosis eleganta tolkning, den råttlika och motbjudande porträtteringen i Nosferatu och en mix dem emellan i Coppolas film. Vi har till och med fått se Gerard Butler spela Dracula i Cravens och Lussiers teenslasherversion. Är inte karaktären uttömd?
Tydligen inte, för nu ska Knowingregissören Alex Proyasge sig på Dracula – fast dock inte fokusera på mannen i kappa och vassa gaddar utan på den verkliga och grymma Vlad the Impaler. Det och en budget på över 100miljoner dollar kanske kan ge oss storslagna stridsscener och pålspetsande?
Alex Proyas som byggde upp sitt varumärke med The Crow och Dark City körde ju det sedan i botten med glättiga I, Robot och Knowing. För även om I, Robot var måttligt underhållande är det ju en Conversebesudlad petitess och Knowing var ju skrattretande amatörmässig. Men stoppar man in Nicholas Cage i huvudrollen så kan det allt för ofta bli så.
Mitt förtroende för Proyas är inte stort och jag tippar på att vi kommer få se ett glättig, B-filmsosande CGI-fest utan vare sig tyngd eller kvalité. Och valet av Sam Worhington som Vlad får mig att tro ännu mindre på projektet. Har absolut ingenting emot Worhington utan tycker han gjorde en bra insats i skitdåliga Terminator: Salvation, en bra insats i undermåliga Avatar och troligtvis en bra insats i den förhoppningsvis bra Clash Of The Titans. Men Vlad borde väl inte se så snäll och söt ut som Worhington – han borde väl mer ha utseendet som Todd McFarlanes actionfigur. Eller?
Även om det förra veckan kom uppgifter om en fjärde film i filmserien om Spindelmannen så bestämmer sig Sony denna vecka för att reboota filmserien. Ett beslut som kom från ingenstans och känns väldigt udda med tanke på seriens framgångar och ringa ålder.
Men i fallet Spinderlmannen är ändå en reboot välkommen, att plocka bort trista Tobey Maguire och inkompetenta Sam Raimi är bra första steg.
Jag drömmer lite om att det var Marvel som krävde en reboot för att kunna förena Spindelmannefilmerna med de filmer man producerat under egen flagg. Och kanske att de tyckte Sony gjorde en stor miss som slarvade bort Venom och Gwen Stacy.
Spider-Man ska tillbaka till skolbänken om Sony får bestämma.
Tidiga uppföljare
Det är påfrestande att vänta på uppföljare och ännu jobbigare blir det när upföljarna, som i fallet med Transformers: Revenge Of The Fallen och Terminator Salvation, i slutändan suger. Men även om Transformers: Revenge Of The Fallen sög så kanske Bay kan få till det med Transformers 3? Han har ju ändå sagt att filmen ska ha mindre robotar så han verkar ju medveten om tvåans brister. Och det trevliga är att Transformers3 verkar redan starta sin inspelning redan i maj. Även Sherlock Holmes som rönt framgångar på bio kommer få sin uppföljare inspelad i sommar. Det gäller att smida medan järnet är varmt och det glädjer alla oss som inte vill vänta en evighet på våra uppföljare!
Det blir Ivan Reitman som regisserar tredje Ghostbustersfilmen. Och nu blir alla fans lättade. Dock inte jag, Reitman gjorde senast urusla Year One och tror inte han är försäkring nog för att tredje Ghostbustersfilmen skulle bli bra.
Och hela iden om att gamla gänget ska fungera som mentorer åt yngre förmågor låter på pappret kass – litar de inte på att Murray och gubbarna kan hålla upp filmen själva?
Ibland har man det bra. Då får man den senaste Terminator-filmen hemlevererad i god tid innan amerikansk release och ytterligare nån vecka innan den svenska. Det är en ganska stilig utgåva som skryter med ”Director’s Cut” på omslaget, och utlovar en barnförbjuden (eller ”rated R”) version av filmen. Det är ju intressant, för vem vill ärligt talat se en nedtonad och barnanpassad mördarrobot från framtiden?
Men jag ska inte gnälla om våldsfilmer för barn. Inte idag, i alla fall. Jag vet inte om det finns någon idé att gå över vad jag tycker om filmen, eftersom det är ungefär samma som alla andra tycker: den är hyfsat välgjord, har högt tempo men är fattig på riktiga karaktärer, trots att den har flera bra skådespelare i rollistan och trots att de gör vad de kan. Det är också lite väl mycket lekstuga, ibland får jag intrycket att jag tittar på Transformers Salvation.
Problemet jag har med den här filmen och den här utgåvan är att den fokuserar på regissören, med titeln ”Director’s Cut” av en film där problemen i mina ögon ligger hos honom. McG har ett hyfsat öga för action, och han har tonat ner de flesta av sina mer epilepsi-framkallande ticks i den här filmen. Kort sagt: det här är McG ”på allvar”. Resultatet är en film som är grå och platt och ful och actionscenerna är sådär lite lagom kinetiska. Det McG kan är att ”sälja fart” – dvs få mig i fåtöljen att känna som om det verkligen går undan när Christian Bale drar iväg ovanpå en kidnappad robotmotorcykel (eller vad fan det nu kan kallas). Det han inte kan är ”sälja vikt”, dvs att landa ett slag eller en explosion på ett sätt som får mig att säga ”oof!”. Cameron är mästare på det. om ni inte tror mig, kolla in Terminator 2 och titta särskilt efter hur han använder ljuddesign och klippning för att få Arnold att verka både stark och tung som en stridsvagn. Således är T4 som bäst när det går undan, hyfsad i karaktärsscenerna och som sämst när det faktiskt börjar bli dags för det jag vill se i en Terminator-film: tung action.
