Åsikter, tankar och notiser om filmvärlden - nu i bloggform!

Kick Ass – Ren njutning

Jag har precis skrivit något av en hyllning till underbara Zombieland, så inte vet jag om det är ett lyckorus som bubblar inom mig. Å andra sidan är filmen jag nu tänker hylla, en film jag såg för några veckor sedan och jag känner mig fortfarande lycklig. Det tyder väl ändå på något extra?

hitKick-Ass, denna underbara film som hyllas av fler och fler människor och än så länge inte verkar hatas av allt för många. En film som egentligen inte är någon enkel historia (fast den ändå är det), men som precis som Zombieland har förstått att det handlar om essensen. Det handlar om det viktiga, att skala av för att framhäva. Kick-Ass lyckas förmedla allvar och humor i en salig blandning och det är faktiskt inte varje dag man får den kakan att bita i. Aktuella filmer som Hurt locker, Avatar, Clash of the Titans lyckas förmedla saker och ting, men de blandar inte upp det. Hurt locker är fylld av tyngd, men ingen humor. Avatar är fylld av action och effekter, men egentligen ingen humor och rätt påklistad dramatik. Clash of the Titans har jag inte ens sett, men kan inte tänka mig att den bjuder på varken humor eller allvar, däremot action. Kick-Ass då? Ja den får fram allt det där, plus action.

Filmens stora behållning är till viss del Nicolas Cage som gör en sorts karikatyr på tidigare roller, men bättre än någonsin. Likaså är Aaron Johnson i huvudrollen underbar, men jag liksom så många andra är helt tagen av Chloe Moretz som karaktären Hit-girl. Att gå från produktioner som Mina vänner Tiger och Puh till att döda vuxna män med spetsiga spjut är en rätt skön vandring. Hon kickar egentligen mer ass än någon och får alla andra 12-13 åringar att framstå som riktiga mesar (gäller även personer över 13 år bör tilläggas).

Kick-Ass handling är inte så konstig. Så läs inte om den utan se filmen för sjutton.

Ang. The Hurt Locker

The Hurt LockerThe Hurt Locker var den stora vinnarens vid gårdagens Oscarsgala. Kul på flera sätt, men samtidigt kan jag inte förstå vad som gör denna film så speciell?

Då hypen rullade igång för filmen gick jag i tankarna att se den på bio, så blev inte fallet utan jag såg den istället för några veckor sedan då den finska DVD-utgåvan släpptes.

Jag tröttnade dock rätt snabbt och lyckades inte hålla mig speciellt koncentrerad under filmen. Den såg ut och spelade som de flesta krigsfilmer och trots sina stunder av spänning så kändes den uddlös. Det där speciella som skulle få den här filmen att sticka ut gentemot andra fann jag aldrig. Tycker det var en klen film, med en ointressant historia och ett trist slut.

Ska åter poängtera att jag inte lyckades hålla mig fokuserad fullt ut, så om jag såg om filmen och verkligen försökte komma in i det där jämnbeiga krigsdrabbade Irak så kanske jag skulle ändra uppfattning. Men samtidigt ska väl en riktigt bra film lyckas locka in mig som en akvariefisk lockar en katt?

Och vad gör den här filmen så mycket bättre än liknande filmer som Jarhead, Stop-Loss och Redacted? Vad lyckas den med som de skulle ha missat? Jag ser det inte.

Filmen diskuteras här. Oscarsgalan diskuteras här.

The Hurt Locker (Blu-ray Region A)

betyg4-5
Det här är en recension av den amerikanska utåvan av filmen på blu-ray. Den som vill ha en svensk utgåva får vänta till april, men den engelska finns tillgänglig sedan den 13:e januari.

När James Cameron nyligen tog hem en Golden Globe som bästa regissör var det första han sa att han hade förväntat sig att Kathryn skulle vinna, och att det i så fall hade varit mycket välförtjänt. ”Kathryn” är naturligtvis Kathryn Bigelow, regissör till The Hurt Locker och Camerons exhustru (de var gifta mellan 1989 och 1991), och efter en ganska lång period när hon inte synts så mycket i rampljuset är hon nu tillbaka med besked.

På 80- och 90-talet gjorde hon sig känd med ett antal tuffa genrefilmer som Near Dark, Blue Steel, Point Break och Strange Days. Ja, OK, Point Break kanske blivit mer känd för homoerotisk subtext än för tuffhet, men som jag minns det hade den en del hyfsade actionscener. Därefter försvann hon mer eller mindre, hon har regisserat TV och ett par mindre framgångsrika filmer fram tills nu.
hurtlocker_pic
Med The Hurt Locker tar Bigelow nämligen klivet rakt ut i A-ligan, och inte med någon konstig, pretentiös historia eller extremt personlig historia – Bigelow har alltid varit en kommersiell filmskapare, och vi som räknar oss till hennes fans har alltid undrat hur det kan komma sig att hon inte är större än hon är (vi har naturligtvis teorier, men det är omöjligt att veta säkert). Hennes filmer brukar vara väldigt underhållande, och The Hurt Locker är inget undantag. Det är en realistisk krigsskildring, en stenhård actionfilm, en ovanligt nervig thriller och ett närgånget karaktärsdrama, allt i ett. Den film som den närmast har släktskap med skulle jag säga är Ridley Scotts Black Hawk Down, båda filmerna lämnar politiken vid dörren och porträtterar modern krigföring ur soldaternas perspektiv. Men där Black Hawk Down siktar in sig på att porträttera krigets kaos tar The Hurt Locker istället sitt avstamp i det faktum att krig och att leva med ständig livsfara är som en drog, och vissa soldater blir beroende av den.

Vi får följa Sgt James (en suveränt bra Jeremy Renner) som är ledare för en bombdesarmeringsgrupp (där de övriga spelas av de relativa nya ansiktena Anthony Mackie och Brian Geraghty) i Irak 2004. Filmen saknar en tydlig handling, vad vi i stället får är ett antal scener, var och en mer intensiv än den föregående, där soldaterna tvingas hantera incidenter och situationer som är helt oförutsägbara. De är också uppbackade av en väldigt imponerande samling birollsinnehavare – vad sägs om Guy Pearce, David Morse, Ralph Fiennes och LOSTs Evangeline Lilly.

Dramat är bitvis ruskigt intensivt, och filmen är definitivt en av 2009 års allra bästa, och jag skulle också hävda att det är en av 2000-talets bästa krigsfilmer.

Blu-rayutgåvan är snygg, med en bild som är alldeles utmärkt. Realistiska hudtoner och god färgåtergivning, trots filmens typiska ”bleach bypass”-utseende, hög detaljnivå och riktigt djup svärta. Bland extramaterialet finns ett kommentarsspår med Kathryn Bigelow och författaren Mark Boal och en bakom kulisserna-dokumentär. Utgåvan har dock blivit beräftad som regionlåst, så för den som inte har en regionfri spelare blir det att vänta eller importera ifrån England.

/AKz