Yul Brunner och Oscars-vinnande (West Side Story) George Chakiris visar här var skåpet ska stå i ett episkt maya-äventyr inspelat i de fantastiska miljöerna kring Chichén Itzá regisserat av J. Lee Thompson. Chakiris spelar Balam den nionde som i rollen som nybliven kung tvingas beordra hela sitt folk att ta till flykt över havet för att hitta nya marker när de hotas av Hunac Ceel (Leo Gordon) och hans fientliga styrkor. De hittar nytt land och i hopp om att börja om på nytt bygger de upp en ny stad, utan vetskapen att landet redan är bebott.
Yul Brunner spelar med stor karisma den store ledaren Black Eagle vars folk ensamma levt på platsen dit Balam och hans folk hittat. I kamp med Balam blir Black Eagle övermannad och tagen till fånga, tanken är att han ska bli offrad till gudarna av Balams folk som en symbol för att välsigna den nya staden. Under det dygn som Black Eagle vistas i staden innan han ska offras hinner dock stora omvälvningar ske i Balams huvud, hans syn på offer och hans syn på Black Eagle genomgår stora förändringar.
På samma gång som filmen är en lättsam äventyrsfilm tar den också upp frågor kring religion och tro och huruvida det kanske är bättre att tänka själv än att förlita sig på fantasifoster som eventuellt (troligen) ändå inte behagas trots frekventa mutor med dyrbara gåvor.
Brunner är klart dominerande i samtliga scener han närvarar i och är den som lyfter filmen till att vara medioker och något sånär sevärd medan de övriga i ensemblen har svårt att komma upp i speciellt hög nivå. Chakiris visar inte upp några Oscar-takter och har dessutom en rätt otacksam roll att jobba med. Balam är inte en speciellt sympatisk person och det är svårt att egentligen känna med honom som han styr och ställer utan att egentligen bry sig om andra, även om han genomgår en personlighetsförändring till det bättre blir han inte den hjälte han kunde blivit.
Thompson som året innan också regisserade Brunner i Taras Bulba skulle komma att göra ett flertal bättre filmer än denna, oftast med Charles Bronson i huvudrollen. Även om det är kul med en film med endast maya-indianer, visserligen engelskspråkiga sådana, känns Thompsons senare karriär betydligt mer intressant.
Hunter S. Thompson är mest känd som skapare av gonzo-journalistiken. Jag kan inte påstå att jag vet varifrån begreppet gonzo* som sådant kommer ifrån, men innebörden är att journalisten blandar sig i händelserna och sedan dokumenterar sin egen upplevelse. Han eller hon blir en del av händelsen i sig, och när det gäller Thompson, är i många avseenden den utlösande faktorn för händelserna som beskrivs. Han har skrivit böcker som “Fear and Loathing on the Campaign Trail ’72”, och ”The Rum Diary”, samt ett otal artiklar för bland annat Rolling Stone och National Observer (favorittiteln på en artikel som han har skrivit är ”The Kentucky Derby is Decadent and Depraved” – artikeln i sig är en bisarr förstapersonsskildring av människor kring Kentuckyderbyt och den anses vara den första verkliga gonzo-artikeln) som han arbetade på tillsammans med tecknaren Ralph Steadman.
Senaste kommentarer