…och McGs Director’s Cut, då? Har hans vision blivit komprometterad av krassa ekonomiska intressen, har en briljant film dolts genom skapade logikluckor och saknad karaktärsinstinkt? Tja, några scener är lite blodigare och Moon Bloodgood klär av sig naken, vilket naturligtvis ger filmen en omedelbar ”R”-stämpel. Tilläggen är korta och onödiga, och efter att ha sett McGs Directors Cut av Terminator Salvation har jag insett att han inte hade mer att komma med än så här. Han är som en extra talanglös Michael Bay.
…och det är INTE menat som en komplimang!
Men om man nu prompt envisas med att äga den här filmen så kan jag nämna att DTS HD-spåret är en ganska god anledning (när nu de tillagda 3 minuterna i Director’s Cut-versionen inte är det) att slänga ut sina surt förvärvade slantar. Det är precis blytungt, och jag blev orolig att grannarna faktiskt skulle börja banka i väggarna, något de inte ens gjorde när jag såg Transformers: Revenge of the Fallen.
Som ni vet är det ibland svårt att hitta filmer inom en viss favoritgenre eftersom man redan sett ”allt” som finns att se. ”Allt” är såklart en grov överdrift men om man begränsar fältet något till engelskspråkiga filmer så har man sett en hel del. För mig är sci-fi en genre som ligger varmt om hjärtat och thrillers som gränsar mot sci-fi. Teknikthrillers kanske man kan kalla det? Som tur är finns många med samma intresse och min polare Jonas och jag brukar tipsa varandra om titlar som kan vara av intresse. Senast tipsade jag honom om den argentiska La Antena av Esteban Sapir. En enastående film som jag varmt rekommenderar. Själv blev jag tipsad om den spanska Time Crimes (Los cronocrímines) och den mexikanska filmen Sleep Dealer. Samtidigt som jag beställde dessa fann jag ytterligare två filmer som verkar intressanta. Den spanska filmen Fermat’s Room (Le habitación de Fermat) som skall vara en blandning av Saw, Cube och Pi enligt beskrivningen. Alla filmer som jag gillade. Jag beställde dessutom Christopher Nolans Following som jag aldrig sett, men som verkar lovande. Dessutom så ”måste” man se den för att täppa till luckan i Nolan-registret.
Övrigt i höst i sci-fi och thriller som man kan se fram emot är såklart mastodonterna Terminator: Salvation och Star Trek-rebooten. Själv är jag betydligt mer nyfiken på Moon och District 9 som jag inte sett av olika anledningar. Mycket att gotta sig åt i filmsoffan med andra ord.
Terminator-sagan borde ha stannat när Sarah och John satt i bilen på motorvägen ut i den okända natten, the Future is not set. Och så såg det länge ut att bli, 29/8 1997 kom och gick och det blev aldrig någon ny film. Men sedan bestämde sig någon att det fanns mer att berätta, det gällde bara att vara lite kreativ med skrivandet. Man lånade lite idéer ifrån Infiltrator, en bok skriven av S. M. Stirling som utspelar sig ett par år efter Terminator 2: Judgment Day.
Terminator 3 Rise of the machines var aldrig någon höjdare men John Mostow skall ha cred för ett par saker, att han faktiskt våga välja en linje utan att fega ur, när bomberna faller i slutet på filmen ryser jag faktiskt. Dock signalerar det en viktig sak, denna film kommer inte bli en sista utan det kommer en fortsättning. Och i år kom Terminator Salvation, en film som faktiskt utspelar sig i framtiden, inte för att det underlättare för alla tidsluckor som redan finns. Och snart kommer T5.
Jag har ännu inte hunnit se Terminator Salvation, men jag vet redan ett par saker om framtiden. 2029 skickas den ursprungliga T800 tillbaka, 2030 skickas T1000, 2032 mördas John Connor av en T-800 som sedan programmeras om av Kate Brewster och skickas tillbaka.Och Salvation utspelar sig 2018! Här snärjer man sig djupare in i ett nät som det inte går att ta sig ur. Visst vi pratar om science-fiction med tidsresor, men efter de två första filmerna fanns en känsla av att det logiskt fungerade ändå, men nu? Något säger mig att de skulle ha slutat efter Terminator 2: Judgement Day.
Mitt svar på frågan ”varför ska vi läsa din skit när Maria redan har skrivit om säsongen 
Som ni vet är det ibland svårt att hitta filmer inom en viss favoritgenre eftersom man redan sett ”allt” som finns att se. ”Allt” är såklart en grov överdrift men om man begränsar fältet något till engelskspråkiga filmer så har man sett en hel del. För mig är sci-fi en genre som ligger varmt om hjärtat och thrillers som gränsar mot sci-fi. Teknikthrillers kanske man kan kalla det? Som tur är finns många med samma intresse och min polare Jonas och jag brukar tipsa varandra om titlar som kan vara av intresse. Senast tipsade jag honom om den argentiska 
Senaste kommentarer