Blogg :: Filmforum

Klicka för Shane Black eller Batman.

Vad har TV-serierna LOST, Millennium, FlashForward och Warehouse 13 gemensamt med (500) Days of Summer och David Finchers Fight Club? Jo, alla innehåller referenser till eller låtar av ett av mina absoluta favoritband – Pixies*.

Det är klart, massor med filmer innehåller massor med musik och referenser till sånt som skaparna gillar, vad är det som gör just Pixies så speciella?
Jo:

1. De är ett relativt obskyrt band – många känner till dem, men det är ändå relativt få som faktiskt lyssnar på dem.
2. De hade ett ganska unikt sound, som vid den tiden (slutet av 1980-talet, början av 1990-talet) tjänade som ett enormt stort inflytande på många av den tidens största band. Nirvanas Nevermind är ett exempel, en skiva där bandet medvetet försökte kopiera Pixies blandning av punkiga gitarrer, poppiga melodier och dynamiska låtstruktur.
3. Deras texter – bandet (främst då sångaren Black Francis) skrev om UFO, ESP, spöken, rymdvarelser, past-life regression, självmord, sadomasochism och surrealism och han behandlade ämnen som miljöförstöring, religion, knark, tonårsångest, feminism, rasism med mera. Grejen är att texterna är underhållande och mångbottnade, och att de av förklarliga skäl gör sig extra bra i scifi-sammanhang.
4. Deras image har alltid varit att de är väldigt ”vanliga” i sin framtoning, väldigt få divalater och strul, även om det naturligtvis fanns konflikter och annat som gjorde att de blev så kortlivade (första gången). De är inte heller kända som några ”stora” musiker, men det hindrade dem aldrig från att göra grym musik.

De är helt enkelt jävligt coola, och med tanke på att alla som faktiskt har hört dem verkar gilla dem så är det märkligt att de inte blev större. Kanske är det en del av tjusningen? Jag vet inte, men jag älskar att leta upp referenser till dem, lika mycket som vissa serieskapare verkar gilla att slänga in dem. Om ni inte känner till Pixies ska ni lyssna på skivan ”Doolittle” från 1989. Det kanske tar ett par lyssningar innan den ”sätter sig”, men när man väl kommit så långt finns där inte en dålig låt.

/AKz

P.S.
Det har gjorts en del usla covers på Pixies-låtar, men den här är det enskilt värsta jag hört. Pretentiöst, fånigt, bortser helt ifrån den humor som finns i ”Monkey gone to Heaven”, och allmänt trist. Den här covern kan dra åt helvete!
D.S.